Etikettarkiv: brandsäkerhet

112-händelse i Pargas inkommande veckoslut

Tänkte passa på att göra lite reklam för vad jag kommer att sysselsätta mig med på veckoslutet.

Inkommande lördag, den 15 februari, ordnas ett 112-evenemang på biblioteket i Pargas kl 11-14. I evenemanget deltar många lokala föreningar, bl.a. frivilliga brandkåren, frivilliga räddningstjänsten och röda korset.

Själv har jag lovat ställa upp som uniformerad sagofarbror. Vår släckningsbil kommer även att vara på plats utanför biblioteket för dem som är intresserade av att bekanta sig med den. Räddningshundarna har uppvisningar klockan 12 och 13.

Nära ögat

Förra året inträffade 5700 byggnadsbränder i Finland. Av bostadsbränderna berodde största delen (780 st) på matlagning. Den utan tvekan farligaste apparaten som finns i de finländska hemmen är spisen. I Finland dör 10-15 personer varje år i bränder orsakade av en påglömd spis och av elbränderna är hela 40% orsakade av spisen.

Men eldsvådor är ju sådant som bara händer andra.

HÄLYTYSILMOITUS Pelastus Varsinais-Suomi Parainen 11, Parainen, tehtävä 401, hellalle jäänyt tuttikattila, savua tullut, ei paloa, tuuletus käynnissä

På måndagen ungefär kl 17 var hela familjen bjuden till mina svärföräldrar för att fira svärmors födelsedag. Jag åkte hem direkt efter jobbet för att hämta Martina och Edvin (yngsta sonen), de äldre sönerna var redan där. Runt kl 18.30 började Robin (mellersta sonen) gnälla över att han var trött och vi åkte hem.

Så fort jag steg ur bilen hörde jag hur brandvarnarna tjöt inne i huset. Att någon enstaka varnare börjar tjuta av sig själv har nog hänt tidigare, men nu hörde jag genast att flera än en varnare hade reagerat. Det brukar inte ske utan orsak.

Jag sprang genast och låste upp ytterdörren och möttes av ljus, genomskinlig rök och en väldigt kraftig, stickande röklukt. Eftersom jag inte visste varifrån röken kom gick jag ut och bad Martina ringa till brandkåren. Sedan gick jag in igen för att rekognosera.

Min första misstanke var att det var tvättmaskinen, torktumlaren eller någon av datorerna som börjat brinna. Martina ropade dock nästan genast att kolla spisen. Redan när jag kom in genom ytterdörren hade jag sett att inget brinner i köket, så jag blev genast lugn av det beskedet. Jag gick fram till spisen och hittade en kastrull med förkolnade tuttrester på en rödglödande platta. Jag slängde ut kastrullen i snön, stängde av plattan och gick ut för att säga åt Martina att inget brann.  Sedan gick jag in för att öppna fönster. Då jag kom ut igen hörde jag redan sirener och gick ut till vägen för att vänta på brandkåren.

Brandkåren kontrollerade med värmekamera att ingenting spridit sig upp i ventilationskanalen och avlägsnade sig sedan. Barnen fick åka till mina föräldrar över natten och Martina och jag stannade hemma för att vädra och tvätta. Av erfarenhet vet jag att röklukt fastnar i allting och sitter länge, så vi lär få leva med att huset luktar bränt gummi i några veckor.

Det som alltså hade hänt var att Martina hade startat ett tuttkok just före jag kom för att hämta henne. Det gör vi flera gånger per dag och vi brukar alltid ha en äggklocka på så att vi inte skall glömma det. Också den här gången hade hon satt på klockan, men det hjälper föga om man inte är hemma. Eftersom hon visste att jag just skulle komma hem hade hon satt ett lock på kastrullen för att få vattnet att börja koka snabbare. Tack vare det blev vi inte hemlösa.

Locket gav oss för det första extra tid att reagera eftersom det tog längre tid för vattnet att avdunsta. För det andra begränsade det syremängden i själva kastrullen så att någon brand med låga aldrig kunde uppstå. Kastrullinnehållet – bestående av både flaskor, flasktuttar och vanliga tuttar – förkolnades långsamt till en svart massa i bottnen av kastrullen (se fotot ovan).

