Koivisto gick största delen av folkskolan i Kerttulin koulu. Akvarell Håkan Sjöström.
President Koivistos barndomsmiljöer
Trots att det har skrivits mycket om president Mauno Koivisto (f. 1923), både av andra och av honom själv, vill jag uppmärksamma denna betydande Åbobo med en promenad i hans barn- och ungdomskvarter. Detta för att än en gång illustrera hur Koivisto ur fattiga och svåra förhållanden strävade vidare mot bildning och viktiga samhällsposter som kulminerade i tolv års skötsel av presidentämbetet 1982–1994.
Koivistos anspråkslösa barndomshem är i sig inte unika, ett stort antal stadsbarn på den tiden bodde och växte upp i enkla små trähuslägenheter utan bekvämligheter och flera av dessa nådde långt i livet. Det som emellertid gör Koivistos berättelse intressant är att han nådde ännu litet högre, till det högsta ämbetet.
Vandringen inleds vid Koivistos födelsegård som ligger i hörnet av Fabriksgatan 6 och Biskopsgatan 4. Den här miljön med två längor längs gatan och två hus inne på gården har stått emot byggherrarnas iver att riva ner äldre hus för att ersätta dem med stora moderna.
I ett så kallat hällrum – en lägenhet på ett rum som fungerade som kök, sovrum och vardagsrum och där spisen för matlagning och värme var det centrala – på dryga 30 kvadratmeter bodde mor Hymni (f. Eskola) och far Juho med den förstfödde sonen Joel i november 1923 då det andra barnet anmälde sin ankomst.
När det första barnet föddes hade modern stannat hemma från sitt arbete som skötare av linneförrådet på hotell Phoenix medan fadern vid tidpunkten arbetade som utomhusvakt på Kakola. Den 25 november 1923 födde Hymni Koivisto ett stort gossebarn, som vägde runt fem kilogram, på Heidekens anrika barnbördshus på Sirkkalagatan. Vid dopet fick nykomlingen namnen Mauno Henrik.
Från denna trähusmiljö flyttade familjen ett tiotal kvarter till det då nybyggda stenhuset Kivilinna i hörnet av Klockringaregatan 15 och Sirkkalagatan 11a, vilket beboddes av ett stort antal lärare. I det moderna huset fick fadern anställning som gårdskarl och de bodde i en lägenhet på ett rum och kök med bekvämligheter som centralvärme och innetoalett. Att bo i ett stenhus innebar ett betydande kliv uppåt men vistelsen blev dock kortvarig för mor Hymni ville inte städa trappuppgångarna så familjen flyttade bort redan efter ett knappt år.
Inte heller denna gång blev flyttningen särskilt lång för familjen Koivisto slog sig ner i en trähuslägenhet som man köpte på Österlånggatan 30. Idag står Sydvästra Finlands cancerförening rf:s nybyggda hus Karinankulma på tomten. Också här bodde familjen endast i cirka ett års tid innan man köpte en bostad på ett rum och kök i ett trähus vid Österlånggatan 24.
Bolaget bestod av fem byggnader av vilka tre var bostadshus medan de två övriga hyste ett stensliperi, förråd och utedass. Familjen Koivisto bodde i ändan av en huslänga, i en lokal inne på gården. Den här miljön klarade sig, trots att den blev svårt bombskadad i januari 1940, fram till slutet av 1970-talet då den fick ge plats åt två av stadens mindre lyckade elementhus.
Under de år som familjen Koivisto bodde i gården föddes familjens tredje barn, dottern Mirjam Julia, år 1927. Vid den tiden var fadern privatföretagare med snickarverkstad i stenfoten nedanför familjens lägenhet. Det var också här som familjen bodde på hösten 1930 då Mauno Koivisto började skolan. Den första klassen gick han i Kerttulin kansakoulu, andra året i Sirkkalan koulu för att sedan fullgöra folkskolan i Kerttulin koulu, det stora skolhuset i sten som finns i hörnet av Klockringaregatan och Karinsgatan.
Hymni Koivisto dog på våren 1934 efter en kort sjukdom. Den mellersta sonen var då drygt tio år gammal. Familjen Koivisto befann sig på grund av den ekonomiska depressionen i trångmål och blev tvungen att sälja lägenheten på Österlånggatan 24 för att kunna betala sina skulder.
Efter detta flyttade far Juho Koivisto med sina tre minderåriga barn till en mindre och billigare bostad i ett trähusbolag på Gertrudsgatan 20. Det han hade råd med var ett så kallat kammarrum, där eldstaden inte (såsom i ett hällrum) var en rejäl spis på vilken man kunde tillreda mat utan en Högfors kamin i gjutjärn med kokplatta.
