Vad finns i en brandbil? (Del 3)

I mina senaste två inlägg bekantade vi oss med vad som finns i skåpen på högra respektive vänstra sidan av Pargas FBKs släckningsbil Pg31. Idag skall vi avsluta serien med att titta på vad som finns längst bak, på taket och inne i hytten.

Vi börjar med bakluckan:

bakluckan

  1. Tryckluft för att blåsa bort t.ex. vatten från pumpen.
  2. Plastslangar för varmluft. Med hjälp av dessa kan man t.ex. vintertid leda in varm luft i en krockad bil medan losstagning av patienten pågår. Man kan även leda in varm luft under rocken på brandbilens chaufför medan hen sköter pumpen.
  3. Två stabiliseringstrappor (det fanns även två i ett av skåpen på vänstra sidan). I den silverfärgade plåtlådan till höger finns kedjor som används för att bända upp rattstången ifall föraren sitter fastklämd mellan ratten och stolen.
  4. Slangrulle med strålrör. Denna används vid mindre bränder och trafikolyckor eftersom den är snabb att klarera (dvs. dra ut och ta i bruk)  och rulla in igen.
  5. En låda med ett Y-stycke och en vattenvägg. Y-stycket används då flera tankbilar turas om att mata tilläggsvatten till pumpen och gör det möjligt att byta tankbil utan att vattenflödet avbryts. Vattenväggen används för att skydda närliggande objekt från värmestrålning.
  6. Flytande pump. Pumpen har en bensinmotor som startas på land. Sedan kopplar man fast en slang och slänger allting i sjön. När pumpen kommer i kontakt med vatten ökar motorvarven till max.
  7. Lyftdynor. Dessa används för att lyfta tunga föremål, t.ex. ifall någon blivit i kläm under en bil eller ett betongelement.
  8. Skydd för krockkuddar. Dessa används för att skydda patienterna och räddningspersonalen från outlösta krockkuddar vid trafikolyckor. Till höger finns en hydraulisk pedalsax med vilken man kan klippa av pedalerna i en bil ifall chauffören fastnat med fötterna bakom dem.
  9. Vindrutesåg. Denna används för att kapa vindrutan då man klipper bort taket på en bil. Sågen innehåller även en fönsterkrossare med vilken man snabbt och lätt kan söndra sidorutorna.
  10. Hydraulisk sax och utbredare. Dessa används främst för att ta loss patienter ur bilvrak, men kan även användas till att t.ex. klämma fast läckande rör.
  11. Stångutbredare. Denna kan användas t.ex. för att flytta frampartiet på en bil om patienten sitter fastklämd under det.
  12. En huvudslang (3″) redo för klarering.
  13. Kontrollpanel för pumpen och generatorn. I praktiken är detta touchscreen kopplad till en dator som kör en variant av Windows XP…
  14. Pump. Uppe finns två uttag, nere till vänster finns inmatning för seriekörning (dvs. vattnet som kommer in far genast ut igen utan att gå via tanken ) och nere till höger finns inmatning för tankpåfyllning. Brandbilen har för övrigt en egen tank på 3000 liter vatten.
  15. Förgreningsstycke kopplat till huvudslangen.
  16. Adaptrar som gör det möjligt att koppla ihop en 1.5″ och en 3″ slang, respektive en 3″ och en 4″ slang.

Sedan tar vi oss en kort titt på taket. Där finns inte så mycket att se:

taket

  1. Tredelad seriestege. Bakom den finns även sugslangen för vår motorspruta, men den syns inte på bilden.
  2. Ljusmast med LED-strålkastare och blåljus. Denna används för att lysa upp olycksplatsen och varna andra bilar.
  3. Diverse-låda. Innehåller bl.a. träbattingar, absorberingsmedel för vatten och land, strumpa för rökfläkten och slangbroar (gör det möjligt för bilar att köra över trycksatta slangar utan att skada dem).
  4. Hansa-bräde. Detta används vid yträddning både på öppet vatten och på is.
  5. Rep för hansa-brädet. Detta gör det möjligt att snabbt hala in brädet till stranden, t.ex. då patienten har räddats.

