Etikettarkiv: hem

Tålamod

Jag tror att tålamod är en bruksvara som i viss mån kan lagras. Har man mycket tålamod på lager är stubinen längre och man kan hålla sig lugn och sansad trots att något eller någon går en på nerverna. Efteråt måste reserverna fyllas på igen. Annars blir man en tickande bomb. Det är mitt problem just nu.

Mina tålamodsreserver är hela tiden sinade och jag har aldrig tid att fylla på dem ordentligt igen. De senaste månaderna har varit extra tunga, med många utbrott och mycket gormande och bråkande om relativt små saker (om man riktigt tänker efter alltså). Det spills, klottas och kissas på golvet (ibland i misstag, ibland med flit), ritas på väggar, golv och möbler, råddas ner, skriks, trotsas och grävs i blomkrukor. Och förstås då man just har planterat eller sått något på gården så är det just där som det ska grävas, köras eller trampas ner.

Som enskilda händelser är dessa bagateller och egentligen ingenting att bråka om. När de däremot sker i en oavbruten ström utan att man egentligen hinner lugna ner sig ordentligt och få ordning och reda på saker och ting så är bägaren konstant full och alla droppar får den att svämma över. Ingen tycker om det, varken jag själv, min fru eller barnen. Men vad ska man göra? Det är väl bara att bita ihop och försöka stå ut och behärska sig. Alla säger att det blir bättre med tiden.

PS. Min morfar lär ha sagt att ”barn är sådana som man måste torka upp efter”. Jag är benägen att hålla med. DS.

Året som gått del 1: familjen

År 2014 kommer för min del att gå till historien som ett väldigt typiskt småbarnsförälderår. När året inleddes var Edvin drygt en månad gammal och när det tog slut var han drygt ett år. Med andra ord den tiden som alla andra säger att man skall njuta av eftersom den är så kort.

Någon njutning har det nog inte varit, även om jag redan har förträngt de mesta traumatiska minnena från koliktiden i början av året. Jag minns faktiskt nästan ingenting av årets tre första månader. Annat än att vi nästan brände upp huset och jag fyllde 30 år.

Jag fick bläddra bakåt i bloggen för att se vad det var jag egentligen kände och tänkte i början av året. Det var verkligen ingen dans på rosor. Jag är mycket tacksam över att vi hade tillgång till familjerådgivningens stödtjänster samt att både mina och min hustrus föräldrar fanns (och finns fortfarande) på några kilometers avstånd. Jag applåderar ”Hätäkahvit”-konceptet som uppstått på Facebook efter alla familjetragedier runt om i landet – det behövs, och små saker som att få duscha i fred i en halvtimme kan göra underverk.

Sommaren gick bra, även om jag inte kommer ihåg speciellt mycket av den heller. Det åskade och regnade en del, vi besökte gamla brandbilars dag i Ekenäs (till barnens stora förtjusning), min hustru och jag fick två barnfria hotellnätter (det behövdes) och vårt avlopp stockades (det blev dyrt).

På hösten hade jag min pappamånad och det var en både nyttig, trevlig och påfrestande upplevelse. Vad jag kommer ihåg speciellt är hur imponerade många kvinnor var över att jag var hemma med barnen eller hämtade de äldsta från dagvården, cyklandes, i ösregn (jo, vi hade de äldsta barnen i dagvård några dagar i veckan trots att jag var hemma, av många orsaker). Av någon anledning är det tydligen mycket speciellt när en pappa gör sådant som ”man” förväntar (?) sig att en mamma skall göra. Visst var det roligt med all uppmärksamhet och allt beröm, men det borde också ges åt alla mammor som är hemma med sina barn.

Årets två sista månader karakteriserades av sjukdomar av olika slag. Ögoninflammationer, öroninflammationer, antibiotikakurer, läkarbesök, någon sorts magsjuka, feber, m.m.  Än är det inte över; barnen är friska för tillfället men min fru ligger i feber.

Julen kom och gick utan att jag egentligen hann med (ska kanske skriva lite mera om detta i ett senare inlägg) och nu skriver vi 2015. Misstänker dock att jag av bara farten ännu kommer att skriva 2014 på alla lappar m.m. ungefär fram till juni.

