Omständigheter gör platserna farliga
Polisen: Nattetid bör man inte röra sig ensam.
I artikeln ”Rädslans geografi” (ÅU 21.10) räknades sex farliga platser i Åbo upp. Kommissarie Kimmo Kulmala vid polisen i Åbo vill inte utpeka vissa platser som farligare än andra. Det som däremot avgör är när på dygnet man rör sig. – Åbo centrum är en plats man söker sig till under sin fritid, det vill säga under kvällar och veckoslut. Ofta är många påverkade och då ökar faromomenten. Kommissariens råd är i huvudsak två: Rör dig i sällskap med andra och längs upplysta gator. – Helst där det finns annan trafik och nyktra människor som kan hjälpa till om du råkar i en hotfull situation.
Polisen i Åbo fick i fjol kännedom om 112 fall av sedlighetsbrott (sexualbrott). Av dessa skedde endast en fjärdedel på allmän plats. Över hälften av sedlighetsbrotten sker på privat plats. Förövaren är då mer eller mindre känd för offret. – Det kan vara en ny bekantskap från kvällen, eller någon som den utsatta kvinnan är bekant med från förut. Denna siffra motsvarar trots allt inte verkligheten. Siffran anger bara de fall som anmälts till polisen. Då ett övergrepp sker innanför fyra väggar hinner polisen sällan ingripa i tid. Kulmala påminner om att man bör vara aktsam i vems sällskap man rör sig. – Följer man med en ny bekantskap ska man se till att inte vara för berusad.
Om man befinner sig i en hotfull situation är det bästa alltid att fly. Att stanna kvar och försvara sig själv kan få konsekvenser. Man vet aldrig om det lyckas eller om förövarens grepp bara hårdnar, säger Kulmala. – Därför ska man först ta sig ur situationen och sedan ringa nödnumret 112. Att ringa på plats och ställe kan vara provocerande. Kulmala uppmanar alla som utsatts för sexualbrott att genast ringa 112 och uppge förövarens signalement och det håll han har avlägsnat sig åt. – Chansen finns att polispatrullen kan spåra gärningsmannen.
Högsäsongen för fester är här, konstaterar Kulmala och önskar att alla festar med vett. – Med en slitsam arbetsvecka bakom sig, är många beredda att festa loss riktigt ordentligt. Risken för våld och övergrepp växer då stan fylls med julfestfirare. Även om Åbo i dagsljus inte är särskilt farlig, gäller det att hålla huvudet kallt och inte alltför onyktert, påminner Kulmala.
Maria Thölix | 274 9928/ maria.tholix@fabsy.fi
Stan skrämmer kvinnor på natten
Vilka rutter vågar kvinnor välja sena kvällar i stadens mörker?
En orolig blick över axeln. Snabbare steg. Vill hem. Pulsen ökar. Ser du situationen framför dig – i mörkt och grått med stänk från svag gatubelysning? Det är rädslans geografi. En mental karta i huvudet, varningsklockor i maggropen. Jag är på fel plats vid fel tidpunkt.
*** Ett gäng tjejer skissade en kväll sin rädsla på kartor över Åbo. Nej, nej!-platser, gator och gränder att undvika, obehagliga områden. Terhi Toppala är en av dem. Hon studerar vid Åbo universitet och är aktiv i kvinnovetarnas förening F-piste. – Egentligen borde kvinnor vara mindre rädda än män i städer. Män råkar ut för fler våldsdåd i offentliga rum. Men kvinnor bär på rädslan för sexuellt våld, säger Toppala.
All statistik berättar att den farligaste platsen för den finländska kvinnan är i hennes eget hem och att en våldtäkt oftast sker inomhus, förövaren är ofta en bekant till kvinnan. – Ändå är vi rädda i stadens natt. Och kanske kvinnors rädsla i en mening är förnuftig, kanske gör den oss tillräckligt försiktiga så att vi inte hamnar i de situationer på stan som män gör? Rädslan är oftast irrationell – men ska inte fördömas, enligt Toppala. – Fast idealet såklart vore en stad där alla kan röra sig fritt vilken tid på dygnet som helst. Rädslans geografi är att känna till de ”farliga” platserna, välja alternativa rutter, ta cykeln istället för att gå, dela en taxi hem.