Avslutningsvis skall vi ta oss en titt inne i hytten på brandbilen. Vi börjar med framsätet och chaufförens plats. Det ser ut som förarsätet på en helt vanlig Scania-lastbil.

chaufför

  1. Navigator kopplad till VIRVE-radion (VIRVE är myndigheternas digitala radionätverk i Finland). Vid larm dyker adressen upp på skärmen och navigatorn planerar färdigt den kortaste rutten till objektet.
  2. VIRVE-handradio för chauffören.

Uppe vid taket sitter även en sådan här liten panel:

blinkarochsirenerMed hjälp av denna kan man slå på blinkljus och sirener. Den påverkar dock inte fysikens lagar, så även om det blinkar och tjuter kan man inte köra som en galning.

  1. Slår på strömmen till hela panelen.
  2. Blåljus.
  3. Sirenljud WAIL (långsamt sjunkande och stigande).
  4. Sirenljud YELP (snabbt sjunkande och stigande). Om både WAIL och YELP är påslagna samtidigt byter sirenen automatiskt mellan dessa ljud.
  5. Förr i tiden användes denna knapp för att koppla brandradion till bilens högtalare. Den används inte idag.
  6. Mikrofon till bilens högtalare.

Till höger om chauffören sitter enhetschefen som leder och ansvarar för enhetens verksamhet och manskapets arbetssäkerhet:

enhetschef

  1. Statuspanel. Med denna meddelar man nödcentralen när bilen startar, är framme vid olycksplatsen, blir ledig eller är tillbaka på stationen. Den är även kopplad till en GPS-mottagare och skickar bilens koordinater till nödcentralens datasystem. Datakommunikationen sker via VIRVE-nätet.
  2. Fastmonterad VIRVE-radio.
  3. Mikrofon för VIRVE-radion.
  4. Vanlig mobiltelefon.
  5. VIRVE-handradio för enhetschefen.
  6. Ficklampor.
  7. Kartor, objektkort, information om kemikalier, blanketter, checklistor, m.m.
  8. Digitalkamera.
  9. Tryckluftsaggregat.

Slutligen skall vi bekanta oss med baksätet:

baksätet

  1. Spine board. En sorts bår som bl.a. används för att ta ut patienter ur krockade bilar.
  2. Nackkragar. Används för att immobilisera nacken då man misstänker nack- eller ryggskada.
  3. Två selar för arbete på tak och två VIRVE-radiotelefoner (syns inte på bilden men de finns där).
  4. Märke för trafikdirigering. Denna modell har röda LED-lampor som kan tändas. Bredvid märket finns det två LED-ficklampor (syns inte på bilden). Vid högra dörren finns en likadan uppsättning.
  5. Inne i dessa skåp finns bl.a. skyddshandskar, evakueringsmasker (används t.ex. då man måste evakuera människor genom en rökfylld trappuppgång), reflexvästar, förstahjälpväska och slangbärare (används för att t.ex. fästa en slang uppe på ett tak för att hindra den från att falla ner).
  6. Tryckluftsaggregat. Dessa innehåller för övrigt helt vanlig luft och inte syrgas som vissa tror. Tack vare tryckluftsaggregatet kan man andas frisk luft medan man arbetar inne i tjock brandrök.

Slutligen en liten detalj angående baksätet. Det rymmer fyra personer och beroende på var man sitter har man vissa på förhand fastslagna uppgifter att utföra vid vissa situationer.

baksätet

  • Ettan sitter längst till höger bakom enhetschefen och bemannar slangen vid brandsläckning. Det är av den här orsaken som största delen av all släckningsutrustning finns just på högra sidan av brandbilen.
  • Tvåan sitter längst till vänster bakom chauffören och arbetar i par med ettan. Tvåans uppgift är att röja och bryta sig in. Därför finns största delen av alla röjningsverktyg på just vänstra sidan av brandbilen.
  • Ettan och tvåan bildar tillsammans det första släckningsparet.
  • Trean och fyran sitter i mitten och bildar det andra släckningsparet. Då andra släckningsparet deltar i släckningsarbetet är det trean som släcker och fyran som röjer.