Andra veckan

Nu har jag varit pappaledig i en vecka. Martina har jobbat sex dagar av sju och de två äldsta barnen har varit i dagvård tre dagar. I det stora hela har det gått bra. Jag har bl.a. hämtat barnen från dagvården med cykel oberoende av väder, jag har byggt en pepparkaksbrandstation, jag har lagat hemlagad mat nästan alla dagar, jag har gått till butiken med alla tre (tålamodet höll dock på att ta slut på hemvägen) och även besökt brandstationen.

Jag har inte ännu lyckats hitta balansen mellan hushållsarbete och att umgås med barnen så att inget skulle bli lidande. De dagar som jag satsat mera på att städa, diska och laga mat så har ungarna mest suttit med iPaden eller sett på TV. De dagar som jag lekt mera med ungarna har huset sett ut som ett bombnedslag på kvällen. Det måste gå att hitta någon sorts kompromiss.

Jag måste också arbeta lite med mitt humör. Jag har fortfarande en tendens att själv börja gorma och skrika när ungarna gör det (eller när dom inte lyder), trots att jag vet att det inte fungerar alls. Håller man sig själv lugn och funderar på bakgrunden till att ungarna beter sig som dom gör så blir resultatet så mycket bättre. Det vet jag. Ändå finner jag mig gång på gång i samma situation. Jag har dock blivit lite snällare för varje dag, så än finns det hopp. Jag måste bara se till så att jag själv blir medveten om vad som håller på att hända före det händer.

Det tyngsta har nog varit allt torkande och städande. Speciellt mellersta sonen kan få för sig att t.ex. tömma sin tallrik på golvet när han ätit färdigt, smula sönder kex och frukt som han inte vill äta, gå och gräva i kylskåpet och i misstag hälla mjölk i DVD-hyllan, kissa på golvet med flit så fort man tar bort blöjan eller få ett utbrott och tömma alla leksakslådor (inklusive legobitarna) på golvet i vardagsrummet. Jag är urled på att hela tiden behöva torka, städa och plocka upp. Det är bl.a. i sådana här situationer som jag höjt rösten onödigt mycket (se förra stycket).

Den tyngsta tiden har faktiskt varit de timmar när Martina inte är på jobb. Antingen skärper sig ungarna extra när dom är ensamma med mig, eller så kompenserar dom på något sätt för förlorad mammatid när Martina är hemma. Det skriks, bråkas och råddas om vartannat och man är fullständigt slut på kvällen när ungarna äntligen somnat.

Hittills har jag ändå trivts rätt bra och idag tänkte jag t.o.m. tanken att det är synd att det inte är Martina som har de höga inkomsterna i den här familjen. I så fall kunde jag t.o.m. tänka mig att stanna hemma lite längre än en månad. Återstår att se hur jag tänker om den saken om några veckor. Just nu har jag i alla fall ingen lust att gå på jobb och det ser jag som något positivt. Har även vid flera tillfällen funderat över mitt yrkesval och mitt framtida yrkesliv, men det tänker jag inte gå in på nu.

Är det inte det ena så är det det andra

Det har sina sidor att bo i egnahemshus. Vid vissa tillfällen skulle det onekligen vara behändigt att ha en hyresvärd eller disponent att ringa till.

För en vecka sedan fick vi äntligen bruksvattenrören utbytta; ett projekt som legat i luften i över ett år nu. Vad skönt, tänkte jag, nu har jag ett problem mindre att oroa mig för.

Sedan slutade plötsligt kylskåpet att fungera ordentligt, mitt i den heta värmeböljan. Det blev inte kallare än 10 grader. Misstänker att det antingen är dörrpackningen som läcker eller termostatet som är sönder. Lyckligtvis har vi två kylskåp, så ingen mat for illa och jag fick senare tag på ett begagnat kylskåp så nu är det problemet ur världen.

Några dagar senare upptäckte jag en våt, illaluktande fläck på trummattan i garaget (jag har alltså mitt trumset där). Närmare undersökningar visade att avloppsvatten stigit upp genom en gammal golvbrunn som fanns där och att det också stigit upp avloppsvatten i pannrummet. Urk. (Fast min trumspelande lillebror tyckte det var rysligt roligt att det steg upp skitvatten under trumsetet. Snacka om att spela skit. :-p)

Då de egna konsterna inte räckte till för att få avloppet att dra igen fick jag kalla på yrkesfolk. De upptäckte att den ena av våra två avloppsbrunnar (som jag inte ens visste att fanns pga. en miss i kommunikationen då vi köpte huset) var fullständigt igenstockad. Medan de sög brunnen tom kom en synnerligen kraftig åskskur, med följden att det började rinna in regnvatten i pannrummet. Betongplattan utanför har nämligen i något skede sjunkit in, så att den lutar åt fel håll och leder vatten mot huset istället för från huset. Det här har jag varit medveten om sedan vi flyttade in, men inte hunnit göra något åt ännu. Det har inte heller orsakat några problem förrän nu.

