Klockstapeln vid Sankta Katarina kyrka. Akvarell Håkan Sjöström.
Promenad på mindre kända begravningsplatser
Alla är säkert överens om att den mer än 200 år gamla begravningsplatsen på Skansmalmen är ett lugnt och fridfullt grönområde. En vandring bland gravarna och de många fina minnesmärkena under de höga träden berättar också en hel del om de personer som ingår i stadens historia. Vidare hör de två kapellen till de värdefullaste byggnaderna i staden. Eftersom det inte är lika givet att stadens övriga begravningsplatser är bekanta för alla riktar sig denna utfärd till dessa.
För att få ett historiskt perspektiv kan man inleda rundturen i Österås, på den så kallade Kolerabegravningsplatsen som ligger innanför en bastant stenmur mellan Kalevavägen och Gamla Littoisvägen.
Den här och stadens andra kolerabegravningsplats, som låg i hörnet av Packaregatan och Malmgatan, grundades 1831 då sjukdomen härjade i Åbo under hösten och vintern och krävde 258 liv. Följande koleraepidemi drog över Åbo år 1848 och skördade 82 människoliv, den värsta epidemin fem år senare (1853) kostade hela 532 invånare livet. Kolerabegravningsplatserna som är yngre än Skansmalmen har uteslutande varit avsedda för sjukdomens offer. Begravningarna ägde rum nattetid, endast i närvaro av dem som hade hand om själva ceremonin.
Det känns en aning besynnerligt att promenera omkring bland de några få minnesstenar som finns kvar och försöka föreställa sig hur fruktansvärt det måste ha varit för de anhöriga att inte ens få ta farväl av dem som dött i sjukdomen. Det är intressant att besöka en begravningsplats där samtliga gravar är från samma tid; här existerar ingen tidsaxel utan platsen är ett punktnedslag, en ögonblicksbild.
Från denna dystra och stumt övergivna lilla minnesplats går färden vidare mot Studentbyn och den vackra gråstenskyrkan Sankta Katarina, invigd år 1351. I närheten av kyrkan finns hjältegravarna, tre historiska gravkapell: släkten Winters åttkantiga kapell från 1791, boktryckarsläkten J.V. Frenckells kapell av år 1818 och på andra sidan kyrkan Gadolins mörka tegelkapell.
Av de gamla gravarna bör man ytterligare nämna juridikprofessorn Matthias Calonius (1737–1817) stora inhägnade sarkofag från 1822 som är det första minnesmärket i Finland som kommit till med medel från en allmän insamling. Invid kyrkomuren vilar den socialdemokratiske riksdagsmannen, stadsrådet Urho Kulovaara (1889–1964).
I sluttningen på kyrkans sydvästra sida finns två politikergravar till: Martti Ratu (1917–2002), riksdagsman, stadsråd och kommunalpolitiker, Finlands Landsbygds Parti och Paavo Aitio (1918–1989) riksdagsman, minister och landshövding med partitillhörighet i DFFF.
Ett större begravningsplatsområde ligger i sluttningen mot Studentbyn, nedanför det vackra klassicistiska kapellet från 1929 som har plats för 50 personer. Här kan man till exempel finna den berömda byggherren, bergsrådet Armas Puolimatkas (1918–1989) grav och den i Åbo kända begravningsentreprenören Paavo Perttalas (1903–1979) grav.
Den historiska miljön kring Sankta Katarina kyrka fullbordas av arkitekt Charles Bassis fina klockstapel från 1826, prästgården och de gamla bodarna.
Efter att ha tagit in stämningen vid Sankta Katarina skall man söka sig till Hallisvägen, vidare över ån där den byter namn till Gregorius IX:s väg och fram till den branta kurva där Magnus Tavasts gata börjar. Följ leden till dess slut där Sankt Marie kyrka, det närbelägna tegelmagasinet och prästgården ligger. Sankt Marie kyrka är liksom Sankta Katarina byggd på 1300-talet. På kyrkogården finns ett antal gravar, till exempel Jänissaari gravkapell, skulptören och bildkonstnären Wäinö Aaltonens (1894–1966) mycket vackra minnesmärke och hjältegraven, samtliga till vänster om kyrkan.
I muren på kyrkans baksida sida ligger Haartmans gravkapell och till höger om kyrkans huvudentré en stor grav där prosten och kyrkoherden vid S:t Marie församling Ivar Markus Tallgren (1850–1936), professorn i arkeologi A.M. Tallgren (1885–1945), författaren Anna-Maria Tallgren (1886–1949) och Aili Tallgren (1883–1955) vilar.
Ut mot Magnus Tavasts gata hittar man Maija Ravilas (1900–1965) vackra gravsten utsmyckad med en stenskulptur av den berömda bildhuggaren och konstnären Harry Kivijärvi.
Här i Sankt Marie finns det också en separat liten begravningsplats. Fortsätt från kyrkan längs Sorolaisgatan, Postillastigen och Terserusgatan fram till en liten tvärsgående sandväg, Ledsagarstigen. Vik in på den till vänster, korsa Gamla Tammerforsvägen och fortsätt fram till den muromgärdade begravningsplatsen.
Promenera runt en stund under träden och njut av den fridfulla stillheten. Titta in genom fönstren till det lilla ljusa åttkantiga kapellet som byggdes redan år 1892 och har plats för 30 gäster. Den mindre skala som råder här gör platsen mänsklig och intim. Man kan överblicka allting, kanske blir då även saknaden och sorgen en smula enklare att uthärda.