Så där. Nu var vi klara med genomgången av Pargas FBKs släckningsbil Pg31. Jag hoppas det har varit intressant och att ni lärt er något nytt.

 

Vad finns i en brandbil? (Del 2)

Förra veckan tittade vi på vad som fanns i skåpen på högra sidan av Pargas FBKs släckningsbil Pg31 (som för övrigt skall uttalas ”Pargas tre ett”).

Nu skall vi se på den vänstra sidan. Vi börjar med skåpet närmast hytten:

vänster1

  1. Uttag för 16A skarvkabel.
  2. Lysrör som kan sättas fast med en magnet. Detta är praktiskt vid t.ex. trafikolyckor.
  3. Spännband, remmar, m.m.
  4. Tillbehör för lyftdynor. Dessa fungerar med tryckluft och används för att t.ex. lyfta tunga fordon.
  5. Absorberingsmedel för mindre oljeutsläpp på land (t.ex. i samband med trafikolyckor).
  6. Stabiliseringstrappor. Dessa används för att stabilisera en krockad bil före man börjar klippa loss patienterna.
  7. Halogenstrålkastare och stativ.
  8. Vattendammsugare. Denna används främst vid vattenskador i fastigheter.
  9. Taljor, block, dragkrok till brandbilen och diverse tillbehör till motorsprutan. Dessa används inte speciellt ofta. Under dem finns en liten hopfällbar stege.
  10. Liten motorspruta. Denna används för att suga upp vatten ur naturliga vattentag, t.ex. vid bränder på holmar eller i närheten av stränder.
  11. Ämbar och rep som behövs då man klarerar motorsprutan.
  12. Bränsle och olja för motorsprutan.

Nu går vi vidare till det mittersta skåpet på vänster sida. Det innehåller egentligen bara ”vanliga” verktyg:

vänster2

  1. Skarvkablar.
  2. Skogshuggarutrustning (hjälm, byxor, m.m.).
  3. Diverse elektriska verktyg som t.ex. vinkelslipmaskin.
  4. Avspärrningsband, blinkande varningslampor, sopsäckar, m.m.
  5. Två vanliga sopborstar.
  6. Extra klingor till räddningssågen.
  7. Räddningssåg som kapar det mesta.
  8. Två bensindrivna motorsågar och en elektrisk. Används till att öppna dörrar, såga upp tak och väggar, röja vindfällen, m.m.
  9. Tratt och brytjärn.
  10. Bensin och olja för sågarna.

Till sist det bakre skåpet på vänster sida:

vänster3_1
vänster3_2

  1. Bräckjärn. Detta kan användas för att bryta upp dörrar. Under det finns en röjkniv (som eventuellt kommer att flytta plats inom en nära framtid).
  2. Traditionell brandyxa. Den här känner nog alla igen!
  3. Slägghammare. Denna används t.ex. för att slå in bräckjärnet i en dörrspringa.
  4. Vanlig yxa.
  5. Liten bultsax. Denna kan användas för att t.ex. kapa kedjor.
  6. Dimspikar. Dessa kopplas till en brandslang och slås in i t.ex. taket eller väggen. Med hjälp av en fin vattendimma kan man sedan försöka begränsa eller rentav släcka branden.
  7. Grep och betongspade.
  8. Isbill.
  9. Korta slangar för dimspikarna.
  10. Slägga, järnspett och slagspett. Slagspetten kan användas för att öppna låsta dörrar.
  11. Batteridriven borrmaskin.
  12. Verktygslåda.
  13. Kofot.
  14. En till traditionell brandyxa.
  15. Större bultsax.
  16. Hopfällbar varningstriangel.
  17. Fällriktare. Denna kan användas vid t.ex. trädfällning men duger också väldigt bra till att stabilisera bilar som ligger på sidan.
  18. Snöspade och vanlig spade.