Nåväl, nu fungerar avloppet igen, pannrummet är tömt på vatten och torkar och jag har två nya projekt att se fram emot: gjuta om betongplattan utanför huset samt permanent täppa till golvbrunnen i garaget.

Inte är det lätt att vara husägare alla gånger.

Det är fast i lite

Idag har jag min första officiella semesterdag för den här sommaren. Det betyder givetvis att det är dags att ta itu med alla praktiska husfarssysslor som blivit väntande. Jag har inte precis tummen mitt i handen, men jag jobbar nog ändå bättre med ettor och nollor än med fysiska verktyg.

Dagens projekt var att hänga upp en hängmatta mellan äppelträden med hjälp av kedjor (repen töjer för mycket och leder till att man ligger i hängmattan men på marken) och byta ut ett vanligt dörrhandtag till ett WC-dörrlås.

Sagt och gjort, jag började dagen med att cykla iväg till butiken för att inhandla kedjor, snabblänkar och WC-dörrlås.

Hemma igen började jag med att skruva ur det gamla låset. Det var väldigt mycket mindre än det nya, så jag fick plocka fram borrmaskin, hammare och stämjärn och börja gröpa ur dörren. Det är lättare sagt än gjort, speciellt då man egentligen inte vet vad man håller på med och antagligen har fel sorts verktyg för ändamålet. Oberoende så fick jag så småningom det nya låset att rymmas inne i dörren.

Sedan var det dags att försöka få fast handtag och toalettvred. Jag hade på förhand märkt ut med blyerts var de olika hålen skulle borras, men eftersom jag inte kan borra rakt, och hela låseländet satt lite snett inne i dörren blev det en hel del påtande med kniv, stämjärn och borrar av olika storlekar tills jag äntligen hade allt på plats och kunde börja skruva fast allting. Jag fick naturligtvis skruva upp och skruva fast några gånger innan dörrhandtagen hade rätt vinkel och toalettvredet visade upptaget när dörren var låst och inte tvärtom.

Slutligen var det dags att sätta fast slutblecket (eller vad det nu heter, den där grunkan som sätts fast på väggen mitt emot låset). Jag kunde återanvända det gamla, men det måste flyttas neråt några centimeter. Det gick förhållandevis smärtfritt, även om det inte är så vackert i.o.m. att den gamla urgröpningen i karmen nu är fullt synlig. När jag sedan skulle stänga dörren gick den inte fast.

En närmare undersökning visade att låskolven inte gick in i slutblecket eftersom hålet låg en millimeter fel. Efter en del filande fick jag slutligen hålet på rätt plats och dörren gick att stänga. Men den gick knappt att låsa.

Eftersom ingenting i själva låset är riktigt rakt blev det så mycket spänning i låsvredet att allting satt väldigt trögt. Det blev till att skruva upp lite där, spänna lite där, justera lite här, få det rätt och göra om allt eftersom låseländet än en gång visade rött när dörren var olåst. Slutligen fungerade låset någorlunda i enlighet med specifikationerna. Sedan var det hängmattans tur.

Tanken var att använda snabblänkar för att sätta fast kedjorna runt träden respektive i hängmattan. Kedjornas längder justeras genom att flytta snabblänkarna mellan länkarna i kedjan. Detta kom jag på alldeles själv! :-p

När det var dags för montering ute på gräsmattan märkte jag att mina snabblänkar var en millimeter för grova för att rymmas in i kedjornas länkar. Jahapp, bara att gå in efter hammaren och försöka forma om länkarna så att de blir lite bredare. Efter några träffar på tummen lyckades jag och nu hänger hängmattan där den skall. Med aningen för långa kedjor, för man känner gräset i ryggen när man ligger i den.

Summa summarum kan man väl säga att jag åstadkommit det jag hade tänkt idag, men händerna tog stryk, ingenting gick enligt planerna, ingenting blev riktigt perfekt och allting krävde en massa små justeringar. I morgon skall jag städa mitt arbetsrum. Får se hur det går.