Västerlånggatan 35. Akvarell Håkan Sjöström.
Lauri Sipilä – arkitekt i Åbo
Lauri Sipilä (1904–1974) föddes och dog i Åbo. Därtill var så gott som hela hans arkitektkarriär förlagd till hemstaden. Efter studier vid tekniska högskolan utdimitterades Sipilä som färdig arkitekt år 1929 och från och med år 1937 hade han egen arkitektbyrå. Utöver det arbetade han under åren 1935–40 vid byggnadsstyrelsen, vid byggnadskontoret i Åbo och Björneborgs län och som byggnadsinspektör i nämnda län. Sipilä undervisade också vid industriskolan i Helsingfors och tekniska läroverket i Åbo.
Denna vandring stannar upp vid de betydande byggnader som Sipilä har planerat i Åbo, och nämner även ett och annat redan rivet hus. Eftersom vissa förflyttningar kommer att bli rätt långa är det bra att reservera gott om tid, eventuellt göra turen med cykel om det känns så.
Starten sker bredvid Åbo Akademis humanistkvarter Arken. Mitt emot, på Biskopsgatan 2b, inkilat på tomten nedanför den branta backen och nästan undanskymt, står ett bostadshus på 6 våningar, byggt i mitten av 1950-talet. Ut mot gatan vetter en bred fasad med balkonger av två olika storlek, snyggt placerade stora rektangulära och mindre kvadratiska fönster med karmar målade i vitt och en klarblå nyans och, som garnering på tårtan, det låga avlånga vindsfönstret undet det intressant vinklade taket.
Husets fasad mot Kaserngatan är den mest slutna och domineras av entrén och den höga skorstenen. Den motsatta fasaden mot Fabriksgatan är kanske den finaste med två balkonglängor längst ut och fyra fönsterrader mellan dessa. Det finns något glädjefullt och stillsamt fantasibejakande över detta smakfulla hus som gör att man måste återkomma till det om och om igen för att låta blicken finna ro och vila.
Från Biskopsgatan går färden vidare över höjden med Åbo universitet, mot Hammarbacka och korsningen av Hipposvägen och Dragonvägen. Sväng in på Dragonvägen och gå fram till de fyra småhusen vid nummer 16–22 och de fyra mitt emot dessa, på Kastanjevägen 15–21. Dessa egnahemshus är planerade av Lauri Sipilä på 1940-talet.
Fortsätt längs Dragonvägen, fram till gruppen med stora egnahemshus som börjar vid Dragonvägen 45. Detta första hus är tillbyggt med en våning på höjden enligt ritningar av Erik Bryggman och sålunda ett intressant exempel på hur ett stilrent funkishus genomgått en metamorfos. Lägg märke till de höga och breda skorstenarna. De övriga slätrappade husen i området är mycket fina prov på stora villor i ren funktionalistisk stil, byggda år 1939.
Härefter följer en längre förflyttning till Stålarmsgatan 25 på Martinsbacken. Detta kvarter är bebyggt med sex enkla trähus från 1945, målade i lugna gula, bärgrötsröda och bruna nyanser. De två av de här envåningshusen som följer Illegatan är litet större än de fyra längor som ligger i vinkel mot dessa på gården; de större husen rymmer tio bostäder var och de mindre har åtta lägenheter per byggnad. Under senare år har åtminstone en del av bostäderna förstorats upp på vinden för man kan se flera takfönster. Gården ser hemtrevlig och ombonad ut med häcken ut mot Stålarmsgatan, den låga muren mot Tjärhovsgatan och de vackra portarna som leder in på tomten.
Härifrån skall man söka sig ner till Tegelslagaregatan 4b där det, bredvid ett stort nytt hus, finns ett vackert litet stenhus på tre våningar som heter Onninlinna. Huset är från 1944 och har en mycket stiligt utformad ingång inramad av mörka tegel, fasadens fönsterindelning är regelbunden, men omväxlande. Byggnadens breda gavelytor bryts endast av tre smala och höga vindsfönster.
Vandringen fortsätter mot Universitetsgatan, på andra sidan av ån. I korsningen med Humlegårdsgatan står det stora gamla ljusgröna stenhuset Askala som blev bombskadat i januari 1940, och som reparerades redan samma år enligt ritningar av Sipilä. Husets utseende förändrades i och med att det kännspaka tornet i hörnet inte längre byggdes upp.
Då man fortsätter längs Humlegårdsgatan kommer man snart till korsningen med Trädgårdsgatan. I hörnet står Alvar Aaltos stora Maalaistentalo i sitt nyligen grundrenoverade skick. Fram till år 1954, då utrymmet drabbades av eldsvåda, hade Åbo stadsteater sin sal i byggnaden.
Efter det, under åren 1955–79, verkade den stora biografen Ritz, med den karakteristiska sneda skärmen ovanför entrén, i lokalen. Biografen planerades av Lauri Sipilä och skärmen fanns kvar tills husets renovering påbörjades år 2004. Efter att biografen hade upphört med sin verksamhet fanns det flera olika restauranger i utrymmet; idag mötes- och festlokalen Alvarium.
