Veritasstadion. Akvarell Håkan Sjöström.

Veritasstadion. Akvarell Håkan Sjöström.

Kvalitetsarkitektur sedan 1975 – Schauman arkitekter, del 1

Frank Schauman (f. 1947) grundade år 1975, då han var anställd vid Arkitektbyrå Pekka Pitkänen Kb, enmansfirman Arkitektbyrå Frank Schauman. I juli 1977 hade verksamheten kommit igång så bra att Schauman kunde anställa sin första medhjälpare och från och med januari 1980 började han arbeta på heltid i den egna byrån som sysselsatte fyra personer.

Från och med år 1985 ändrades bolagsformen till kommanditbolag och byrån kom att heta Arkitektbyrå Frank Schauman Kb. Byrån växte kraftigt så att man under de goda tiderna i slutet av 1980-talet hade cirka 25 anställda. I och med expansionen bytte byrån år 1990 namn till Arkitektbyrå Schauman Arkitekter Kb. Den ekonomiska depression som under början av 1990-talet lamslog Finland drabbade också Schauman Arkitekter Ab, som bolaget heter sedan 1993 efter ändrad bolagsform. Under åren 1991-95 sjönk antalet uppdrag stadigt och år 1995 hade byrån endast åtta anställda som gjorde sex timmars arbetsdagar.

Efter det, fram till osäkerheten hösten 2008, stundade åter bättre tider vilket även påverkade byrån gynnsamt. I mars 2009 sysselsatte byrån, som är belägen på vinden i det nyligen renoverade ståtliga huset Regina på Slottsgatan 9, hela 24 personer: 10 arkitekter, 2 byggnadsingenjörer, 2 inredningsarkitekter, 1 inredningsplanerare, formgivare, 4 arkitektstuderande, 2 planeringsassistenter, 1 administrativ sekreterare, 1 administrativ chef och 1 byråpraktikant. Schauman Arkitekter Ab har uppdrag över hela landet och man erbjuder planering av nybyggen, områdeshelheter, inredning och sanering och grundrenovering av äldre objekt. För att hållas i takt med den snabba utvecklingen är man mån om att kontinuerligt vidareutbilda sin personal.

Byrån har under de dryga tre decennier den existerat utfört ett stort antal planeringsuppdrag. Emedan byrån är grundad på 1970-talet, då stadens centrum till stora delar redan var utbyggt, är det helt klart att en betydande del av dess arbeten ligger utanför staden. Eftersom det skulle bli för omfattande att inkludera allt detta görs denna tvådelade vandring inne i staden och presenterar de byggnader som finns där. Avsikten är att ge en täckande, men självfallet inte fullständig, bild av byråns verk med exempel från samtliga decennier.

Som startpunkt har jag valt det stora vita bostadsområdet Fyrstranden (Majakkaranta) där både stads- och byggnadsplaneringen är gjord av Schauman Arkitekter. Arbetena inleddes år 1989 och färdigbyggt var området först i början av det nya millenniet. Denna stiliga miljö vid vattenbrynet domineras av Åbos högsta bostadshus, Airiston tähti på 18 våningar och en höjd av 58 meter (presenterat i en tidigare Steg i staden artikel), men här finns också mycket annat att upptäcka.

Då man promenerar runt bland de flera än tjugo husen av varierande höjd från två till arton våningar bemöts man av en gemytlig stämning. Här finns grönområden, gångvägar och utrymme mellan husen vilket vittnar om en uppriktig strävan att skapa trivsel för invånarna. Sedd på avstånd, till exempel från Färjstranden på Hirvensalo, är den rena vita huslinjen mycket inbjudande och jag hade önskat att även de nya lyxhusen på udden mot hamnen hade varit vita i stället för bruna. Då hade miljön blivit mera enhetlig, inte åtskild.

