Artiklen publicerad 11.3.2009
”Jorden brinner redan”
Astronom: Globala uppvärmningen är mänsklighetens största hot.
Astronom Esko Valtaoja vid Åbo universitet är säker på sin sak. Planeten Tellus klimat håller på att förändras på ett aldrig tidigt skådat sätt. Det blir varmare fastän det borde bli kallare.
– Och vi vet att det är människan som orsakar förändringen. Det tvivlar inga vettiga specialister på även om det finns klimatskeptiker som ifrågasätter slutsatsen.
Valtaoja är ingen skeptiker. I stjärnorna har han sett att den uppvärmning som kunnat iakttas de senaste hundra åren på vår planet inte är orsakad av kosmiska krafter, utan följden av mänsklig verksamhet.
Fick enbart naturen råda vore vi på väg mot en ny istid som om sådär 30 000 år skulle lägga Europa under ett kilometertjockt istäcke.
När astronomer talar om tid handlar det oftast om många miljoner och miljarder år. De vet också att det under dessa ofattbart långa tider har förekommit perioder då jorden varit ömsom varm och ömsom kall medan den gått i sin bana i rymden.
Man vet ganska mycket om varför det är så men allt har man inte kunnat förklara än. Man vet till exempel inte hur det kom sig att att det fanns en istid för 600–700 miljoner år sedan då jorden under miljoner år var en isboll.
Klimatet på jorden påverkas av kosmiska krafter.
Tack vare solen är det tillräckligt varmt på jorden för att vi ska kunna vara här. Solen har elvaåriga solfläckscykler. Solfläckarna är stora explosioner som ibland kan ses med blotta ögat.
– Den solfläckscykeln har ingen betydelse för klimatet på jorden. Den är för snabb och liten. Men solen kan ha andra cykler som vi inte känner till än eftersom man gjort observationer av solflödet i bara 400 år.
Under de senaste tusen åren har det ibland varit varmare och ibland kallare i Europa, oberoende av människan. Ett tag kunde jordbruk idkas på Grönland och på 1500- och 1600-talen åkte man skridsko på kanalerna i Holland. Det har man inte kunnat de senaste hundra åren.
Kan det ha ett samband med solens aktivitet?
– Under en period på inemot 150 år fanns en tid då nästan inga solfläckar alls förekom. Kanske solen hade rytmstörning, funderar Valtaoja som dock inte väntar sig att solen kommer att ställa till med något dramatiskt.
– Den har varit sig lik de senaste miljoner åren.
Jordens bana kring solen har bevisligen inverkan på klimatet. Den går i en ellips som är lite oregelbunden och ändrar hela tiden. Ibland är den rundare, ibland mera långsträckt. Den påverkas främst av gravitationskraften från solen, månen, Venus och Jupiter.
Inte heller vinkeln på jordens axel och hållet som den lutar åt är konstant i förhållande till solen och stjärnorna. Allt inverkar på klimatet. Och just nu, i den tid vi lever, är det så att norra halvklotet är längst bort från solen på sommaren och närmast på vintern medan Antarktis, där det är kallare än på Nordpolen, på vintern ligger längst bort från solen.
– Därför har vi mildare vinter här i norden. Om 100 000 år gäller det motsatta, förklarar Valtaoja.
Naturliga förändringar i jordens klimat beror på att jordens rörelser leder till ändrad instrålning av solljus. Rörelserna förändras i tre cykler som kallas Milankovic’-cyklerna. De sammanfaller med istider och varma perioder. Cyklerna är 100 000, 23 000 och 41 000 år långa.
– Tack vare de här cyklerna förstår vi varför det den senaste miljonen år funnits istider och varmare perioder. Just nu befinner vi oss i en varm period mellan istider och vore, som sagt utan människans inverkan, på väg mot en ny istid.
Valtaoja upplever den pågående globala uppvärmningen, som kommer alltför tidigt och alltför snabbt för att vara normal, som ett stort hot.
– Den är vårt allra största hot. Det är inte frågan om att vårt hus skulle bli varmare, vårt hus brinner redan och åtgärder borde ha vidtagits för minst tjugo år sedan för att snabbt stoppa uppvärmningen. Vi borde genast sluta använda fossila bränslen som olja och torv och övergå till kärnkraft som är den mest effektiva och miljövänligaste energiformen vi har i dagens läge. Kärnbränsleavfallet utgör inget problem, människors okunskap däremot nog.