Sådär! Då var vi klara med vänstra sidan. I nästa inlägg ska vi titta på vad som finns längst bak, uppe på taket och inne i hytten.

Vad finns i en brandbil? (Del 1)

Den här gången tänkte jag vi skulle ta oss en närmare titt på vad som egentligen finns i en brandbil och till vad de olika redskapen används. Det finns ingen standard på hur brandbilar skall utrustas utan alla brandkårer utrustar sina bilar själva enligt just sina behov. Grundprinciperna och verktygen är dock för det mesta samma, så har man en gång lärt sig att arbeta med en brandbil så går det ganska lätt att lära sig arbeta med en annan.

Brandbilen vi skall titta på nu är Pargas FBKs släckningsbil, en Scania P340 CrewCab från 2010 med karosseripåbyggnad av Viher-Vehmas. Den rymmer 3000 liter vatten och har plats för sex personer: två i framsätet och fyra i baksätet. Trots namnet ”släckningsbil” innehåller den redskap för alla möjliga typer av olyckor och tillbud.

Vi börjar med den högra sidan och skåpet närmast hytten:

höger1

  1. Skumpistol. Denna används t.ex. för att  släcka bil- och roskisbränder eller skumlägga trafikolycksplatser om bränsle runnit ut
  2. En utdragbar lavett med handsläckare och strålrör. Vi skall titta närmare på den om en stund.
  3. Extra flaskor för tryckluftsaggregaten som rökdykarna har på ryggen. Längst ner ligger några vanliga släckningsfiltar.
  4. Sotningsutrustning för skorstensbränder (blåa lådan) samt dricksvatten för manskapet.
  5. En kraftig rökventilationsfläkt med tillbehör.
  6. 200 meter huvudslang (3 tum) och 280 meter arbetsslang (1,5 tum).

Den utdragbara lavetten:

höger1_1höger1_2

  1. Tre stycken strålrör för arbetsslang.
  2. T-stycke som gör det möjligt att förgrena en arbetsslang. Detta används speciellt vid skogs- och markbränder när man snabbt behöver få vatten över ett stort område.
  3. Snabblappar för arbets- och huvudslang. Dessa kan användas för att tillfälligt lappa mindre hål på trycksatta slangar.
  4. Rekyldämpare. Denna används då man släcker med grov stråle för att slangen skall bli lättare att hantera.
  5. Förgreningsstycke som gör det möjligt att förgrena en huvudslang till tre arbetsslangar eller två arbetsslangar och en till huvudslang.
  6. T-stycke som gör det möjligt att förgrena en huvudslang.
  7. Strålrör för huvudslang (grov stråle).
  8. Mellanblandare (skymd bakom ena handsläckaren men syns på första bilden) med tillhörande gummislang. Dessa används för att suga upp skumvätska ur ett skumkärl.
  9. Olika typer av handbrandsläckare: pulver, vätska och koldioxid.

Så där. Nu kan vi gå vidare till det mittersta skåpet på höger sida:

höger2

  1. Reppåsar, fastsättningslinor, karbinhakar och skorstensvajrar. Dessa används vid arbete på hög höjd.
  2. Hjulklossar som kan användas när brandbilen parkerats i sluttningar.
  3. Skumkärl med skumvätska.
  4. En kass med regnkläder.
  5. Två yträddningsutrustningar (underdräkt, torrdräkt, cyklopöga, snorkel, isdubbar, kniv, uppblåsbar flytväst, grodfötter).
  6. Vår ”Cleveland load” eller ”Schlauchpaket”. Ett sätt att paketera brandslang som är ganska vanligt i Tyskland och USA, men relativt sällsynt i Finland. Detta paket gör det möjligt att trycksätta 40 meter arbetsslang i en spiral utan att behöva dra ut den först.

