Etikettarkiv: kläder

Hemmapappan 1 – moder natur 0

Idag när jag skulle cykla iväg för att hämta de två äldsta pojkarna från dagvården upptäckte jag att det börjat regna och blåsa. Samtidigt for hustrun iväg på jobb med bilen. Det var bara att klä regnkläder på yngsta sonen och mig själv och trampa iväg.

En trekvart senare var vi alla hemkomna och någorlunda torra. Yngsta sonen gallskrek hela vägen (skulle jag antagligen också ha gjort med en för stor hjälm och regnrockshuva framför ögonen), men annars gick det bra. Måste utveckla någon sorts system som gör att yngsta sonen kan sitta bekvämare i cykelvagnen (har han hjälm på sig kan han inte ha huvudet i en naturlig ställning), samt ett bättre regnskydd för den som sitter i cykelstolen.

Proffs och amatörer, del 3

Tidigare det här året råkade avtalsbrandkårsverksamheten i Finland ut för någonting mycket otrevligt. Det visade sig att en ur de egna leden var en pyroman som antänt flera bränder,  bl.a. kommunhuset i Kannonkoski. Dessutom kom det fram att personen ifråga dömts åren 1991, 1996 och 2001 för att ha anlagt bränder.

Sådant här borde inte få ske och visar att det finns brister i rutinerna. Bl.a. är det enligt nuvarande lagstiftning inte möjligt för t.ex. en avtalsbrandkår att kontrollera om en potentiell ny medlem har en kriminell bakgrund.

Brandmannaförbundet hakade dock upp sig på en helt annan sak. I medierapporteringen förekom det i början en del begreppsförvirring p.g.a. att såväl polisen som räddningsverket först rapporterade att en brandman i bisyssla var en misstänkt pryoman. Som vi alla vet vid det här laget är brandman och brandkårist inte alls samma sak, och detta poängterade även brandmannaförbundet, helt korrekt. Men det räckte inte.

Brandmannaförbundet fortsatte med att fråga sig om det är emot grundlagen att såväl medborgare som andra myndigheter inte kan se skillnad mellan hobby- och yrkesverksamhet. Enligt förbundet är all räddningsverksamhet myndighetsverksamhet som innefattar användning av offentlig makt. Därför borde inte avtalsbrandkårerna få ha kläder eller bilar som ens påminner om räddningsmyndigheternas kläder och bilar. Vidare borde yrkesbenämningen brandman skyddas på samma sätt som t.ex. hälsovårdens yrkesbenämningar. Det borde vara fullständigt självklart för allmänheten om den hjälpande enheten består av myndigheter eller frivilliga amatörer.  Låt oss ta en närmare titt på de här påståendena.

För det första är inte alla brandmän räddningsmyndigheter, även om brandmannaförbundet verkar tro det. I räddningslagens 26 § står det väldigt tydligt att ”räddningsverkets högsta tjänsteinnehavare och de tjänsteinnehavare vid räddningsverket som denne förordnat samt det lokala räddningsväsendets behöriga kollegiala organ” är räddningsmyndigheter. I många räddningsverk är brandmännen tjänsteinnehavare, men det betyder inte per automatik att de skulle vara räddningsmyndigheter. Vissa har säkert blivit utsedda till det, men jag tvivlar på att alla blivit det (ni får gärna rätta mig om jag har fel). UPPDATERING 14.4.2014: Åtminstone inom Västra Nylands räddningsverk är alla brandmän utsedda till myndigheter. Hör gärna av dig om du känner till andra räddningsverk som också utnämner  alla brandmännen till myndigheter.

För det andra så är det under pågående räddningsverksamhet alltid exakt en person som utövar myndighetsmakt (den övervakande och förebyggande verksamheten är sedan ett helt annat kapitel), och det är räddningsledaren. Trots att det skulle vimla av räddningsmyndigheter på en brandplats är det alltid bara en person som har de skyldigheter och befogenheter som räddningslagen ger åt räddningsledaren.