Valtaoja säger med emfas att människorna måste fås att ta klimathotet på allvar. De måste lära sig att lyssna på experterna, som är eniga om att en uppvärmning är på gång, inte på klimatskeptikerna. Politikerna måste ta klimatförändringen på allvar och att vidta åtgärder kostar inte mer än några procent av bruttonationalprodukten.
Valtaoja kritiserar också massmedierna för att ha släppt fram klimatskeptikerna alltför mycket. De har bidragit till att folk viftar bort uppvärmningen med att ”det alltid förekommit klimatförändringar”.
– Nu är det bråttom att rädda jorden och oss själva från att det blir för varmt här.
Grafen visar de tre banparametrarnas variationer samt klimatet. Gråa zoner är interglaciära, det vill säga varma perioder. Med precession avses skillnader i riktningen av jordens rotationsaxel. Axellutning betyder skillnader i vinkeln av jordens axel. Excentricitet syftar på skillnader i jordbanans form. Insolation visar solens instrålning. Tidsskalan är i ka eller tusen år.
Sonja Hellsten |
274 9929/sonja.hellsten@fabsy.fi
Artiklen publicerad 21.2.2009
Snart finns vintern bara i almanackan
Om 100 år kan vintern vara ett minne blott. Lång höst börjar övergå i tidig vår i sydvästra Finland.
Om inget fullständigt oväntat inträffar börjar vintern vara ett minne blott i sydvästra Finland i slutet av detta århundrade. Samtidigt blir somrarna varmare, men temperaturstegringen väntas inte bli lika stor som under den tid på året som i almanackan går under benämningen vintermånaderna.
Det förutspår specialforskare, FD Kirsti Jylhä på Meteorologiska institutet. Hon är klimatforskare, särkilt inriktad på klimatförändring, ett fenomen som hon i skenet av de bevis vetenskapen kan lägga fram, betecknar som verkligt och allvarligt.
Klimat är med vetenskapens mått mätt medelvärdet för vädret under en trettio års period.
– Trenden är klar. Det har blivit varmare på jordklotet och uppvärmningen kan inte helt förklaras med bara naturliga orsaker, säger Jylhä. Globalt sett håller påståendet helt streck, men går man ned till klimatet på enskilda platser på jorden är det svårare att säga vad som utgörs av enbart naturliga växlingar och vad människan genom sin verksamhet bidragit till. Kalla och varma år kan växla men långtidstrenden är ändå tydlig. Det blir varmare.
Klart är också att atmosfärens sammansättning har förändrats. Koldioxiden har ökat till följd av industrialiseringen och andra mänskliga aktiviteter som ger utsläpp.
Framtidsprognoserna för sydvästra Finland visar att sannolikheten ökar för milda vintrar och heta perioder på sommaren.
Regnmängden kommer att ändra. Den ökar, särskilt på om vintern.
Normalt, det vill säga som det hittills varit, regnar det mest i juli och augusti vid kusten och inne i landet i Egentliga Finland. Det är också under de månaderna som det regnar mest där i framtiden. I skärgården är vanligen oktober och november regnigast.
Men mest ökar nederbörden om vintern och eftersom det blir varmare kommer det mesta ned som vatten. Regn vet Jylhä mycket om. Hon har disputerat på partiklar som kommer med regnvattnet
I sydvästra Finland leder den globala uppvärmningen med åtföljande klimatförändring till att årstiderna ändrar i slutet av detta århundrade.
– Vi kommer inte längre att ha vinter i december, januari och februari annat än i almanackan. Vi glider i stället över från höst till vår och skärgården kommer inte att ha någon vinter alls.
På land i sydvästra Finland har i slutet av århundradet antalet dagar med snötäcke minskat med hälften jämfört med nu.
Sommaren blir en månad längre. Våren börjar tidigare och hösten fortsätter längre. Sommartemperaturen stiger inte lika mycket som vintertemperaturen.
Fast det kommer att regna mer på sommaren – störtregn blir allmännare – växer ändå risken för torka genom att avdunstningen ökar när det blir varmare.
– Julis medeltemperatur som nu är 16–17 grader C i sydvästra Finland kommer att stiga till 17–18 grader under 2030-talet. I slutet av århundradet har den stigit till 19 grader, säger Jylhä.
Stormarna förutspås bli häftigare i Västeuropa till följd av klimatförändringen, men det är inte lika klart att det går så också i Finland.
