Etikettarkiv: kontroll

Kontroll

Dags för en andra djupdykning. Har funderat en hel del på vad den skulle kunna handla om eftersom mitt huvud är fullt med lösrykta tankar, känslor och funderingar som borde redas ut. Ett ord som gång på gång dök upp var kontroll.

Jag tycker om att ha läget under kontroll. Det innebär i praktiken att jag vet vad som har hänt, vad som sker just nu och vad som eventuellt kommer att hända inom en nära framtid. Beslut fattas baserade på fakta och någon form av plan görs upp med olika alternativ för olika scenarier. Jag är inte speciellt spontan och när jag är det så sker det ändå inom någon form av kontrollerade ramar.

Jag tycker även om att ta kontroll över kaotiska situationer, om jag bara kan göra det. Mitt jobb som programvaruarkitekt och programutvecklare handlar väldigt långt om just detta – försöka få ordning på kaos, hitta vad som är relevant, ordna upp det i lämpliga modeller och göra allting till ett system som fungerar. I alla större IT-projekt finns en massa okända faktorer vilket gör det mer eller mindre omöjligt att på förhand veta hur något kommer att fungera eller hur länge det kommer att ta att implementera. Det finns dock olika sätt att tackla dessa och så länge jag alltid har en plan B (och helst en plan C) så brukar jag uppleva problemen som intressanta utmaningar snarare än stressmoment.

Samma sak gäller min hobby, dvs. den frivilliga brandkåren. Den operativa verksamheten handlar uttryckligen om att springa i kapp, ta sig förbi och stoppa olyckor, dvs. ta kontroll över situationen. Så länge man har en klar verksamhetsplan och den fungerar så är det riktigt intressant och ofta t.o.m. roligt. Tidigare i våras sprang vi fast en markbrand i svår terräng och fick stopp på den. Det var väldigt tillfredsställande.

Det som däremot inte är roligt är då man är mitt i smeten, jobbar med plan C efter att A och B misslyckats och det inte finns någon plan D. Det här upplever jag som riktigt, riktigt stressande. Då börjar det knyta sig i magen och paniken kommer smygande. Jag har inte kontroll över det jag borde ha kontroll över (eller det jag tror att andra förväntar sig att jag ska ha kontroll över) och jag vet inte vad jag ska göra för att lösa det. Jag är misslyckad. Jag är dålig.

Det här låter i mina öron egentligen inte speciellt konstigt. Problemet är att om det finns tillräckligt mycket som jag tycker att jag borde ha kontroll över, så blir dessa stressmoment betydligt mer frekventa än vad de skulle behöva vara. Det finns saker som jag känner att jag borde ha kontroll över som det överhuvudtaget inte går att kontrollera och så finns det saker som jag inte behöver ha kontroll över eftersom det är någon annans ansvar. Jag ska ta några exempel.

Sedan många år tillbaka har jag hela tiden haft Tilannehuone öppen i en flik i webbläsaren eller i min telefon, för att ha kontroll över vad som händer i Pargas med omnejd. Grundorsaken var att jag rörde mig med cykel och ofta hörde till de sista som hann till brandstationen när larmet gick. Jag ville inte bli akterseglad, så genom att ha någon sorts koll på vad som pågick trodde jag mig kunna vara bättre förberedd och minska risken för att bli kvarlämnad på stationen. Några gånger har jag redan varit på väg till brandstationen när ett litet larm uppgraderats till medelstor, men annars skulle jag inte säga att det haft någon nämnvärd effekt (dessutom syns inte alla utryckningar på Tilannehuone). Snarare har det ökat kontrollbehovet och gett upphov till stress, helt i onödan. Den enda gången jag på riktigt behöver veta vad som händer är när vi har fått alarm. Räddningsverket har personal på jobb dygnet runt som håller koll på allt det här. Nu har jag inte längre Tilannehuone öppet hela tiden (även om jag nog går in minst en gång i dagen och tittar) och det känns faktiskt riktigt skönt.

Sociala medier och ”fear of missing out” skulle jag koppla till det här också. Jag har hängt lite för mycket på Facebook under den senaste tiden. Nu har jag raderat appen från min telefon och går bara in via datorn några gånger per dag. Det är riktigt skönt att inte hela tiden behöva ha koll på vad alla andra sysslar med.