Till sist det bakre skåpet på höger sida:

höger3

  1. Koppling för vattenstation. Vattenstationer håller på att ersätta de traditionella, underjordiska vattenposterna i stadsbilden och ser ut som stora bruna eller grå plastlådor.
  2. Utrustning för traditionella, underjordiska vattenposter. Metallplattan kan lyftas loss och har hjul som gör den lättare att transportera. Den innehåller bl.a. metalldetektor, måttband, ståndrör, vattenpostnycklar, pump för att tömma brandposten efter användning, m.m.
  3. Skumrör. Då större mängder skum behövs är det inte ändamålsenligt att använda skumpistolen. Då kan man istället använda en mellanblandare för att blanda skumvätska i vattnet i brandslangen. När blandningen sedan sprutas ut genom skumröret bildas skum.
  4. Ihoptagbar brandhake. Denna används för att riva ner väggar och tak.
  5. Traditionell pytsspruta. Denna är mycket användbar för mindre bränder som t.ex. stolproskisar eller vid eftersläckning.
  6. Två elektriska sänkbara pumpar för pumpning av t.ex. källare.
  7. Halogenstrålkastare och stativ.

Det var högra sidan! I nästa inlägg skall vi titta på vad som finns i skåpen på vänstra sidan.

Gott och blandat

Trots den regniga sommaren har jag lidit av skrivtorka under den senaste tiden. Har inte riktigt kommit på något häftigt eller intressant ämne att skriva höga tankar om. Så fick jag tipset att bara skriva om vad som skett under de senaste veckorna och det skall jag försöka med nu.

Ny släckningsbil

I mitten av juni fick den ordinarie brandstyrkan i Pargas en splitterny släckningsbil. Detta innebar att deras gamla (från 2010) flyttades över till oss och vår gamla (från 2005) åkte vidare till Lielax.

Eftersom vi inte har övningar under sommarmånaderna fick vi snabbt sätta in några extra övningar för att lära oss allt nytt (här finns ett litet videoklipp ifall någon är intresserad). Första utryckningen hade vi förra natten då åskan tände på två förrådsbyggnader.

Jag tyckte bra om vår förra bil och har inte ännu bestämt mig om vår nya bil är bättre eller sämre. Det får tiden utvisa.

Gästbloggare

Förra veckan gästade jag Egentliga Finlands Räddningsverks blogg Kuumaa Kamaa och skrev ett inlägg om hur jag upplever att FBK kan vara en livsstil. Längden var begränsad till ungefär 2500 tecken och det är – upptäckte jag – väldigt lite.

Mitt första utkast var inte alls bra och lyckligtvis lät jag min kära hustru läsa igenom det före jag skickade in det. Efter behövlig feedback skrev jag om hela texten och nu är jag rätt nöjd med resultatet, även om jag gärna hade skrivit mera om ämnet.

Inlägget delades friskt på sociala medier och jag tror t.o.m. att det nått en större läsarskara än något av mina inlägg på denna blogg.

Slangdragning för amerikaner

Det är intressant vad sociala medier kan åstadkomma. Jag följer ett flertal amerikanska brandkårssidor på Facebook (det finns tyvärr så få inhemska motsvarande). I maj kommenterade jag ett inlägg angående amerikanernas sätt att packa slang i brandbilarna och skickade en YouTube-video som visar hur det går till här i Finland.

Döm om min förvåning när jag en månad senare upptäckte att jag fått ett meddelande på Facebook där redaktören för ett amerikanskt brandkårsmagasin undrade om jag kunde tänka mig att skriva en artikel om det finländska sättet att packa och dra ut slang. Jag tackade naturligtvis ja.

I skrivande stund är artikeln inte ännu publicerad, så jag ska återkomma till ämnet senare. Väntar dock med spänning på resultatet och på amerikanernas kommentarer.

Semester!

Jag är nu inne på den första veckan av min fyra veckor långa sommarsemester. Det stör mig inte speciellt mycket att vädret är som det är; semester är ändå semester och jag kommer inte att ha långtråkigt.