Modellerna ger inte klart besked om huruvida de blir starkare eller förblir på samma nivå som nu. Blir de häftigare är det risk för att stormskadorna ökar i skogen eftersom tjälen försvinner eller minskar i samma takt som vintern och inte längre håller inte trädens rötter i ett stadigt frostgrepp.
Klimatförändringen kan tacklas på olika sätt. Ett sätt är att minska utsläppen. Ett annat innebär att man anpassar sig till förändringarna.
Jylhä preciserar.
– Medan vi försöker bemästra orsakerna till uppvärmningen är vi tvungna att anpassa oss, för det tar lång tid innan utsläppsminskningar märks.
I Finland forskar man som bäst i anpassning till klimatförändringen och tittar bland annat på lant- och skogsbruket.
Växtperioden blir längre när det blir varmare men då behövs också mera vatten och trots att nederbörden ökar finns ändå risk för att det ibland uppstår vattenbrist. Även faran för översvämningar ökar. Med ett varmare klimat följer också nya skadedjur som kan vara till men för lantbruket.
Att Finland är ett rikt land ser Jylhä som en klar fördel vid tacklandet av klimatförändringen. För Finland gäller det närmast att dra nytta av förändringarna den för med sig.
– Kampen mot utsläppen är så stor att allas insats behövs. För medborgarna gäller det att välja politiker med klimatbefrämjande värderingar. I vårt dagliga liv kan vi spara på el, använda kollektivtrafik – den är för övrigt bra utvecklad i Åbo – tänka på rumstemperaturen, ta tåg i stället för flyg och granska vår konsumtion, råder Jylhä.
Själv betecknar hon sig som både optimist och pessimist.
– Optimist på det sättet att jag tror att utsläppen kan minskas men pessimist på så vis att jag inte tror att vi kan åstadkomma så mycket att stora förändringar kan undvikas.
I Åbo. Den svarta kurvan visar årsmedeltemperaturen, den blåa kurvan tio års medeltemperatur och den gula trettio års medeltemperatur. Källa: Meteorologiska institutet
I södra Finland. Tre olika framtidsscenarier för temperaturutvecklingen. Temperaturstegringen påverkas av mängden koldioxid och andra växthusgaser i atmosfären. Den blåa kurvan visar det mest optimistiska och den gula kurvan det mest pessimistiska scenariot. Källa: Meteorologiska institutet
Sonja Hellsten |
274 9929/sonja.hellsten@fabsy.fi
Artiklen publicerad 12.2.2009
Vikaren kan flytta från Östersjön
Dubbeleffekt gör att klimatförändringarna sker snabbare än prognoserna.
Marinbiologen Ilppo Vuorinen är direktör för Skärgårdshavets forskningsinstitut som har en fältstation på Själö i Nagu. Om vintern har den sitt högkvarter på Turun yliopisto i Åbo.
Han är medförfattare till en bok om klimatförändringens inverkan på Östersjön som i fjol utkom i Tyskland. Vuorinen är oroad för hur snabbt förändringen redan fått följder för vattnet och livet i Östersjöbassängen.
I boken skissar man upp prognoser som sträcker sig fram till år 2100 men det är uppenbart att utvecklingen håller betydligt snabbare fart än prognostidtabellen.
– Redan nu ser vi sådant hända som enligt prognoserna borde ske först mellan 2070 och 2100.
Hur mycket verkligheten ligger före tidtabellen kan ingen säga, men en sak förefaller uppenbar. Redan vår generation måste vidta åtgärder för att stoppa klimatförändringen.
– När man följer med massmedierna verkar det som om folk ibland tror att förändringarna sker och märks först efter decennier eller hundra år och att vi inte behöver bekymra oss. Men så är det inte. De är redan här.
Orsaken till att det går snabbare än prognoserna är, enligt Vuorinen, att det pågår en naturlig uppvärmning efter den senaste istiden förutom den klimatändring som människan åstadkommit. Prognosmodellerna tar inte hänsyn till den naturliga klimatförändringen eftersom den främst berör Skandinavien. I andra regioner av världen är man inte så intresserad av den här dubbeleffekten som man först nu börjat fundera på.
– Situationen här är i praktiken sämre än prognoserna.
Det finns stora globala modeller för klimatförändringen. Den grupp Vuorinen samarbetar med i Tyskland inom ramen för Baltex har vidareutvecklat modellerna så att man fått fram prognoser för mindre områden, bland dem Östersjön.