Efter detta följer en längre förflyttning; fortsätt vidare ut från staden ett kort stycke längs Gamla Tammerforsvägen, sväng till vänster in på Tengströmsgatan och följ den till dess slut då den möter Kärsämäkivägen. Ta till höger in på den, fram förbi den stora fabriksbyggnaden och vik av till vänster i korsningen med Marttilavägen och fortsätt upp till Tammerfors riksväg. Korsa den över till Vahtovägen och sväng omedelbart till höger in på Tolpovägen.
Kärsämäki begravningsplats finns då hela tiden innanför muren på vänster sida. Den återkommer vi till inom kort.
Åk längs Tolpovägen nästan fram till dess slut där en gång- och cykelbro går över Omfartsvägen. Mitt emot ett gammalt egnahemshus, just före vändplatsen, går det en sandväg till höger. Om man följer den in i skogen ett stycke kommer man snart till en mycket besynnerlig liten begravningsplats där det, trots närheten till motorvägen med dess ständiga trafikbrus, härskar en något kuslig och ensligt övergiven stämning.
I den här talldungen grundade Åbo stad i mitten av 1990-talet en ny islamisk begravningsplats. På området som sköts av staden finns det 30 gravplatser som i första hand är reserverade för Åbobor. Det finns sålunda en gammal islamisk begravningsplats på Skansmalmen och denna nyanlagda ute i Kärsämäki.
Då man tar Tolpovägen tillbaka kommer man snart till Kärsämäki begravningsplats som är stadens näst största griftegård. Från huvudporten leder vägen upp till det stora vita kapellet i betong som är byggt 1980 enligt ritningar av arkitektbyrå Heikki Sarainmaa. In i kapellet slussas man via en ljus öppen innergård, vackert och mjukt omgärdad av grönväxter.
Ifall kapellet råkar stå öppet bör man titta in. Salen som rymmer 100 personer är stämningsfull och mild med bänkar och tak av trä mot de vita väggarna. Dagsljuset silas in genom ett antal höga fönster och altaret och väggen bakom det är av sten med en altartavla i fyra delar. I kapellet råder en atmosfär av lätthet och trösterikt ljus som trots allt segrar över mörkrets avgrund.
Kärsämäki begravningsplats ligger i en trädbeklädd sluttning och är ett vilsamt stilla parkområde. En av de vackraste miljöerna på begravningsplatsen är den fridfulla lilla minneslund som finns i en talldunge till höger om kapellet. Här kan man sätta sig på en bänk, lyssna till blåstens sus i tallarna och komma ihåg kära bortgångna.
Den sista anhalten på denna tur ligger ett kort stycke härifrån. Åk eller gå framåt längs Vahtovägen, till korsningen med Vägmästargatan och sväng in på den. Till en början har man begravningsplatsen till höger och snart tryckeriet Auraprint till vänster. Efter det kurvar gatan och mitt i svängen leder en stig in till höger. Om man följer den över diket kommer man fram till en lika dold och besynnerlig begravningsplats som den islamiska vid Tolpovägen.
Mitt i detta industriområde, i en liten skogsdunge, finns ett litet inhägnat område benämnt Vilo-skvären. I dess centrum finns en minnessten i röd granit på vilken det står ”Här är 14 sovjetiska krigsfångar begravda”. Längre ner på stenen finns en plakett med namnen på de begravda personerna. Viloskvären är enligt Åbo stads karta gravplats för 14 sovjetiska soldater.
Detta monument finns upptaget på websidan www.sotamuistomerkit.fi/wiki där man kan läsa att det på Vägmästargatan 9 i Kärsämäki i Åbo finns ett minnesmärke över sovjetiska soldater som kallas för ”Kärsämäki partisangravmonument” och som restes av Samfundet Finland-Sovjetunionen 1972. Vidare står det att ordet partisan är en vilseledande benämning beträffande detta minnesmärke eftersom det i graven enligt vad man vet finns sovjetiska desanter som är avrättade av finländarna som spioner.
Ifall någon önskar besöka ytterligare en begravningsplats finns det en mycket stämningsfull liten en invid Kakskerta kyrka. Där finns en fin hjältegrav som är planerad av arkitekt Erik Bryggman och släkten von Bonsdorffs tunga gula tempelliknande kolonnförsedda klassicistiska gravkapell.
Bredvid den röda klockstapeln, ner mot vattnet, ligger den berömda sångerskan Tamara Lund-Ionita (1941–2005) begraven. Vid sidan om ingången finns en stor liggande gravsten som är huggen av konstnär Harry Kivijärvi. I graven vilar konstnärens föräldrar och första hustru, arkitekt Marjatta Kivijärvi (f. Ravila).
Kyrkan i Kakskerta, som är renoverad av Erik Bryggman 1939, är tyvärr sällan öppen men platsen är trots det värd ett besök, inte minst på grund av det vackra läget vid vattnet.
Som den här färden visar finns det flera alternativ till den stora begravningsplatsen för den som tycker det är rogivande att ströva omkring i stilla och välvårdade parkområden. Ta dem till er.
- Steg i staden
- Ralf-Erik Sjöström återkommer med skildringar av Åbo ur olika perspektiv. Den här gången tittar han på konst och arkitektur och gör nedslag i kända personers Åbo. Serien omfattar tio delar. Akvarellerna är målade av hans far Håkan Sjöström.