Sista dagen

Sista dagen hade vi inget bestämt program, utan vi fick spendera vår tid bäst vi ville. Medan de andra i gruppen sov på spårvagn, for vi två på sight-seeing i gamla stan. Här köpte vi fräscha kläder till flygresan hem.

Hem kom vi klockan tre på natten mellan lördag och söndag.

Dela med dig!

CERN igen

I fredags tog vi hissen djupt ner i jorden för att besöka själva partikelacceleratorn i CERN samt en av de fyra detektorerna. I acceleratorn accelereras protoner upp till hastigher som närmar sig ljusets hastighet, frontalkolliderar och av energin som frigörs bildas nya, oftast instabila partiklar som detektorn kan påvisa. Dessa partiklar existerade strax efter Big Bang men det finns inte större ansamlingar av dem i vårt universum idag. De sönderfaller nämligen snabbt till ´´vanliga´´, stabila partiklar.

Det största forskningsprojektet i CERN idag är att påvisa den s.k. Higgs-bosonen som är ansvarig för alla partiklars massa.

Nedan följer en bild av CMS-detektorn samt årets Lucia Elin Andersson vid partikelacceleratorn.

Dela med dig!

Äntligen CERN

I torsdags fick vi besöka själva CERN-området. Vi fick lyssna på två stycken föreläsningar om partikelfysik och en föreläsning om hur data förvaras på CERN. De använder sig av databaser som är utspridda över hela världen. Skulle informationen sparas på CD-skivor skulle det under ett års tid bildas ett 15 km högt torn av dem. Vi fick även höra om innovationer som har sina rötter i CERN, till dessa hör bl.a. WWW och touch-screens.

Efter vårt besök på CERN besökte vi CERN-muséet där olika fysikaliska fenomen demonstreras.

Dela med dig!

FN och Röda Korset

Den andra dagen besökte vi Förenta Nationernas- och Röda Korsets högkvarter.

Vi fick en guidad rundtur genom FN-byggnaderna och fick en inblick i hur deras organisation fungerar. Byggnaderna var fyllda av konstverk av vilka de flesta har donerats till FN. Nedan följer en tavla av FN:s medlande i Ålandsfrågan och en takmålning i en av konferanssalarna.

När vi besökte Röda Korsets museum fick vi se hur Röda Korset har hjälpt individer i nöd runtom världen.

Dela med dig!

Första dagen i Geneve – Schweiz

Hej, Benjamin Sundqvist och Molly Ekholm heter vi. Vi är två fysikstuderande abiturienter från Katedralskolan i Åbo. Vi är på en femdagars resa till Schweiz för att besöka det toppmoderna partikelfysiklaboratoriet CERN.

Vi inledde vår resa i tisdags klockan tre på natten. Efter en bussresa till Vanda flygplats och en tretimmars flygresa anlände vi i Geneve.

Den första dagen besökte vi fysik- och kemiinstanserna vi University of Geneva. Här fick vi utföra och bevittna experiment av olika slag. Nedan ser ni Benjamin bygga ett batteri av sladdar, juice samt koppar- och zinkplattor.

Dela med dig!

Färgad kultur

Colourscape 13.8.2011Det tog undertecknad sju månader att efter inledningen på Åbo kulturhuvudstadsår 15.1 besöka nästa 2011-program. – Det vill säga om jag inte inkluderar de begivenheter som arrangerats av eller i Åbo stadsbibliotek. – Igår då solen lyste över Kuppis ställde jag mig i den ringlande kön med sikte på klasen av tunneltält. Färglandskapet vid ”Blombergsplan närä fotbollsplanen” som det står på evenemangets www-sidor. En skylt vid ingången förkunnade på svenska och finska att biljettförsäljningen avslutas 17.40, medan det på engelska hette 5.45 pm. (Tydligen är engelskspråkiga snabbare i vändningarna.) ”På grund av Colourscapes stora popularitet lönar det sig att reservera gott om tid både för köandet och själva besöket i labyrinten.” Så enligt webbsidan. På plats upprepades ett antal gånger på finska att inträdet berättigar till en timmes rundvandring i färgernas rike, men att arrangörerna är mer än glada om besökarna tar sig snabbare igenom labyrinten. Artigt och allt annat än kommersiellt, eller hur! Yes yes. 

I och för sig fanns det några korn sanning i den indirekta uppmaningen att raska på. Efter en kvart var nyhetens behag som bortblåst.  Av någon underlig anledning kom jag att tänka på en Shakespeare-titel: Mycket väsen för ingenting. Erkännes att det var färgrikt och intressant, på samma sätt som i lustiga huset. Men någon långvarigare eller mer bestående upplevelse skapade labyrinten inte. Fina foton eller visuell video kunde Colourscape däremot erbjuda bakgrund för. Kultur gör gott heter det. Okej, nu blev det en snabbis. Å andra sidan gav besöket upphov till illamående och migrän hos två av fem i sällskapet, så det beror på. Men ta det lugnt, Colourscape är i skrivande stund redan på väg till nästa tivolifält.