Vuorinen och Skärgårdshavets forskningsinstitut kom med därför att institutet har långtidsobservationer om havstemperatur, salthalt, klorofyll samt förekomsten av gödningsämnen som fosfor och kväve sedan 1966. Fyrtio år är en lång tid i biologernas värld och tidsserierna är tillräckligt långa för att kunna behandlas statistiskt.
Prognoserna förutspår att temperaturen stiger särskilt på vintern och i de nordliga delarna av Östersjöns tillrinningsområden, d.v.s. Finland, norra Sverige och norra delen av Ryssland.
Nederbörden ökar, särskilt i de nordliga delarna av Östersjöområdet.
Vindhastigheten tilltar kanske också.
Ilppo Vuorinen har sett på konsekvenserna för livet i Östersjön och drar sina slutsatser.
– Temperaturhöjningen blir ett mindre problem. Marindjur är anpassade till stora årliga temperaturväxlingar och även under havsytan sker mindre förändringar under loppet av ett år.
Temperaturförändringen påverkar djur med koppling till is, bland dem vikaren som föder ungar på isen. Om temperaturen stiger flyttar vikaren norrut.
Av däggdjuren gynnas tumlaren som om vattnet blir varmare kan tumla om i Östersjön hela året.
– Att flyttfåglarna påverkas av klimatförändringen ser man faktiskt redan nu.
Också i vattnet händer saker.
Salthalten ändrar. De flesta marindjuren i Östersjön lever redan nu vid gränsen av för låg salthalt. Prognosen säger att salthalten i värsta fall minskar med hälften.
Salthalten i vattnet är i Åbolands skärgård för närvarande 5,5–6 promille. Om den sjunker till 3 promille ändrar marinfloran och -faunan så att den blir samma som i Kvarken nu. Tyskland och Danmark förlorar den lilla havskrabban och sjöstjärnan.
– Alla marina arter i Östersjön drar sig söderut och några flyttar bort helt. Sedan 1970-talet har salthalten gått ned. Torsken har försvunnit liksom den lilla kammaneten och flera andra mindre marina arter, små kryp i havet som vi tidigare kunde visa våra studerande.
Torsken som var ganska vanlig i våra vatten på 1980-talet finns nu i södra delen av Östersjön. Den klarar sig inte i norra Östersjöns vatten vilket beror på att salthalten gått ned med 0,5-1 promilleenheter.
– Sådana här förändringar kommer vi att uppleva och se och vi måste också agera, vi kan inte lämna det till följande generation.Vi måste försöka med alla medel och på alla nivåer. Vi enskilda medborgare kan till exempel cykla eller ta kollektiva trafikmedel i stället för bil och ro i stället för att köra snurrebåt.
Sonja Hellsten | 274 9929/sonja.hellsten@fabsy.fi
Artiklen publicerad 7.2.2009
Galopperande klimatförändring
Aldrig förr i jordens historia har en global uppvärmning varit så snabb som nu.
– Det verkar uppenbart att en global uppvärmning håller på att förändra klimatet på jorden och det mest oroande är den hastighet med vilken förändringen sker. Under de drygt fyra miljarder år jorden har existerat har den aldrig varit så snabb som nu.
Carl Ehlers är professor i geologi och mineralogi vid Åbo Akademi och van att tänka i långa tidspann. Ur hans perspektiv utgör den mänskliga tidens skrivna historia på cirka fyratusen år bara 0,0001 procent av den geologiska tiden.
Under den tid vårt klot gått i sin bana kring solen har varma och kalla perioder växlat, halten av koldioxid och metan och andra drivhusgaser i atmosfären likaså.
Nästan allt levande har vid flera tillfällen plötsligt slagits ut utan att man riktigt vet varför. Bevisen finns i fossilvärlden, gamla isar och sediment. För 130–140 miljoner år sedan var norra halvklotet mycket varmt.
– Jorden har gått igenom mycket värre perioder än den vi genomlever just nu och alltid klarat sig och kommer att göra det också i fortsättningen, liksom livet i olika former, för bakterier kommer alltid att överleva. Det som avviker nu är att temperaturen stiger så fort att arterna knappt hinner anpassa sig. Processer som skett förr är mycket snabbare nu. Tidigare naturliga förändringar sker med onormal hastighet, en jätteacceleration pågår.
Fast den mänskliga närvaron på jorden hittills, med geologens mått mätt, är synnerligen kort, har den hunnit lämna spår som gör den kemibevandrade geologen betänksam. Industrialismen och brännandet av fossila bränslen i stor skala märks i jordens atmosfär, det går inte att förneka.
Ehlers hänvisar till Keelings kurva som visar hur koldioxidhalten i atmosfären stigit sedan 1958.
