Livsval. Efter Åbo och Pikis har Nina Söderlund och hennes man flyttat till Ramsö i norra Nagu, där hon föddes jul natten 1960. ”Vi lever ekologiskt: vi odlar, till och med chili, och har eget vatten. Det ger en trygghetskänsla.” Foto: Tatu Lertola

Äntligen hemma

Nina Söderlund har återvänt till barndomens Ramsö i Nagu. Hon hoppas fler mänskor kan välja skärgården.

Jean Lindén | 274 9928/jean.linden@fabsy.fi

– När jag började i Åbopolitiken körde en partikamrat runt mig i en vit Lada för att visa var alla områden fanns som fullmäktige diskuterade, säger vänsterförbundets Nina Söderlund.
– Men här i Väståboland är jag på min mammas gata. Jag har varit på nästan alla bebodda öar. Och varje dansplats, även om det var 25–30 år sedan.
I april flyttade hon tillbaka till sitt barndomshem på Ramsö i norra Nagu.
Från barndomens Ramsö minns Nina bäst alla katter de hade, som hon fick döpa med namn från operor, världslitteraturen och Bibeln.
En döpte hon till Marx. Hennes far tyckte namnet var rätt bra, vänster som han var.

På 60-talet fanns barn på många av öarna. De har försvunnit.
Men torpet är sig likt, säger hon.
– Största skillnaden är våra bärbara datorer.
Ninas man Alarik Repo är manager för ett tiotal klassiska musiker. Han fixar bokningar världen över, på distans från ön.
Det har sina sidor, ler Nina.
– Jag måste ofta ut på bryggan för att kunna prata i mobilen. Ibland har också Alarik så dålig täckning på sin telefon att vi står i varsin ända av bryggan och pratar.

De har internet via den fasta telefonlinjen – en linje som Sonera tidigare meddelat att de stänger hösten 2009.
Men det kanske inte går så.
– De har börjat inse hur dålig mottagningen kan vara. Här fungerar inga ”mokkulor” (mobilnätsanslutningar) för internet. Telefonlinjen är livsviktig.
Hon noterar redan en liten ström mänskor med kreativa jobb, som de kan sköta på distans, som flyttar ut till skärgården. De kommer att öka, bara förutsättningar ges.

Men ibland ses man nästan som en brottsling om man bor i skärgården, säger hon.
Myndigheternas krav på året om-hus lär bli ännu strängare.
– Många gamla hus blev fritidshus. Nu är det inte så lätt att få dem godkända som bostadshus igen. Synd om det hindrar folk att flytta. Många hus, som vårt, är av stock och bra att bo i. Vi lever ekologiskt: vi odlar, till och med chili, har eget vatten osv. Det ger en trygghetskänsla.
Och det är en lyx att sitta i mörkret och titta på stjärnorna.
Efter Åbo bodde Nina och Alarik fem år i Pikis. Men de ville ha ”den riktiga tystnaden”.

Nu har de hav åt alla håll, på en ö med ett fåtal hushåll.
200 kvadratmeter bostadsyta i Pikis byttes till 40. Så till och med utedasset är fullt med ”viktiga” saker. Man vet aldrig vad man kan behöva på ön.
En utbyggnad pågår, som är i ett kaotiskt lerskede, där Nina oroar sig hur hon ska hitta sina sparrisodlingar igen.
Renoveringen ger rinnande vatten, dusch och avloppsrening. Men inte vattentoalett.
– Den har förstört mycket här i världen, säger Nina.

Hon leder Åbo Akademis fortbildningscentrals sektor för regional utveckling, vilket bl.a. innebär skärgårdsfrågor, och hon är ordförande för ÅA:s skärgårdsinstitut.
Arbetsresan till Åbo, med färjor och buss, tar cirka 75 minuter. På sommaren lite kortare tid, då hon tar egen båt från ön till Nagu kyrkby.
– Nu på vintern kommer jag inte hem efter kl. 21, när sista färjan går. Om fullmäktigemöten drar ut på tiden blir det att övernatta i Pargas.
Så gick det efter det senaste mötet som tog slut klockan ett på natten.

