Flyttar inte från Kimitoön. Annalena Sjöblom säger att det inte är så lätt att fynda t.ex. barnkläder här. Men folk är mindre jäktade än i stan, tror hon. På den lilla bilden skymtar man havet mellan trädstammarna, och det har hänt att Sjöblom på lunchpausen traskat ner dit för att vittja nät. ”En otrolig lyx!”. Foto: Tatu Lertola

”Vi har det bra här”

Annalena Sjöblom vill se det positiva –
i Kimitoön och i livet i stort.

Jean Lindén | 274 9928/jean.linden@fabsy.fi

Det är en mäktig fönsterutsikt hon har, Annalena Sjöblom, där hon sitter på 6:e våningen i DIT-centret uppe på en hög backe i Dalsbruk i Dragsfjärd och funderar på avloppslösningar för skärgården.
Ett fågelperspektiv. Till vänster hav och öar, till höger Kimitoöns fastland.
– Jag har fotat havsörnar som flugit förbi och skickat bilderna till min bror, då han bodde i Tusby och satt på kontoret vid ring trean, skrattar Sjöblom.
Brodern har nu flyttat tillbaka till i Åbo, där de växte upp.

Annalena Sjöblom läste till biokemist vid Åbo Akademi.
Men kring 1996–97 flyttade hon till Dragsfjärd.
– Min man, Tommi, är härifrån och gick inte att rubba. Jag jobbade vid ÅA och pendlade, men när vi fick vårt första barn sökte jag mig hit.
Efter en tid som naturguide på Blåmusslan har hon i 10 år jobbat med olika miljöprojekt.

Tillbaka till Åbo flyttar hon aldrig, även om det var roligt där.
– Pappa är från Västanfjärd, och mormor och morfar var härifrån Dalsbruk. Varje fredag packades bilen och vi åkte till stugan i Västanfjärd. Det var här jag ”härja” som ung, var simlärare på somrarna och hade mycket vänner.
Överraskades du av nånting när du flyttade hit på riktigt?
– Jag är öppen och kan ropa ”Yes!” om vi till exempel skaffat ny bil, och på mindre orter kan kanske sånt tolkas som lite skryt. Jag har lärt mig att dämpa mig lite (skratt). Och namn säger mig inte så mycket – vem som är släkt med vem. Vi har varit borta i en generation. Men det kanske är lika bra att man inte ser personer genom deras familj.
Hon har hört många väninnor säga att de aldrig skulle flytta tillbaks till Kimitoön när de åkte härifrån för studier.
– När dom blir gravida ”plupsar” dom hit igen. Men ut i världen bara – om det så är till Ekenäs – och återvänd sedan hit. Annars blir man hemmablind.

På 90-talet föreslog en norsk bekant att Annalena skulle gå med i lokalpolitiken. ”Vad sku jag göra där?” var hennes svar. Några år senare blev hon tillfrågad och gick med. Hon var aktiv i Röda Korset, hade synts i pressen via jobbet och kom in i Dragsfjärds fullmäktige med god marginal.
Valet till den fusionerade Kimitoöns fullmäktige var hennes tredje. Hon satt i kommissionen som förberedde sammangången, och har accepterat att leda sfp:s fullmäktigegrupp i åtminstone ett år.
– Jag hoppas på en vi-anda i kommunen. Att man ser möjligheterna att till exempel få nya arbetsuppgifter som man gillar. Som gruppordförande vill jag jobba får att skapa den ”drajven”.

Världsekonomin är nu den stora utmaningen. I synnerhet Dragsfjärd har investerat – i motionshallen, Nordanåvattnet m.m, saker som diskuterats länge.
– Ovako har gått bra i Dragsfjärd, och om ekonomin fortsatt som förut hade det inte varit något problem. Nu har vi en svår tid framför oss. Industrin påverkas och det påverkar småföretagarna. Det är tungt att stänga kök eller skolor. Det berör många, och det görs inte på lösa grunder. Men om vi inte sköter oss träder staten in och besluter till vilken helhet vår social- och hälsovård ska höra, och det kanske är Salo.
Riskerar hela kommunen att följa med då?
– Jag är rädd för det. Med 7 500 invånare är vi mindre än statens mål för kommuner – 20 000. Vi har ögonen på oss. Tack och lov att vi fick skärgårdsstatus och 600 000 euro mer i statsandelar per år för det.
Sjöblom röstade i tiden för en stor åboländsk kommun, men säger att när beslut är fattade gäller det att gör det bästa av dem.