Då började Charles D Keeling kontinuerligt mäta koldioxidhalten i atmosfären. Två saker visade sig snart. Den ena var att jordens atmosfär andas. På norra halvklotet, där de flesta kontinenterna finns, minskar halten av koldioxid under det gröna sommarhalvåret. På vintern stiger den. I en regelbunden rytm andas jordsystemet in koldioxid på sommaren och ut på vintern.
Det andra var mer alarmerande. Keelings mätningar visade för första gången att koldioxidhalten ökade varje år och det ledde till den diskussion som idag förs om klimatförändringar. Man har kunnat konstatera att den koldioxid som ökar i atmosfären härstammar från förbränning av organiska material: fossila bränslen och skogsskövlingar.
– Det är fakta, understryker Ehlers.
Det finns ett långtidssamband mellan den ökande koldioxidhalten och förhöjda temperaturer, de hänger i hop, men här är sambandet mindre enkelt och rätlinjigt. När temperaturen stiger på grund av ökande koldioxidhalt i atmosfären ökar också automatiskt luftfuktigheten, det vill säga mängden av vattenånga i atmosfären.
Vattenångan är en effektiv växthusgas och utgör tillsammans med koldioxiden de viktigaste komponenterna i drivhuseffekten. Till skillnad från den lätt mätbara koldioxidökningen i atmosfären är medeltemperaturen på jorden dessutom mycket mer beroende av andra faktorer som ingår i klimatets variationer och förhållandena i haven och atmosfären. Utan den normala drivhuseffekten skulle vi för övrigt inte alls kunna leva på jordklotet för temperaturen skulle ligga på ungefär minus 16 grader C.
Den globala temperaturen har under den tid mätningar gjorts stigit med en halv grad men lokalt förekommer vädervariationer både åt det varmare och kallare hållet.
– Vi måste hålla isär begreppen klimat och väder, inskärper Ehlers.
Han betecknar klimatfrågan som synnerligen komplicerad och rekommenderar att man också lyssnar på dem som är kritiska till teorin om global uppvärmning. Ibland tycker han i alla fall att somliga som deltar i klimatdebatten saknar helhetssyn.
– Man fastnar på en liten detalj i stället för att se på helheten. Det är inte heller lätt att skapa sig en helhetsbild, för mätningar har gjorts bara under en, med geologens ögon sett, mycket kort tid och jordsystemet är ett oerhört komplicerat samspel med många olika faktorer inblandade. Till dem hör bland annat havsströmmarna, som går som ett löpande band genom världshaven och påverkar både koldioxidbalansen och klimatvariationerna på jorden.
Enligt statistiken borde en ny istid komma om 8–10 000 år om den inte av någon orsak bromsas upp. Regelbundet återkommande istider har astronomiska orsaker och orsakas av bland annat jordens vinkel mot solen. Istider har kommit med 20 000, 40 000 och 100 000 års intervaller den sista miljonen år.
Jordklotet klarar förändringar, frågan är främst vad som kommer att hända med dem som lever och bor på det.
– Vi har redan sett en ökning av svårare stormar på grund av att havsvattnet blivit varmare, fluktuationer i extremväder ökar med klimatförändringen. I ett längre perspektiv finns risk för översvämningar, ökenbildning och folkvandringar, säger Ehlers och påpekar att det under den bördigaste delen av USA ligger ökensand från tidigare perioder i jordens historia.
De politiska aspekterna av klimatförändringen är mycket svåra.
– Även om vi skulle besluta att genast sluta spy ut koldioxid i luften tar det flera hundra år innan den nuvarande situationen normaliseras, det vill säga den ändrar inte inom överskådlig tid. Jag vill inte vara domedagsprofet, men de förändringar vi nu ser och kan mäta uppfattar jag som riskabla. Arterna hinner inte anpassa sig om den globala klimatförändringen sker med den hastighet som prognoserna nu förutspår. Jordklotet och livet på jorden kommer nog alltid att leva vidare i olika former, men nu gäller det för oss människor att slå vakt om vår egen livsmiljö och betingelserna för vår egen arts fortbestånd.
Isprover avslöjar. Under de 420 000 åren som Vostokkurvan beskriver har atmosfären aldrig tidigare haft en sådan gassammansättning som nu. Det har aldrig förr funnits så mycket koldioxid (bilden) och metan i atmosfären.
Sonja Hellsten | 274 9929/sonja.hellsten@fabsy.fi
