Ska det bli så här igen? Säsongen var ingen höjdare för odlarna, konstaterar Edgar Sjövall. ”Men det är en del av tjusningen, att man aldrig riktigt vet hur det blir.” Foto: Tatu Lertola

Från ett fönster i Houtskär

Vi måste ta hand om invånarna, slår odlaren och kommunalpolitikern Edgar Sjövall fast.

Jean Lindén | 274 9928/jean.linden@fabsy.fi

När Edgar Sjövall körde hem efter Väståbolands första fullmäktigemöte frontalkrockade han med en älg.
Vi sitter vid köksbordet i Sjövalls 60-talshus i Roslax i Houtskär. I tamburen hänger tre jakttroféer. Regnet smattrat mot träaltanen utanför fönstret.
– Det sa ”pang!” och sedan blev det helt tyst, säger Sjövall.
Älgen vreds runt bilen och slog med stor kraft mot dörren på förarsidan. Men den 20 år gamla bilen var starkt byggd.
– Det, och att jag höll låg fart, var min räddning. Och jag var smått beredd. Jag hade sett viltspår i snön när jag åkte till mötet i Pargas.

I efterhand konstaterar Sjövall att chocken var större än han trodde. Det har hänt att han vaknat med ett ryck mitt i natten.
Du är inte rädd att händelsen färgar din syn på den nya storkommunen?
– Nej, ler han. Som någon sa: skulle jag ha kört hårdare hade jag inte varit där just då. Eller ännu saktare! Men det kunde lika bra ha hänt någon annan gång.

Jag får känslan att hela historien berättar ganska mycket om Edgar Sjövall: Att han är politiskt aktiv, bor i Houtskär, att han jagar (viltspårsobservationen!).
Och att han ogärna ödslar så mycket tid åt spekulationer i efterhand. När något hänt, när ett beslut har fattats, så ska man göra det bästa av situationen.

Ta kommunfusionen: Allra helst hade sfp:aren Sjövall haft kvar de små kommunerna, med samarbete kring t.ex. social- och hälsovård. Det hade varit mer mänskonära.
Nu fick vi det ”nästbästa av de dåliga alternativen”, säger Sjövall, som hellre sett ett enda stort Åboland.
– Processen är påtvingad. Om vi inte fattat ett beslut hade statsmakten haft andra påtryckningsmedel. Houtskär får ju hälften av sina inkomster via statsbudgeten.
Att samgångsavtalet för Väståboland trots allt måste vara bra märks enligt Sjövall av att endast namnfrågan lyfts upp till ny behandling. Och i kommunalvalet slöt de små kommunerna upp och såg till att de fick god representation i nya fullmäktige.

Ålänningen Sjövall kom till Houtskär 1984. Hans fru Regina är hemma härifrån.
Houtskär och Åland är rätt lika.
– Många Houtskärbor har flyttat till Åland, och jag är lång ifrån den enda ålänningen som flyttat hit. Det finns mycket kontakt till Åland, båda har fin skärgårdsnatur och svenskan är stark här också.
Hur ofta besöker du Åland?
– Nu har det blivit väldigt ofta. Båda våra barn har hittat sina respektive på Åland, och i år har jag blivit både farfar och morfar. Min mamma lever och bor på åldringshem. Och så finns mitt barndomshem kvar, som vi försöker hålla i skick.
Sjövalls pappa var i försäkringsbranschen, mamman hade som lärling skolat sig till sömmerska men var mest hemma. Sjövall har en yngre syster.

Utan jordbrukarbakgrund åkte han 1969 till Norrköping i Sverige för att bli trädgårdsmästare. Ett par år senare var han klar och återvände till Åland och 14 år med olika jobb i odlingsnäringen.
Sedan blev det Houtskär och egna odlingar: först kinakål, sedan isbergssallad. Tillsammans med en annan familj produceras 50–100 ton per år.
Denna säsong blev resultatet magert.
– Det var bara regn och ingen vinter. Nu undrar man: Ska det bli så här igen!?
Sjövall ser ut över de regntunga markerna utanför fönstret.

Visst kan ”växthuseffekten” spela in, funderar han. Men mest handlar det om att vi råkar vara inne i en mild period.
– Man kommer nog att kunna köra bil på isen till Åland i framtiden igen.
Hur är det att vara odlare i Houtskär?
– Det är okej, och vi är inte alls de enda. Inget lyxliv, men det går inte någon nöd på oss. Men det hade varit svårt för en ny odlare att starta upp nu, med dessa dåliga somrar.
Det gäller att ha framförhållning. Sjövall nämner en undersökning som visade hur försäljningen i Åbo ökar på lönedagar.
För odlaren gäller ett längre perspektiv.
– Det är en del av tjusningen, att man aldrig riktigt vet hur det blir.

Om 20 år har Houtskär fler fritidsboende, tror Sjövall. Servicenäringen har vuxit, och det finns fler som bor här och har sin arbetsplats någon annanstans.
– Distansjobb via nätet är ännu i sin linda. Någon större industri är inte att räkna med här ute, annat än högteknologi med små transportvolymer.
Primärnäringar som fiske och jordbruk är på tillbakagång, och få kan livnära sig på det i framtiden.
Men Sjövall ser lite ljus i tunneln.
– Mänskornas antal ökar och matproduktionen hinner inte med. Den kommer att börja prioriteras. Du ser inte en ko i Houtskär, och likadant är det mellan Åbo och Helsingfors. Det är inte förnuftigt, det ska vara växelbruk.

Så gott det går borde varje land vara självförsörjande.
– I Europa har vi skjutit tanken på kriser åt sidan. Men vi ska inte vara så blåögda.
Blir det strömavbrott är man snart utan mat och vatten. Men skärgården klarar sig bättre.
– Vi har eget vatten, ved, frysen full och reservaggregat för el – låt vara att det behöver bränsle.
Visst finns t.ex. militären vid en verkligt stor kris. Men Sjövall efterlyser lite mer beredskap. Det ger social trygget.

I höst körde nästan 50 år gamla färjor mellan Korpo och Houtskär.
– Vi måste ta hand om invånarna, slår Sjövall fast. Men som lokal beslutsfattare känner man sig ganska maktlös.
Han hoppas att Väståboland har lättare att få fram budskapet om betydelsen av fungerande infrastruktur till statsmakten. Annars har sammanslagningen varit förgäves.
– Vi är väl den enda kommunen i landet där man från Iniö måste köra genom en massa andra kommuner för att komma till övriga Väståboland. Vägar, färjor, telefonnät, fibernät... Man kan inte konkurrensutsätta på en marknad som inte finns. Det är staten – vi – som ska bygga det!
Säg att YIT, som sköter vägarna, gör konkurs – hur många dagar eller veckor tar det att bygga upp ett nytt system? undrar Sjövall.

Var står du politiskt på vänster/höger-skalan?
Edgar Sjövall gnider fundersamt handen mot hakan, och ler lite.
– I Houtskär har vi bara haft sfp, så jag har inte funderat så mycket på den saken. Allt har rymts med.
– Men nog är jag på högersidan. Samtidigt finns det många frågor, som infrastruktur och äldre- och sjukvård där det måste finnas en grundservice som samhället sköter.
Man brukar tala om att det är högt till tak inom sfp, säger Sjövall, och konstaterar att det väl är brett inom honom som sfp:are också.

Sjövall är först ut i vår åttadelade serie med porträtt av beslutsfattare i Åboland.

Tillbaka

• ÅU-porträttet
•