Det var också några andra omständigheter som bidrog till att ingen eldsvåda uppstod. Spisfläkten och skyddsnätet framför fläkten var nyligen tvättade och det fanns inga andra brännbara föremål på eller runt spisen. Slutligen kom vi hem i tid eftersom Robin blev trött och jag valt att skippa ett möte samma kväll.

Det var många ”tänk om” som snurrade runt i skallen den kvällen och de följande dagarna. Det värsta var nog tanken på  barnens saker. Visst har Martina och jag också saker med stort affektionsvärde, men det mesta skulle ha gått att ersätta med pengar från försäkringen och alla våra foton och andra datafiler finns säkerhetskopierade i ”molnet”, så de skulle inte heller ha gått förlorade.

Lucas (äldsta sonen), som annars är väldigt fascinerad av brandbilar, blev fullkomligt skräckslagen när en brandbil plötsligt måste komma hem till honom, på riktigt. Han var så orolig för att väggklockan och hans leksaker tagit skada. Han ville inte gå in p.g.a. lukten så jag tog ett foto av hans rum och visade att allting fanns kvar och såg ut som tidigare.

Nu kan man kanske tycka att det är väldigt pinsamt att något sådant här inträffar hos en FBK:are som ju borde veta bättre. Jag har dock valt att se på det skedda från en annan synvinkel:

  • Jag blev aldrig någonsin handlingsförlamad, utan hade hela tiden en plan för vad som skall göras och i vilken ordning. När brandkåren kom sa jag av bara farten t.o.m. vad dom skulle ta med sig, vilket ju var helt onödigt eftersom det var fråga yrkesfolk som definitivt visste vad dom gjorde.
  • Vi bor på bara några minuters avstånd från brandstationen så att jag skall kunna ta mig dit så fort som möjligt då larmet går. Detta fungerar åt andra hållet också. Behöver vi hjälp, så är brandkåren här på bara några minuter.
  • Erfarenheterna från att själv vara hjälpbehövande kommer att vara till stor nytta vid framtida utryckningar och förebyggande arbete.

Brandsäkerheten i vårt hem har hittills byggt på att det finns två utgångar från varje sovrum och att eventuella bränder kan upptäckas så tidigt att de kan släckas innan de sprider sig. Därför finns det t.ex. brandvarnare i nästan alla rum (även garaget) och även en värmedetektor ovanför spisen. Dessa hade reagerat precis som planerat, men var till föga hjälp eftersom ingen var hemma.

Jag har därför nu beställt en intelligent spisvakt som bl.a. övervakar temperaturen ovanför spisen och bryter strömmen vid farosituationer. Jag planerar även att själv bygga ett tillägg till mitt existerande varningssystem som även larmar över SMS, men exakt när det kommer att ske vet jag inte. Det finns färdiga system på marknaden som gör detta, men jag har inte råd med dem just nu. Dessutom är det roligt att bygga själv och jag har redan nästan alla delar som behövs.

Jag är inte arg på Martina för att hon nästan brände ner huset, det skulle lika gärna ha kunnat vara jag själv som glömt tuttarna på spisen. Det här är något som kan hända vem som helst, även du som läser den här texten. Därför tänkte jag avsluta detta inlägg med en liten lista över vad man kan göra för att förebygga spisbränder:

  • Skaffa en säkerhetsspis eller en spisvakt som bryter strömmen efter en viss tid och/eller vid farosituationer.
  • Tvätta spisfläkten en gång i månaden så att en eventuell brand inte kan sprida sig till matfettet och vidare in i ventilationskanalen.
  • Håll det snyggt och städat runt spisen och förvara inget brännbart material på plattorna.
  • Ha brandvarnarna i skick så att en eventuell brand kan upptäckas och släckas i tid. Brinner det i kastrullen är det bara att sätta locket på, har branden spridit sig till ventilationskanalen eller köksskåpen är det lite knepigare.
  • Undvik att använda spisen om du är påverkad av alkohol eller mycket trött.