Söderlund var lite skeptisk till kommunfusionen. Väståboland är stort, och en utmaning att få att fungera.
Samtidigt ser hon mycket positivt i nya fullmäktige. Jämfört med Åbo är många ledamöter i Väståboland med i arbetslivet och företräder olika yrken.
Även åldersmässigt är det en bra blandning, med många kvinnor.
Nytt för många kommunalpolitiker i Väståboland är den partipolitiska blandningen. I flera av de gamla kommunerna hade sfp alla fullmäktigeplatser.
– Jag tror det är bra med en normalare partifördelning. Skärgården får in en fot i fler partier.

Söderlund tycker att de små partierna är accepterade, och har t.ex. fått inflytande i nämnder. Fusionsprocessen har varit bra.
– Åbo var mycket mer utstuderat partipolitiskt. Men både där och i Väståboland går ju synen på olika frågor genom partier. Mycket handlar om personkemi. Jag tror faktiskt att det är så även vid regeringsbildningar.
I Åbo kunde man väl ändå hålla brinnande förstamajtal. Det känns kanske inte lika naturligt i Nagu?
– Nej, i Åbo talade vi ibland om ”porvarien metkuja” (borgarnas tricksande), och vi i vänsterförbundet kallades skämtsamt för ”kommare”. Jag tror inte ”borgare” överhuvudtaget finns i den politiska vokabulären i Väståboland! Och vi i vf kallas här för ”vänstern”.

Social- och hälsovård ska vara förmånlig och tillgänglig i alla de f.d. kommunerna i Väståboland, slår Söderlund fast.
– Det är nog få som vill att vi ska börja köpa allt privat. Man tycker att kommunerna skött det bra, åtminstone i de små.
Frågan om centralisering dyker säkert upp inför nästa val, tror hon. Själv anser hon att förvaltning ska fördelas mellan alla ”stadsdelar”.
Och grälet om stadsnamnet kan vändas till något positivt: alla har blivit medvetna om varandras envishet.
– Jag tror att en Väståboland-identitet kommer via starka lokala identiteter, som ska hållas levande. Samtidigt är Väståboland naturligt för mig, då jag gick åtta år i skola i Pargas.

För att locka företag och invånare till Nagu och ännu längre ut ska föreningar, idrott och kultur stödas.
Nagu om 20 år har, tror Nina, fler invånare – om fina tomter och bostäder finns. Hyreshus ska locka intresserade att pröva på skärgårdslivet.
Bredband möjliggör distansjobb och mindre resande, med ett center i kyrkbyn för distansarbetare som ändå vill ha en social gemenskap.
– Resandet måste minska av klimatskäl. I dag gynnar skatteavdrag långt resande, när vi borde satsa på kollektivtrafik. Att regionbiljetten utvidgas till hela skärgården är bra. Efter de nya utsläppsreglerna 2014 har vi ganska rent boende här. En fin miljö, en av de bästa i världen!
Jordbruk och fiske hoppas hon finns kvar, i specialiserad form.
– Närodlat går mot sin glansperiod, och det som odlas här ute är närmat i Åbo. Men för fisket, liksom för turismen, är havets tillstånd avgörande.

Med flera mindre industrier på 60- och 70-talen, som lockade folk från finska orter och utlandet, har Nagu alltid varit socialt redo att ta emot inflyttare, konstaterar Söderlund.
– En av våra grannar är thailändska. Det är roligt med internationell prägel, och jag har inte upplevt att det funnits stora språkproblem i Nagu på länge.
Det är första gången Söderlund sitter i ett fullmäktige där alla talar sitt modersmål. Det är fascinerande och en stor rikedom att värna.
– Jag försökte tala svenska i Åbo några gånger. Men det var för många som inte förstod.

Nina Söderlund säger att många tyckt att hennes flytt till Ramsö är exotisk.
– När jag säger att det är mitt barndomshem så blir jag friskförklarad. Det visar hur mycket rötterna betyder i vår finländska föreställningsvärld.
Det är lustigt, funderar hon, att i dag – när moderna kommunikationsmedel gör att man inte alls är lika isolerad – så bor det mycket färre mänskor på öarna.
– Men många besökare utbrister spontant ”så här vill jag också bo”. Det gäller bara att plantera tanken i dem.

Tillbaka

• ÅU-porträttet
•