Enligt räddningslagens 34 § leds räddningsverksamheten av en räddningsmyndighet, men tillfälligt kan även t.ex. en person som tillhör en avtalsbrandkår fungera som räddningsledare tills en behörig räddningsmyndighet tar över. I båda fallen sker räddningsledningen under tjänsteansvar. En icke-myndighetsperson som leder räddningsverksamheten har dock inte riktigt samma befogenheter som en räddningsmyndighet (§ 36) och det är helt förståeligt om man tänker på vad befogenheterna egentligen innebär (det tänker jag inte gå in på nu, intresserade kan läsa lagtexten).

I praktiken fungerar det ofta så att även om samtliga brandbilar på en olycksplats kommer från avtalsbrandkårer så finns det alltid en räddningsmyndighet någonstans i bakgrunden som har myndighetsansvaret. Ibland kommer denna person till platsen, ibland inte. Sedan fungerar någon av avtalsbrandkårernas enhetschefer som skadeplatschef, och leder verksamheten på plats och ställe, i enlighet med räddningsmyndighetens anvisningar.

För det tredje så bär redan räddningsmyndigheter och yrkespersonal annorlunda uniformer än avtalspersonal, i enlighet med inrikesministeriets förordning om räddningsväsendets uniformer och räddningsmyndigheternas identitetskort. Avtalsbrandkårer måste t.ex. bära en namnskylt med röd text på svart botten där det klart och tydligt står AVTALSBRANDKÅR eller namnet på föreningen som personen tillhör. Vidare får avtalsbrandkårer inte bära räddningsmyndigheternas emblem (se bild) och de har även andra gradbeteckningar.

logo_pelastustoimi
Räddningsväsendets emblem. Detta märke bärs endast av yrkespersonal.

Operativt finns det inga officiella regler, men t.ex. inom Egentliga Finlands räddningsverk har alla brandkårister ett blått band på sina hjälmar, medan ordinarie brandmännen har ett silverfärgat band eller inget band alls. Avtalsbrandkårernas enhetschefer har röda hjälmar med antingen ett rött band eller två blåa band, medan brandförmännen alltid har två röda band på sina hjälmar. Det är alltså redan nu fullt möjligt att se skillnad på en yrkesbrandman och en brandkårist, om man vet vad man skall titta efter.

För det fjärde, så är begreppet brandman lite problematiskt. Jag förstår bra att brandmännen vill ha en egen yrkesbenämning – jag skulle inte heller tycka om att någon utan examen kallade sig själv diplomingenjör. Problemet är att för ett barn eller för den vanliga medborgaren på gatan kommer det alltid att vara brandmän som kommer till en olycksplats i röda bilar med blåljus. Jag tror t.o.m. att om brandkåristerna började köra med limegröna bilar och rosa dräkter så skulle de trots det vara brandmän i befolkningens ögon.

På så gott som varje PR-tillsällning får jag förklara skillnaden mellan brandmän och släckningsmän. För personer som inte alls är insatta brukar jag bara säga att jag är frivillig brandman (med betoning på frivillig) och sedan, om personen är intresserad, förklara de riktiga begreppen och titlarna. Att förklara för en fyraåring vad skillnaden mellan en brandman och en släckningsman är går inte alls. Talar jag engelska finns det inte ens ord för brandkårist eller släckningsman, utan där är det bara voluntary firefighter (frivillig brandman) och career firefighter (karriärsbrandman) som gäller. I Sverige talas det för övrigt om heltidsbrandmän och deltidsbrandmän, även om benämningen ”räddningsman i beredskap” torde vara den korrekta termen för deltidspersonal.

Kunde man därför månne tänka sig att introducera yrkesbenämningen ”räddare” eller ”räddningsman” och reservera denna för yrkespersonal? Det finns ju t.ex. ingenting som heter brandmansexamen längre; den har ersatts av räddarexamen.

Slutligen, om det fortfarande är så att ordinarie och frivilliga inte får ha ens liknande kläder och bilar (vilket jag aldrig tror att kommer att ske), så är det billigare att byta utseende på den ordinarie personalens bilar och uniformer. De är nämligen färre till antalet.