Vi håller just nu på med att sätta upp träpanel i farstun (den har bara väntat i garaget ett halvår) och efter det skall jag lägga nytt golv i mitt fyra kvadratmeter stora arbetsrum samt möblera om. Sedan är jag med barnen de dagar min hustru är på jobb. Skulle det ännu finnas ledig tid efter det har jag sju böcker som väntar på läsning och tre programmeringsprojekt som väntar på genomförande.

Så borde man ju hinna sova lite också. Varför finns det bara 24 timmar i ett dygn?

Foto: Den gamla och den nya släckningsbilen sida vid sida. Fotograf: Robert Kronberg (bilden publicerad med tillstånd)

Samma sak varje år

”Vintern överraskade bilisterna” brukar vi få läsa varje höst då den första snön kommit. Det samma gäller mig och det årliga konditionstestet som jag måste genomgå för att få rökdyka.

För vår del brukar testerna hållas i slutet av november. Även om man borde sträva till att upprätthålla samma kondition och styrka året om blir det ofta så att man tränar lite extra just inför testet (för det viktiga är ju att klara testet, inte att man skall kunna rökdyka effektivt och säkert). I augusti har man stora planer. Man skall gå ner tio kilo. Man skall springa eller cykla tre gånger per vecka, gå på gym, simma, förbättra alla resultat och få godkänt med bred marginal. Sen kommer verkligheten emot och plötsligt står testdagen för dörren. Vikten är oförändrad eller så har den gått upp. Gymkortet är införskaffat men har aldrig använts. Simhallskortet går snart ut med över hälften av gångerna oanvända.

Förra året slapp jag undan eftersom jag var sjuk i ungefär två månader just då testerna ordnades (tror jag skrev lite om det här i bloggen också). Jag tänkte att jag tar testet i januari i stället. Eller kanske februari är bättre, så hinner jag gå ner i vikt och träna ordentligt. Nej föresten, jag måste gå på läkargranskningen först, dom ska man ju gå vart tredje år då man är under 40. Mars då. Njae, läkaren gav grönt ljus men jag känner mig fortfarande inte redo. Tränar och låter bli att äta ohälsosamt och tar testet i april. Måste dessutom få grönt ljus från brandmästaren att jag får boka en tid.

Till sist hade jag slut på undanflykter och bokade en tid till Paavo Nurmi-centret i Åbo. Dock efter två veckor så att jag skulle hinna med lite sista minuten bantning och -träning. Detta var för två veckor sedan. Idag gick jag på testet. Utan att ha gått ner ett enda kilo.

Jag var nervös hela veckoslutet. Vissa av delmomenten visste jag att jag skulle klara med god marginal, andra var jag minst sagt osäker på. På testdagen vaknade jag redan före kl 6 och måste gå på WC. Jag hann även med ett andra WC-besök (vilket var bara bra i det här fallet) före testet, som började 8.30.

Hjärtat dunkade när jag gick in för att anmäla mig. Jag hatar test. Speciellt test där man kan underkännas. Jag fick min nyckel och gick för att byta om. Sedan hände något konstigt. Så fort jag fått på mig sportkläderna började jag lugna ner mig. Då dom mätt vikt och midjemått och det visade sig att båda var aningen mindre än förra gången blev jag ännu lugnare. Inne i själva testrummet var jag nästan inte nervös alls mera. Testövervakaren var väldigt duktig på att ta bort all onödig stress och det har han varit alla de tidigare åren också, det är bara det att jag alltid tycks glömma bort det.

Själva testet gick riktigt bra, jag gjorde t.o.m. ett aningen bättre resultat än förra gången. Tidigare gånger har jag mått illa i en halv timme efter testet, men det lyckades jag också undvika denna gång genom att cykla några minuter extra på motionscykeln efter avslutat test (det lär ska ha något med blodtrycket att göra).

Nu känner jag mig nöjd med mig själv och jag får rökdyka igen. Fast nästa gång skall jag nog gå ner fem kilogram, göra flera magmuskler och cykla ännu en minut längre.

Tänk vad mycket man glömmer på ett år.