*** En student i Kårens café berättar för mig om hur hon blev trakasserad på gågatan en fredag kväll. Hon försökte låtsas prata i sin mobil, men mannen la ändå armen om henne, hon drog sig undan, han tog henne i hand, ropade I love you. Inget ”mer” hände, det är lätt att slå ifrån sig händelsen som oförarglig. Terhi Toppala: Ingen ska behöva känna att ens kropp är tillgänglig för vem som helst, att man kan inkränkta på någons fysiska och psykiska integritet hur som helst. – Vilket beteende som är okej för män och vilket som är okej för kvinnor är fortfarande väldigt strikt styrt av könsmönster. Gränserna är skarpare än vi tror. Också kvinnor invaggas att tro att ett visst manligt beteende är okej.
Som kvinna får man höra att man ska ta ett och annat ”med humor” för att inte framstå som en trist eller besvärlig hagga. – Klart att det knappast är någon vits med att ge en feministisk föreläsning för en berusad man som tar sig rätten att ta dej på rumpan på nattklubbens dansgolv. Frågan är vad som är vettigt att göra, för att visa att gränsen har överskridits? Terhi Toppala har skrivit sin pro gradu om mäns och kvinnors mentala utrymmen på en restaurang, och för detta iakttagit nattlivet på en restaurang i Åbo under 20 kvällar.
Det dröjde ända till 1967 innan kvinnor fick gå ensamma på restaurang i Finland. Länge levde sammanblandningen mellan servitriser och prostituerade kvar som sinnebild, kvinnor på lokal var lovligt byte. – Kanske detta ännu syns i stadens natt? Känner kvinnor att de betraktas med annat fokus när man rör sig på stan efter en krogkväll än i sitt arbetsrum på jobbet?
Uttrycket Rädslans geografi myntades i Anja Snellmans roman (1995) med samma namn. Gänget som ritade ut Rädslans geografi i Åbo deltog i en jämställdhetsdebatt och workshop i samband med Aura street market i september.
Pia Heikkilä | 274 9932/pia.heikkila@fabsy.fi
Rädslans geografi i Åbo
STUDENTBYN
Klassiskt exempel på skrämmande plats för kvinnor i Åbo. – Det är lite överdrivet. Själv är jag inte rädd där, säger Terhi Toppala, som bor i Studentbyn. Generationer av studerande kvinnor har hört skräckhistorier om studentbyn – ofta om blottare. Har du sett blottare där på senare tid? – Ja det har jag, det är inga påhitt. Men jag har också sett blottare annanstans i stan.
TORGET
Statistiskt sett sker väl flest våldsdåd i området kring centrum och dess nattliv, säger Terhi Toppala – men själv är hon inte rädd i området kring salutorget kvälls- och nattetid. Rädslan är – som bekant – irrationell. – Man känner sig tryggare i områden där det finns människor, liv och rörelse. Men det är ju i själva verket människor, en förövare, man är rädd för och de finns ju statistiskt sett snarare på platser där man ser folk än på tomma och öde gator...
GATOR MED MÅNGA SEXBUTIKER
– Jag tycker att Klädesfabriksgatan bakom Barkplan är en obekväm plats för mig, på grund av att där finns flera sexbutiker nära varann, säger Terhi Toppala. Liknande ställen – med flera sexbutiker nära varann – finns också annanstans i stan. – Kanske tycker jag att de män som rör sig där är obehagliga, jag känner inte att de gatorna hör till min värld, som kvinna.
ÅSTRANDEN
Ett kärt ställe för Terhi Toppala – dagtid. På kvällarna undviker hon området, särskilt stigarna och vägarna nordost om Dombron, i ÅA-kvarteren och mot Studentbyn. – Till exempel det nya promenadstråket på västra sidan om Åstranden, mittemot ÅA-kvarteren, är en underbar plats. Men där skulle jag aldrig gå nattetid.
IDROTTSPARKEN
En annan klassiker i kategorin skrämmande platser i Åbo. – Jag joggar mycket men skulle aldrig springa i Idrottsparken efter att det blivit mörkt, åtminstone inte sent på kvällen. Överhuvudtaget känns parker som oskyddat område – knappast är Samppalinnaparken eller Vårdbergsparken tryggare än Idrottsparken, säger Toppala.
MÖRKA TUNNLAR
Då man stadsplanerar och bygger upp en stad arkitektoniskt borde man fästa större vikt vid vad som gör folk rädda, säger Terhi Toppala. Mörka trånga platser, öppna ödsliga torg och dålig belysning ökar känslan av fara, av obehag, av att man inte har kontroll. Särskilt i områden där man vet att många människor rör sig efter mörkrets inbrott är en vettig planering och bra belysning viktigt.