Dags för ny sats. Sixten Laine i familjebageriet i Rosala – ett verkligt skärgårdsbageri, på en ö utanför Kimitoöns fastland. Foto: Tatu Lertola

”Jag vill få saker gjorda”

Sfp:aren Sixten Laine i Rosala i Dragsfjärd bär minnen från långfart till fjärran länder med sig
i lokalpolitiken.

Jean Lindén | 274 9928/jean.linden@fabsy.fi

– Nej, nej, säger Sixten Laine. Vi äter inte bara bröd från vårt eget bageri. Du vet, då man står i ångorna hela dagen. Barnen älskar Hitis svartbröd, men vi varvar nog med köpt bröd, i synnerhet ljust.
Dragsfjärds f.d. fullmäktigeordförande – och nya Kimitoöns andra vice ordförande och ordförande för skärgårdsnämnden – talar livligt och ett leende glimmar ofta till.
En ”doer”, som det heter på engelska – en som vill göra saker. Det är mitt spontana intryck när jag möter Laine.
Eller som han själv säger i ett skede, på tal om politik: ”Jag orkar inte tjafsa, jag vill ha saker och ting gjorda.”
Han är utbildad kock och arbetade på Viking Line och som kockstewart på långfart, och därefter som kock och köksmästare i Stockholm 1982–86.
När han återvände till Dragsfjärd och Rosala blev det först en tid på fiskfabriken i Kasnäs, och sedan 17 år huvudsakligen som fiskodlare.
Men när lönsamheten började dala slängdes traktorn ut ur källaren, väggarna kaklades – och så hade Laines ett sommarbageri.
– Vi gjorde catering åt en del företagsledare, och min fru hade modifierat några brödrecept från Österbotten. Kunderna blev förtjusta och ville äta brödet i Helsingfors också på vintern, berättar Laine om starten.

Via nätverket Skärgårdssmak, projektet Lounafood, och med kunder som Viking Line och Finnair växte businessen. Man kom in på Stockmann, och en sommargäst som tog kontakt visade sig vara tredje störst på frysbröd i landet.
I dag sysselsätter bröden tre personer förutom familjen Laine, där också barnen hjälper till.
Var du överraskad att det funkade med ett bageri i Rosala, på en ö utanför Kimitoöns fastland?
– Jo, lite. Men med jämn genomströmning är det tryggare än fiskodling, där man sålde på hösten och kanske till väldigt lågt pris. Kraven på odlingarna och rensningsutrymmen skärptes och sälproblematiken kom. Spiken i kistan var när jag håvade upp ett ton död fisk som sälen tagit livet av, utan att jag fick nån form av ersättning av staten, eftersom det då inte beviljades licens för skyddsjakt.

När de startade var det bara de och Axo som gjorde skärgårdslimpor, säger Laine.
– Men vi har andra bröd som till och med drar bättre. Och inte tar vi upp kampen med Fazer. Vi gör specialbröd.
Tillverkningen har flyttat från traktorkällaren till ett nytt bageri, och det är inte uteslutet att det blir fler investeringar.
Men nog innebär placeringen i Rosala vissa märkligheter.
– Förra veckan förhandlade jag om att leverera en pall bröd från Åbo till Stockholm. Det var hälften billigare än att få en pall mjöl skickad från Åbo till Rosala!
Det är en orsak till att Laine två dagar i veckan kör ut bröd. En dag till Åbo-
trakten, den andra till Helsingfors. När bröden är le-vererade fyller han bilen med råvaror som han kör hem.
Så sparar han en årslön.
– Inte har jag nåt emot körandet. I snöslask är det förstås inte så trevligt.

