Bostadsområdet längs Jahnvägen. Sett från fältet bakom Fägränden Akvarell Håkan Sjöström.
Två bostadsområden i Österås
På en inte alltför synlig och utsatt plats i Österås finns ett synnerligen vårdat och trivsamt bostadsområde.
Ett enkelt sätt att ta sig hit är att följa den smala och hemtrevliga Gamla Littoisvägen från dess början vid Keramikfabriksgatan.
Då man passerat Old Mill och korsningen med Bälgvägen börjar det vidsträckta grönområdet Kalevaparken till höger och på vänster sida har man småhusområdet med dess mångfald av fina hus.
Gamla Littoisvägen är avstängd för direkt genomfart vid Kolerabegravningsplatsen så om man är i rörelse med bil måste man här göra en liten omväg upp i småhusområdet för att snart återvända till Gamla Littoisvägen.
Mitt emot Kolerabegravningsplatsen finns den lilla Tuulensuuparken och till höger fortsätter Kalevaparken ett bra stycke framåt. I den gröna sluttningen hittar man bänkar att sätta sig på, sandvägar att ströva längs och en kiosk ifall man vill inta förfriskningar. Nedanför brusar den fortlöpande trafiken på den breda Kalevavägen.
Då man gått vidare till korsningen med Perogatan byter grönområdet namn till Tapioparken. Kort efter detta, som tredje tvärgata till vänster, har man Högåsgatan.
Följ Högåsgatan uppför backen. Till vänster finns en rad med småhus, till höger tar tre charmiga låga garagebyggnader vid och bakom dessa reser sig det propra bostadsområdet vid Högåsgatan 14–16. Se hur fint husgavlarna sträcker sig ut över gatan och följ trappan som leder upp mellan två av garagen.
Rymligt placerade på kullen finns det åtta trevåningshus, samtliga långsträckta lamellhus från slutet av 1960-talet. Husen har mycket vackra tegelgavlar, speciellt de som pryds av ett lågt rektangelformat fönster bredvid ett kvadratformat större, och långsidornas fasader är snygga åt bägge hållen.
Huvudfasaderna kännetecknas av indragna balkonger varvade med fönster, entréerna och dörrarna är prydliga, likaså de sluttande pulpettaken. Arkitekt Osmo Salokannel har varit lyhörd inför terrängens höjdkurvor och enbart planerat låga hus som växer på längden, här uppe på höjden ovanför småhusområdet finns inga höga hus.
Det är en av orsakerna till att detta bostadsområde är så hemtrevligt: husen passar in i miljön och tack vare den luftiga placeringen på tomterna blir gårdarna ljusa och stora.
Då man flanerar omkring mellan husen är det enkelt att förstå att de som bor här trivs och är måna om att bibehålla trevnaden. Husen på Högåsgatan hör till Salokannels bästa helheter i Åbo, tillsammans med husen i samma stil som finns i Ispois längs Fågelhuvudvägen och Karlavägen samt de något äldre husen längs Lisagatan.
Ett enskilt hus i samma stil som husen på Högåsgatan hittar man i stadsdelen Vätti, det så kallade karelarnas bostadshus, Asunto Oy Tiuri vid Ekhagsvägen 9–Rautakalliogränd 5.
När man går tillbaka ner till Gamla Littoisvägen skall man passa på att stanna upp vid det minimalistiska affärscentrum – bestående av två små affärshus mitt på en liten öppen plats – som en gång i tiden har byggts vid nr 73–75. Ursprungligen har här säkert funnits en mataffär och ett par tre mindre specialaffärer.
I den ena byggnaden finns det en auktionskammare och i den andra verkar en barberare-frisersalong, en blomsteraffär och en gåvoaffär. Denna säregna lilla helhet kompletteras av det ensamma och något vilsna bostadshuset omedelbart bakom affärshusen. Huset som står i en sluttning har tre trappuppgångar och är fyra och fem våningar högt.