Något annat som jag upplever att jag hela tiden måste ha kontroll över är jag själv. Det här är faktiskt en av de största orsakerna till att jag varken röker, super eller dricker kaffe. Jag vill inte bli beroende av något eller låta någon kemikalie försvåra mina möjligheter att fatta rationella beslut vid alla tillfällen. I mitt förra inlägg skrev jag om bieffekterna från min medicin och jag upplevde det som väldigt obehagligt att inte ha full kontroll över vad som sker i min hjärna (nu har jag för övrigt slutat med medicinen och känner mig som mig själv igen).

Att inte ha kontroll över mina egna känslor har varit väldigt skrämmande under den här depressionen. Det har blivit en ond cirkel. Allt känns dåligt, ångesten kommer krypande, jag tycker att jag inte borde känna så, märker att det ändå känns så och att jag inte kan ändra på det, blir stressad av det och så känns allt ännu sämre. Jag har aldrig riktigt kunnat ”släppa loss” och jag tror det beror just på det här kontrollbehovet.

Psykologen frågade vad jag egentligen är rädd för, vad det är som jag tror kommer att hända om jag släpper kontrollen. Jag har faktiskt ingen aning. Jag borde lära mig att släppa kontrollen de gånger det är möjligt och även lära mig att behålla lugnet och inte stressa upp mig de gånger jag inte har läget under kontroll. Panikångest löser inga problem. Att lugna ner sig och försöka se på problemet från en annan synvinkel brukar däremot fungera väldigt ofta. Att be om hjälp av någon annan fungerar också!

Jag är dock rädd för att det här inte är något jag kommer att klara av att göra på egen hand. Det har varit en för stor del av mig själv för länge.

Medicinverkningar

Under de senaste dagarna har jag tydligt känt av att någonting ”råddar” med mitt centrala nervsystem. Det är lite svårt att förklara men jag ska försöka.

Emellanåt känns det som om jag inte skulle vara helt inne i min kropp, utan antingen lite före eller lite efter. Som någon sorts minimal fasförskjutning eller som en film där ljudet inte är riktigt i synk med bilden.

Emellanåt känns det som om hela tillvaron inte är riktigt sann. Som om verkligheten jag lever i egentligen är något annat. Det är inte så att jag skulle tro att jag är någon annanstans eller se saker som inte finns, men någonstans finns en liten känsla av att allt inte står rätt till. Jag borde egentligen vara någon annanstans och göra något annat än vad jag egentligen gör.

Emellanåt är jag mer trögtänkt än vanligt och när jag pratar har jag ibland svårt att hitta vissa ord på svenska. Här har jag medvetet valt att i stället för att försöka hitta rätt ord på rätt språk så använder jag det finska eller det engelska ordet, beroende på vad som först ploppat upp i huvudet. På det sättet flyter åtminstone tankarna och samtalet någorlunda oavbrutet. Den här texten var även svårare att formulera än vanligt.

Sen har jag märkt att mina känslostämningar förstärkts. Jag börjar gråta mycket lättare för allt möjligt och är jag trött eller har för lågt blodsocker så blir allting riktigt eländigt och mörkt. Å andra sidan kan jag också känna mig riktigt energisk och glad, så allt är inte bara dåligt.

Slutligen har jag märkt att jag sover sämre än tidigare. Fast jag känner att kroppen är trött och behöver vila så känner jag mig onaturligt pigg, men inte på ett bra sätt. Jag har svårt att hitta sömnen på kvällarna och när jag vaknar på natten har jag svårt att somna om.

Jag tycker det är ganska obehagligt att känna att allt inte står rätt till uppe i hjärnkontoret, främst eftersom det känns som om jag inte har full kontroll över mig själv (jag ska återkomma till detta tema i ett framtida inlägg tror jag). Jag tröstar mig dock med tanken om att jag när som helst kan sluta äta mina piller och att hjärnan då förhoppningsvis återgår till det normala inom några dagar. På det sättet har jag ändå lite kontroll.