Följande stopp är vid Östra Strandgatan 68-70 där Schauman Arkitekter har planerat två stora bostadshus på fem våningar, byggda i slutet av 1990-talet. Fasaderna som är beklädda med tegel i en varm brun nyans har en omväxlande fönsterindelning och lyxiga stora balkonger, särskilt uterummen högst uppe. Fortsätt längs Östra Strandgatan till centrum och museet Aboa Vetus & Ars Nova. Då Rettigs stadsvilla byggdes om till museum i början av 1990-talet var det Schauman Arkitekter som ansvarade för planeringen och slutresultatet kan man passa på att beskåda nästa gång man besöker museet. Särskilt fin är den nybyggda entrén med tillhörande café och butik där man på ett lyckat sätt har gjort en öppning i den höga muren och frigjort en del av palatset som förut inte var synligt för stadsborna.

Klättra över Vårdberget och ner längs Observatoriegatan till Österlånggatan 30. Det slätputsade ljusa bostadshuset Karinankulma blev färdigt år 2008 och tillhör sålunda byråns nyaste arbeten i Åbo. Då man jämför utförandet på detta hus med, till exempel, husen på Östra Strandgatan 68-70 kan man se hur man idag lämnar efter sig en mera färdigställd produkt; väggytorna är jämna, de förfulande synliga skarvarna mellan väggelementen är dolda bakom putsytan. Husets något slutna fasad mot gatan är bruten av mörka fält här och där och högst upp till höger en stor balkong. Mot gården är fasaden mera omväxlande med större fönster, balkonger och lyxiga takterrasser.

Vandringens följande byggnader står mitt emot varandra på var sin sida av Kaskisvägen. På Kurjenmäkigatan 3 finns ett litet vitt affärshus som i tiden hyste en Alko-affär, idag är fastigheten i ett telefonbolags bruk. Det här huset är byggt 1990 och ett talande exempel på hur långt bak i tiden 1990-talets byggnadsstil kan kännas. Man kan inte annat än le välvilligt åt detta hus med de stora fyrdelade fönstren och de vita små väggplattorna. Det ligger något älskvärt över den tidens sätt att skapa dekorationer och utsmyckningar och med hjälp av dessa markera det hemtrevliga, småskaliga och människonära i en affärsbyggnad - en av vandringens många intressanta tidsbilder.

På andra sidan Kaskisvägen breder det jättelika servicehuset Saga Kaskenniitty och långtidssjukhuset Kaskenlinna ut sina stiliga fyra våningar höga röda tegelkroppar. Den långa fasaden mot Kaskisvägen är lugn i sin symmetri med fönstren i vinkel invid nischen för de indragna balkongerna och snygga grå fält runt fönstren. På taket återkommer ett dekorationstema med spetsiga trekanter och mot Lillheikkilävägen finns en vackert utformad bred entré med mansardtak och ett runt fönster högst upp. Fastän komplexet är stort har det en trygghet och stabilitet över sig som inte blir opersonlig utan mänsklig och varm.

Från detta hus för seniorer går färdens första del ännu vidare till Veritasstadion i Kuppisparken. Denna väl besökta fotbollsarena med tillhörande kontorsbyggnad för Idrottscentralen är ett av byråns mest synliga verk i staden. Byggnaden välkomnar besökaren och bjuder en in längs de breda trapporna som leder upp till de inre utrymmena. Ut mot fotbollsplan öppnar sig den stora läktaren under ett högt tak och bildar en fin helhet med Erik Bryggmans olympialäktare och den nybyggda läktaren på kortsidan mot ishallarna. Därmed är vandringens första etapp avslutad. För att bekanta sig med byråns verk på andra sidan av ån bör man företa sig en längre förflyttning ner längs Nylandsgatan, över Domkyrkobron, upp för Aningaisbacken, över Aningaisbron ut till klykan mellan början av Tammerforsvägen och Satakuntavägen.

Tillbaka

  • Steg i staden
  • Ralf-Erik Sjöström återkommer med skildringar av Åbo ur olika perspektiv. Den här gången tittar han på konst och arkitektur och gör nedslag i kända personers Åbo. Serien omfattar tio delar. Akvarellerna är målade av hans far Håkan Sjöström.