En intressant egenhet är att det finns en portgång i stenfoten som leder in på gården och att ingången till C-trappan finns i den. Till stilen påminner detta hus med röda tegelgavlar, och numera plåtinkapslade vita väggar, mycket om vissa byggnader i Ilpois vilket förklaras med att arkitekten och tiden är samma i bägge fallen: Veijo Kahra och tidigt 1970-tal.
Fortsätter man vidare längs Gamla Littoisvägen ser man att den slutar efter nedförsbacken, ett stycke längre fram, i korsningen med Jahnvägen. På andra sidan vägen domineras trakten av det mäktiga tevetornet högst uppe på berget, en oåtkomlig spännande sevärdhet i grov betong.
Bakom husen på Högåsgatan–Gamla Littoisvägen 73–75 finns ett grönområde som heter Hemskogen. Denna bård av orörd terräng utgör gränsen mellan vandringens två bostadsområden, som till sin karaktär är mycket olika trots att de är jämnåriga.
Från slutet av Gamla Littoisvägen kan man ta sig in till husen vid Jahnvägen längs gångvägar och på den öppna delen av grönområdet finns det, under den höga elledningen, en fotbollsplan, en volleybollsplan och en lekplats.
På denna smala landremsa som gränsar till Hemskogen, Gamla Littoisvägen, Jahnvägen och Fägränd finns ett husrikt bostadsområde med elva åttavåningshus, ett trevåningshus och församlingshem.
Helheten är planerad av arkitekt Veijo Kahra. Åttavåningshusen är rätt speciella med de små och tämligen glest placerade fönstren i huvudfasaderna infattade mot en grå bakgrund på den i övrigt vita väggytan. Gavlarna med de inbyggda balkongerna i två rader och ett kort stycke av sidofasaderna är i röd tegel.
Husen gör ett något kompakt och slutet intryck men å andra sidan ser de just tack vare detta stabila och robusta ut. Det som trots det något rastlösa yttre läget är positivt med detta område är att det inte känns klaustrofobiskt även om här finns ett stort antal hus på en förhållandevis liten areal. Det som alstrar mera larm och oro beror på att husen är placerade längs den livligt trafikerade Jahnvägen. Här kan var och en jämföra med känslan av luft och rymd på Högåsgatan.
Det långa trevåningshuset med sex trappuppgångar vid Jahnvägen 36 är mycket speciellt och ser en aning tråkigt ut mot gatan för även det här huset har rätt små fönster. Det säregna utseendet kronas av sex stycken sneda burspråk. Vidare betonas längden på huset av att det inte är byggt i trappsteg, som dylika långsträckta hus ofta är, utan i en lång rak länga.
Detta var kännetecknande för Kahra, för samma långsträckta lamellhus, om också inte fullt så här utdragna, hittar man till exempel i Ilpois och på Luolavuorigränden.
Det bästa med det här området är församlingshemmet som är inhyst i ett litet hus och gör ett vänligt och inbjudande intryck. Ut mot gatan är dess fasad tämligen sluten men tar man sig upp till innergården möts man av en låg och öppen koja där dörren åtminstone vid mitt besök stod öppen och hälsade besökaren välkommen.
Så skall ett församlingshem vara: en samlande lokal som står öppen för alla.
Därmed är denna vandring genomförd.
Där trevåningshusen på Högåsgatan kännetecknas av en postromantisk vilande slummer präglas husen längs Jahnvägen av ett effektivt och rationellt tankesätt med så många bostäder som möjligt på ett begränsat område.
Trakten är värd ett besök, inte minst som en jämförande studie i hur kraftigt faktorer som terräng, stadsplan, arkitektur och trafikleder påverkar förutsättningarna för trivsamhet i ett bostadsområde.
- Steg i staden
- Ralf-Erik Sjöström återkommer med skildringar av Åbo ur olika perspektiv. Den här gången tittar han på konst och arkitektur och gör nedslag i kända personers Åbo. Serien omfattar tio delar. Akvarellerna är målade av hans far Håkan Sjöström.