Dela med dig!

Humorhalvtimme

 

I Mörkrummet i Åbo Konstmuseum visas just nu, och fram till 4.9.2011, animationer av David Shrigley. Jag skrev i ett inlägg tidigt i våras att jag var entusiastisk över detta. För ett par tre, kanske fem år sedan, såg jag för första gången teckningar av Shrigley. Jag bläddrade i boken ”Human Achievement” i Kiasmas butik och var genast övertygad. Det här var något jag hade letat efter utan att försöka hitta det. Men vad var det, ett slags skämt, något helgalet, ”på låtsas eller på riktigt” (för att citera Doktor Kosmos). På bokens flik fanns information om ”författaren”:

”David Shrigley was born in 1912 in Glasgow. After a career as a butcher he retired in 1975 to pursue his obsession with drawing. In the late 1980s he was `discovered´ and has since achieved fame, publishing many books and exhibiting his work worldwide.”

Den här boken fylld av skissaktiga teckningar och vitsar i slapstick genren har sedan dess hänt med mig, jag har bläddrat i den gång på gång. Läst lite, blivit inspirerad att skriva en liten sketch eller dikt.

Och nu visas alltså ett antal av hans animationer här i Åbo.  Det är frågan om åtta korta animationer, på tillsammans ca 30 minuter, där vi bland annat får följa med en man som tvättar sin häst, en mamma som skriver en frånvarolapp till sonens lärare, en film om konformitet, en pojke som undrar hur han blev till och en kortfilm om ett löpande band där alla möjliga slags saker rullar förbi. Så finns här också den nästan meditativa snutten på 8 minuter där vi ser en han som sover.

Animationerna är definitivt sevärda. Med små medel och en tillskruvad humor visar Shrigley små klipp ur en tecknad värld som är lik den här världen. Och nej, han är inte 99 år gammal.

 

Dela med dig!

Ingen panik, allt på en gång

Samma veckoslut som det var premiär för Jouko Aaltonens Kampen om Åbo var jag upptagen med annat, å ena sidan, å den andra. Det vill säga i Raunistula och Österås. Det var en kamp mot tid, kyla och trötthet och den utspelade sig delvis i hota(n)de byggnader.

Kampen om Åbo fortsätter [ju], inte hjälper det att innevarande år är europeiskt kulturhuvudstadsår med förpliktelser.

Nu har debatten om Biblioteksbron svallat vildare och ju mer jag själv tänker på saken, är jag beredd att hålla med dem som anser att platsen är malplacerad och gör våld på landskapet. Eller som det sägs på Radio Åbolands sidor: ”Nyligen tog NTM-centralen ställning emot Biblioteksbron för att den skulle försämra det historiska värdet i området kring Aura å.” (17.5)

Ett ställe där en bro skulle sitta bra är uppe i Hallis, där den så kallade Kampiföri ”trafikerar”. Det är ett äventyr och inte alltid i positiv bemärkelse att ta sig över med den. Om den nu alls råkar vara i skick. En insändare i Turun Sanomat formulerar det så här:

”Sen sijaan Halistensillan ja Ravattulan sillan väli on pitkä. Mielestäni voisi ajatella jotain kevyttä kävelysiltaa Kuralan kampilossin tilalle. Kampilossi, sinänsä hieno tapa Aurajoen ylittämiseen, ei ole ollut kovin toimiva. Lossi on raskas veivattava ja usein rikki tai ilkivallan kohteena. Toiminnassa se on vain kesäaikaan. Hannunniitun ja Kohmon alueelle on viime aikoina rakennettu ja rakennetaan paljon. Olisi mukava saada uusia ulkoilureittejä myös joen toiselle puolelle, sillä kiertäminen Halisten kautta tekee reitin todella pitkäksi. Talvella siltaa voisivat hyödyntää myös hiihtäjät.” (17.5)

Kampen om Åbo går vidare, med andra ord. Också kampen om Åbobornas tid och uppmärksamhet. Det är kultur 365 dagar det här året, dagligen nästan 7-24. Men för att travestera kommentarerna som brukar fällas i trängseln vid utgångarna från Sverigefärjorna – ingen panik, allt på en gång.

Det veckoslut jag använde till annat än att följa inbjudan till premiären på Jouko Aaltonens dokumentär om Åbosjukan har satt sina spår. Ursäkta nu, men var så goda!

Dela med dig!