Gå vidare längs Trädgårdsgatan fram till Puolalagatan. Mitt i kvarteret, på Puolalagatan 4, står ett stadigt brunt stenhus på sju våningar som är byggt i mitten av 1950-talet. Detta är ett av Sipiläs stora stenhus i centrum. Det finaste i den här helheten är det mindre bostadshuset i samma stil som står mitt inne på gården, väl skyddat för insyn och larm.
Husen är typiska 1950-talsbostadshus med grovrappad väggyta, inte för stora fönsterrutor samt sparsamma men träffande utsmyckningar som de små plattorna runt entréerna och portgångarna in mot gården.
Fortsätt härifrån till hörnet av Mariegatan och Köpmansgatan. Det stora ljusa affärs- och bostadshuset, Keskuspalatsi på åtta våningar, är några år yngre än huset på Puolalagatan och en av de mest påkostade av Sipliläs byggnader i centrum.
Huset sträcker sig högt och smalt ett gott stycke ner mot Salutorget och reser en stor väggyta mot Köpmansgatan; ett verkligt storstadshus där de två lägsta våningarna i sin helhet är reserverade för affärslägenheter och de sex följande för bostäder. Speciellt bra gillar jag gaveln mot Mariegatan med de två fönsterraderna i den utskjutande smala gaveln och de stora balkongerna invid.
Då man fortsätter mot Trätorget kommer man till Andelsbankshuset, Aninkaistentori, där den väl bekanta neontallen med klockspel som rötter klättrar upp längs väggen. Detta jättelika hus på sju våningar fortsätter i en lägre länga längs Brahegatan. Speciellt fina detaljer är dekorationerna runt andra våningens fönster och de tre spetsiga burspråken ut mot Trätorget.
Nyss nämnda tre hus åskådliggör på ett tydligt sätt hur man på 1950-talet byggde stora hus i centrum. Man lade till ett par våningar på höjden jämfört med tidigare byggda stenhus, som sällan var högre än fem våningar, och sträckte ut byggnaden så långt det gick över kvarteret för att utnyttja tomtmarken så effektivt som möjligt. Vid den tiden måste dessa stora kolosser ha trätt fram ännu bättre i stadsbilden än de kom att göra endast några år senare då 14-våningshusen på Trädgårdsgatan och 12-våningshuset bredvid, samt efter det ett stort antal hus på 6–9 våningar byggdes.
Efter detta återstår ännu två byggnader på Västerlånggatan. Följ Brahegatan ner mot spåret. I det ljusa huset på Västerlånggatan 13 huserar friluftsaffären Partiovaruste och läkarstationen Turun Terveystalo. Byggnaden kom till i mitten av 1940-talet och var fram till år 1974 i företaget Hj Jousi Oy:s bruk. Lägg märke till Sipiläs sätt att åstadkomma avbrott och dekoration med enkla medel i form av mörka tegelfält runt fönstren och entrén och jämför med de liknande detaljerna på husen på Mariegatan 4 och Tegelslagaregatan 4.
Där Helsingforsgatan slutar och de höga bostadshusen längs Doppingvägen idag står på fältet bakom Aningaisbron fanns det fram till slutet av 1990-talet en stor sevicehall för bussbolaget Matka Autot. Den var likaså ritad av Sipilä och byggd i mitten av 1940-talet, men revs tyvärr då den nya vägen in till Åbo byggdes.
Vandringen avslutas vid dess äldsta byggnad, affärs- och kontorshuset i sten och röd tegel på Västerlånggatan 35. Detta hus från slutet av 1930-talet var under många år partihandeln Keskos kontor i Åbo. Byggnaden gör fortfarande ett mycket solitt och stabilt intryck med bottenvåning i sten och fyra våningar av tegel ovanpå denna. Lägg än en gång märke till bården runt entrén till vänster och observera också den stramt stiliga utsmyckningen med de svängda teglen ovanför fönstren och hur snygga de tvådelade rutorna är. Det finns något av tidens framtidstro och högkonjunktur över huset, en stolthet och tillit som dessvärre ett par år senare kom att gå i kras. I denna stämning vid detta tungt värdiga hus lämnar vi Sipiläs byggnader i centrum.
Ifall någon önskar se ytterligare några byggnader av Sipilä rekommenderas en färd ut till Pansio och Reso. Uppe på en kulle på Metallgatan 6 står det fina församlingshuset i Pansio, nuförtiden mottagningshem för flyktingar.
Ett stenkast härifrån, på Valmetgatan 10, finns ett litet stenhus som i tiden hyste föreningsbankens kontor. I Reso är kulturhuset Harkko, före detta stadshus och bibliotek, planerat av Sipilä liksom det lilla rappade bostadshuset bredvid samt telefonbolagets låga affärsbyggnad och bostadshuset bredvid detta på andra sidan av Resovägen.
- Steg i staden
- Ralf-Erik Sjöström återkommer med skildringar av Åbo ur olika perspektiv. Den här gången tittar han på konst och arkitektur och gör nedslag i kända personers Åbo. Serien omfattar tio delar. Akvarellerna är målade av hans far Håkan Sjöström.