Etikettarkiv: kolik

Sova. Det är svårt, det.

Vår yngsta son hade kolik under sina första levnadsmånader. Det var en mycket tung period och jag minns inte speciellt mycket av den. Har visst skrivit någonting om det i denna blogg också. Oberoende så gick det ju till sist över och sonen kunde börja sova ordentligt igen. Ända tills för någon månad sedan.

Det är få kvällar och nätter numera då han inte skriker, ibland tills han nästan storknar, då han skall sova. Antingen skriker han före han somnar, eller så somnar han lugnt och vaknar efter en stund och skriker. Det enda som brukar hjälpa är att mata i honom mjölkflaska efter mjölkflaska, utom då det inte hjälper (han har aldrig använt tutt och avskyr den). Ibland får han dessutom hård mage av all mjölk och då skriker han ännu mera (ibland har man fått hälla i honom över 6 dl mjölk under en natt).

Jag begriper inte vad det är som är fel. Han skriker och vänder och vrider sig som om han skulle ha jätteont, men dom gånger vi gett burana åt honom brukar han lugna sig långt före medicinen har hunnit ha effekt. Ibland har han luftbesvär eller hård mage och då kan jag förstå att det kanske inte är så lätt att sova. På dagarna är han en pigg och glad pojke som äter och växer och utvecklas utan några problem. På nätterna förhandlas han till något annat.

Jag går bara och väntar på att också den här perioden skall ta slut och att han ska kunna börja sova lugnt igen. Han har det knappast speciellt lätt själv heller, vilket jag borde försöka komma ihåg varje gång jag blir irriterad över skrikandet (vilket tyvärr händer rätt ofta).

Året som gått del 1: familjen

År 2014 kommer för min del att gå till historien som ett väldigt typiskt småbarnsförälderår. När året inleddes var Edvin drygt en månad gammal och när det tog slut var han drygt ett år. Med andra ord den tiden som alla andra säger att man skall njuta av eftersom den är så kort.

Någon njutning har det nog inte varit, även om jag redan har förträngt de mesta traumatiska minnena från koliktiden i början av året. Jag minns faktiskt nästan ingenting av årets tre första månader. Annat än att vi nästan brände upp huset och jag fyllde 30 år.

Jag fick bläddra bakåt i bloggen för att se vad det var jag egentligen kände och tänkte i början av året. Det var verkligen ingen dans på rosor. Jag är mycket tacksam över att vi hade tillgång till familjerådgivningens stödtjänster samt att både mina och min hustrus föräldrar fanns (och finns fortfarande) på några kilometers avstånd. Jag applåderar ”Hätäkahvit”-konceptet som uppstått på Facebook efter alla familjetragedier runt om i landet – det behövs, och små saker som att få duscha i fred i en halvtimme kan göra underverk.

Sommaren gick bra, även om jag inte kommer ihåg speciellt mycket av den heller. Det åskade och regnade en del, vi besökte gamla brandbilars dag i Ekenäs (till barnens stora förtjusning), min hustru och jag fick två barnfria hotellnätter (det behövdes) och vårt avlopp stockades (det blev dyrt).

På hösten hade jag min pappamånad och det var en både nyttig, trevlig och påfrestande upplevelse. Vad jag kommer ihåg speciellt är hur imponerade många kvinnor var över att jag var hemma med barnen eller hämtade de äldsta från dagvården, cyklandes, i ösregn (jo, vi hade de äldsta barnen i dagvård några dagar i veckan trots att jag var hemma, av många orsaker). Av någon anledning är det tydligen mycket speciellt när en pappa gör sådant som ”man” förväntar (?) sig att en mamma skall göra. Visst var det roligt med all uppmärksamhet och allt beröm, men det borde också ges åt alla mammor som är hemma med sina barn.

Årets två sista månader karakteriserades av sjukdomar av olika slag. Ögoninflammationer, öroninflammationer, antibiotikakurer, läkarbesök, någon sorts magsjuka, feber, m.m.  Än är det inte över; barnen är friska för tillfället men min fru ligger i feber.

Julen kom och gick utan att jag egentligen hann med (ska kanske skriva lite mera om detta i ett senare inlägg) och nu skriver vi 2015. Misstänker dock att jag av bara farten ännu kommer att skriva 2014 på alla lappar m.m. ungefär fram till juni.

Mera skrik

Efter att ha varit ovanligt lugn på lördagskvällen och under natten till söndagen är Edvin tydligen inne i någonsorts skrikperiod igen. I går skrek han mer eller mindre nonstop mellan kl 18 på kvällen och 3 på morgonen (med några 15 minuters tupplurar emellan). Sedan var han lugn några timmar och nu gallskriker han igen.

Hälsovårdaren och barnläkaren hittar inget fel på honom. Han växer och utvecklas normalt och har ett bra allmäntillstånd. Vi skall bara hålla ut och vänta på att det går om av sig själv. Det är lättare sagt än gjort. Att lyssna på det där skriket timme efter timme tär på både kropp och själ, speciellt om nätterna. Dessutom känner man sig så hjälplös när ingenting verkar hjälpa.

Resultat!

Vi har nu provat att ge maltextrakt åt Edvin två gånger per dag och vi börjar se resultat! Magen fungerar bättre och han är betydligt lugnare och skriker mindre. Han skall fortfarande ha mat flera gånger per natt, men fortsätter det i den här stilen kanske vi t.o.m. får sova ordentligt mellan matningarna!

Så till alla andra föräldrar till spädbarn med magbesvär: prova Cuplaton-droppar för övre ändan och maltextrakt för nedre!

Nu ska jag ta itu med dopinbjudningarna som blivit hängande i luften för länge. Vad var det för ett ljushuvud som hittade på att ett dygn bara har 24 timmar?

Nattskift

Klockan är nu 1 på natten och det är min tur att ha nattskift. Lille Edvin, 7 veckor, har nämligen problem med magen och brukar tillbringa nätterna med att skrika. Förra natten fick min fru inte sova alls och som om det inte var tillräckligt fortsatte han att skrika även hela dagen. Nu ligger han och sover här bredvid mig, men det är bara en tidsfråga innan han vaknar och skall ha mat. Eller skrika. Eller bådadera.

Det tycks inte vara så enkelt det där med mat och magen. Edvin har inte haft det lätt. I början hade han problem med att rapa och gallskrek i ungefär en timme efter varje mål. Han åt dessutom med två timmars mellanrum, så det blev en hel del skrikande. Cuplaton-droppar och byte av ersättning (Edvin får både modersmjölk och ersättning, främst för att jag ska kunna dela på matningen med min fru) underlättade situationen märkbart.

Sedan kom följande problem. Inström är ju lika med utström, men inte i Edvins fall. Han äter nog som tidigare, men inget kommer ut. En ordentlig förstoppning med andra ord. Var tredje dag brukar det lossna och då är det inga små mängder vi talar om. Man bokstavligen ser hur magen krymper. Sedan är det skrik och gråt och ruttna fisar som gäller i tre dagar igen.

Idag (tekniskt sett igår) tog jag Edvin till en barnläkare för att säkerställa att det inte är något värre som ligger bakom tarmproblemen. Det var det lyckligtvis inte, så i morgon bär det av till apoteket för att köpa maltextrakt. Jag hoppas innerligt att det kommer att fungera.

Edvin skulle få vakna nu så att han kan äta och – förhoppningsvis – somna om. Jag vill gå i duschen och sedan få några timmars sömn så att jag inte är en fullständig zombie på jobbet imorgon.