I den här bostaden som låg i en huslänga inne på gården bodde familjen fram till våren 1950. Idag är trähusen för länge sedan borta och i stället finns det ett sex våningar högt bostadshus på tomten. I och med att familjen levde här i 16 års tid betyder det att Mauno Koivisto fullgjorde sin skolgång under den tiden; först ett par år av den återstående sexåriga folkskolan i Kerttulin koulu, sedan sjunde klassen i Martin koulu och åttonde klassen i aftonskola.
Den unge Koivisto började därefter arbeta och när vinterkriget bröt ut ställde han även upp som frivillig i befolkningsskyddsarbetet och vid S:t Karins FBK. Under åren 1941–44 deltog Koivisto i fortsättningskriget, till en början utförde han brandbekämpningsuppgifter, och när han blev äldre deltog han i väpnade strider. Denna tid har han skrivit ingående om i boken Koulussa ja sodassa som även finns i svensk översättning, Ung soldat: från skolbänken till skyttegraven.
Efter krigsåren, medan familjen fortfarande bodde i den trånga lägenheten på Gertrudsgatan 20, studerade Koivisto flitigt. År 1945 deltog han till att börja med i en kurs för metallfilare för frontmän varefter han bland annat arbetade på Chrichton-Vulcans varv, på våren 1947 hade han vid sidan om sitt heldagsarbete fullgjort mellanskolan vid kvällslinjen i Turun suomalainen yhteiskoulu och två år senare, på våren 1949, tog han studenten från kvällslinjen vid samma skola.
På hösten 1949 inledde Koivisto sina studier vid Åbo universitet. Han arbetade fortfarande dagtid och studerade under lediga stunder och kvällar. I mars 1953 blev han filosofie kandidat och i november samma år licenciat. Tre år senare var hans doktorsavhandling om de sociala förhållandena i Åbo hamn färdig. Under studietiden hade han arbetat vid hamnkontoren i Åbo och Hangö, som stuvare i Åbo hamn, som vikarierande folkskollärare i Eurajoki, Hakkila och Vahto samt som yrkesvalsintruktör i Åbo.
År 1950 flyttade familjen Koivisto bort från Gertrudsgatan 20, denna gång en bit utanför staden, till Sandtäktsvägen 5 på Nummisbacken. Det innebar för Mauno Koivisto slutet på en 27 år lång epok under vilken han alltid hade haft sin adress i stadsdel I eller II, på fem olika platser och relativt nära varandra. Därför är det enkelt att föreställa sig vilken betydelse dessa kvarter kring Kuppisparken och Kerttulin koulu har haft för den unge Koivisto.
I december 1950 träffade Mauno Koivisto sin blivande hustru Tellervo Kankaanranta. Paret förlovade sig i september 1951 och gifte sig i juni 1952. Under äktenskapets första år var bostadsbristen akut i Åbo och även Tellervo och Mauno Koivisto blev tvungna att bo tillfälligt under några år.
De måste vänta till våren 1956 innan de fick en lägenhet i ett av höghusen i den nybyggda förorten Batterihagen, med utsikt över hamnen. Ett år senare, i maj 1957, föddes dottern Assi och kort efter det kallade Helsingfors och större uppdrag; först var Mauno Koivisto direktör för Helsingin Työväen Säästöpankki och andelslaget Elanto, under senare hälften av 1960-talet minister, under 1970-talet chef för Finlands Bank och slutligen under åren 1979–81 landets statsminster. Efter att president Urho Kekkonen lämnade sin post på grund av bristande hälsa blev Mauno Koivisto i januari 1982 vald till landets nionde president och i mars 1988 valdes han för en andra sexårsperiod.
Vägen från de trånga och primitiva enrummarna i trähusen i Åbo till presidentens slott är en finsk version av förverkligandet av den amerikanska drömmen där var och en är sin egen lyckas smed. Men med den stora skillnaden att Mauno Koivisto aldrig glömde sitt ursprung eller började gå med kavajen öppen, som man säger. Den anspråkslösa, litet allvarsamma, tungsinta, grubblande och filosoferande lilla pojken – liksom även den sparsmakade speciella humorn – finns alltid kvar någonstans bakom den bekanta locken i pannan.
- Steg i staden
- Ralf-Erik Sjöström återkommer med skildringar av Åbo ur olika perspektiv. Den här gången tittar han på konst och arkitektur och gör nedslag i kända personers Åbo. Serien omfattar tio delar. Akvarellerna är målade av hans far Håkan Sjöström.