Att bo på Rosala–Hitislandet, bakom förbindelsefartyg, gör det inte lättare att vara kommunalpolitiker heller.
– Jag har resorna emot mig, konstaterar Laine. Men överlag har jag nog fått folk att inse att möten måste följa färjornas tidtabell. Ibland måste jag ha extraskjuts mitt i natten, och ibland – om det inte är några viktigare ärenden kvar – måste jag sticka innan mötet är slut.
Hemma kan brödpackande vänta sent på kvällen, innan det bär av med brödbilen kl. 6. Pengar måste man ha, och Laine konsta-terar att prioritetsordning-en är familjen, jobbet, politiken.
Är du stresstålig?
– Man måste planera bra. I stan går du till banken eller myndigheterna på en kvart. Här ute tar det en halv dag att uträtta ett ärende, så man passar på att göra fler saker samtidigt.

Laine vill arbeta för skärgården, och förnya det skärgårdsprogram som utarbetades för Dragsfjärd för ett par år sedan. Där räknade man upp konkreta förslag för att behålla en tillräckligt stor fast befolkning, utkomstmöjligheter och drägliga kommunikationer för de mindre öarna.
Bland framgångarna nämner Laine hela skärgårdsnämndens existens i den
nya kommunen, Lövöbron, och de planerade hyres-husen i Rosala som han hoppas kan börja byggas om ett år.
– Hyreshus, fiberoptik och utvecklade tidtabeller för till exempel m/s Aura är en förutsättning för att locka tillbaka yngre krafter. Här kommer att finnas mycket byggjobb, och biosfärområdet med öar som ska hållas i skick ger arbete. För att inte glömma turismen, och så erbjuder Kasnäs jobb hela tiden.

Får ni i ”skärgårdens skärgård” svårt att hävda er i nya kommunen?
– Nej, man visar nog förståelse för oss. Och skärgårdstillägget – 600 000 euro nu och mer senare – fick vi ju på grund av alla bebodda öar utan fast vägförbindelse. Dessutom får nog kommunen gehör i Helsingfors på grund av skärgården.
Laine är alltså inte nervös. Men allt ska vara i skick: Folk vill kunna åka för att uträtta ärenden eller t.ex. gå på teater, och på äldre dagar vill man ha omsorg.
Han är inte heller så orolig för lågstadiet i Rosala, trots sjunkande elevantal.
– Vi har haft 25, 12 och nu sjunker det till 9. Men en ny familj flyttar in och så blir vi 10. Det går i vågor, men vi behöver hyreshus för att få elever. Problemet är om vi sjunker under gränsen för tvålärarskolor.
– Samtidigt finns regler att barn under tio inte får
ha längre skolresa än en timme. Man kan inte ha en
7-åring att byta mellan båt och skjuts tre gånger per resa.
Men om elevantalet sjunker för mycket, och ställs mot principen om skolresor?
– Det är en intressant fråga... Vi har diskuterat det, och det har sagts att det pedagogiskt inte är rätt att ha en skola med endast
sex barn. Men jag har sagt ”över min döda kropp!”, ler Laine.

Vilka blir de stora frågorna i kommunen?
– Vi har en stor investeringsbudget, och nu ska vi först och främst få kommunen att funka de kommande två åren. Allt är inte rosenrött: Det finns en oro för intäkterna – samfunds- och inkomstskatter – och det är frågan om samgångsbidraget räcker till. I framtiden blir det nog ett ”slimmande” av verksamheten i hela kommunen. Vi ska se till att försöka hålla servicen på en acceptabel nivå, samtidigt måste vi utveckla kommunen. Gör vi inte det så är vi inte attraktiva som kommun.
Samtidigt, säger Laine, brukar han ha i bakhuvudet att det ibland blir slagsmål om småsaker.
– På långfart på mindre båtar fick man se bakgårdarna av många länder, där misär och verkligt elände syntes. Nog har vi det väldigt bra här, säger Laine, som bland annat hann se Västafrika, Karibien, Medelhavet och delar av USA under sin tid på åländska Eriksons fartyg.

Vad gillar du mest med att bo i Rosala?
– Friheten. Vi har dörrarna olåsta nästan året om. Och försvinner nåt så vet vi vem det är.

Tillbaka

• ÅU-porträttet
•