Samtidigt, och det här betonar Sjöblom flera gånger, har Kimitoön det väldigt bra. Dag- och åldringsvård, skolskjutsar och skolkuratorer som har tid för barnen, räknar hon upp.
– Kan vi hålla den här nivån ska vi vara nöjda. När pappa låg på bäddavdelningen efter en operation i höstas påmindes man om hur bra personal vi har. Det är otroligt viktigt att deras motivation hålls uppe. Jag tror alla innerst inne vet att vi har det bra, så vi borde inte gnälla om småsaker. Vi tävlar med många om bland annat inflyttare, och ska visa utåt att Kimitoön är ett bra ställe att bo på.

Sjöblom tror att ön om 20 år har kvar all service, men inte på alla ställen – t.ex. vården är mer koncentrerad.
Fler har flyttat till kommunen, på grund av naturen och ökat distansjobbande. De utländska turisterna är fler, och unga pensionärer har flyttat till sina ”sommarparadis” vilket ställer nya krav på vården, men det ökar samtidigt efterfrågan på t.ex. byggjobb och service. Och Ovako och Björkboda låsfabrik finns kvar.
– Glest bebyggt är det fortfarande, med klickar av hus, vilket möjliggör bra miljölösningar. Kommun Kimitoön är vi fortfarande, med bra samarbete med Väståboland och, hoppas jag, med Raseborg. Svenskans ställning är lite hotad i landet, så det behövs samarbete över länsgränser.

Om 20 år är svenskan fortfarande i majoritet på Kimitoön, men finskan har vuxit. Sjöblom hoppas att språkgrupperna är mer integrerade.
– Våra barn trivs här, men de får inte finskan som jag fick den på gården i Åbo. Vi prenumererar på Aku Ankka, men ingen läser den. Vi får fundera när de är lite äldre, om de kan lära sig mer finska via till exempel sommarjobb. De är positiva till finskan, det är bra.
Maken Tommi jobbar varannan vecka som lotskutterförare i Hangö, kör ut varor med pråm här och familjen har en liten båtslip nära sitt hus. Där hjälper Annalena och barnen till.
– Jag sköter vinschen. På vår 10-årsbröllopsdag lade vi ut båtar, men det är ju att vara med familjen det också.
Hur får ni pusslet med möten och jobb i Hangö att gå ihop?
– Vi har mycket hjälp av mina fantastiska svärföräldrar som alltid ställer upp. Även min mamma är ofta hos oss och sköter barn och hundar.

Annalena har också en halvslumrande sidobusiness: hon är klassisk homeopat. Hon är övertygad att det finns något utöver det fysiska.
– Alla som varit med när barn föds tror jag känner det, samma sak när mommo och moffa dog. Och det är fantastiskt hur kroppen fungerar på molekylnivå. Kraften har olika namn – kineserna tala om ”Qi”. All information om helande finns i kroppen.
Vad anser dina biokemistkolleger om det?
– Min bror och svägerska är ingenjörer. Till all lycka har dom fått lite hjälp av homeopatin! Men jag tror att vi om 20 år kommer att kunna mäta homeopatin. Enligt dagens syn är det ju egentligen bara socker.

Sjöblom tror överlag på positivt tänkande, och är gladlynt på ett sätt som känns väldigt äkta.
– Båda mina föräldrar var krigsbarn, och har börjat berätta mer. Det är en ”hurja” bakgrund den generation har som byggt landet, men en arbetstakt som kanske gick till överdrift ibland. Ekorrhjulet stressar och vi måste tänka om. Nog jobbar folk här på landet, men jag tror vi är mindre jäktade.
Säger Annalena Sjöblom, och berättar att det hänt att hon på vintern på lunchpausen gått ner till isen för att vittja nät.

Tillbaka

• ÅU-porträttet
•