Etikettarkiv: läkare

Sjukstuga

På kvällen måndagen den 3 november hade jag känt mig lite småkrasslig i ungefär två veckor. Jag hade precis avslutat ett kortare pass på motionscykeln då jag fick larm om en byggnadsbrand (se mina två tidigare inlägg). Medan jag bytte flaskor och svalkade mig efter den första rökdykningsinsatsen började jag känna mig sämre. Lyckligtvis hade det vid det laget kommit extra manskap och jag kunde ta en mer passiv roll tills uppdraget var slut för min del. Följande dag brakade förkylningen loss på allvar.

Idag är det drygt tre veckor sedan detta hände och vi har i princip levt i en sjukstuga sen dess. Nu börjar det lyckligtvis se ganska bra ut igen. Jag hade tänkt skriva ett längre inlägg om mina erfarenheter, men faktum är att jag inte kommer ihåg speciellt mycket från de senaste tre veckorna. Allt är höljt i någon sorts dimma.

I korthet har vi alltså varit med om följande:

  • alla fem familjemedlemmar har varit mer eller mindre förkylda i olika omgångar
  • alla mina barn och jag själv har haft ögoninflammation i två omgångar och tagit ögondroppar
  • mina två yngsta barn och jag själv har haft öroninflammation och ätit antibiotika
  • min yngsta son har opererats (planerat dagskirurgiskt ingrepp som bara råkade infalla nu)

Det har blivit en hel del mediciner. Många långa dagar. Många mer eller mindre sömnlösa nätter. Många läkarbesök. För lite vila. Inget tålamod. Onödigt mycket bråk och skrik. Mycket kramande efteråt.

Att ta hand om sjuka barn är tungt, men att göra det medan man själv är sjuk är ännu tyngre. Ni anar inte (eller det kanske ni gör?) hur tacksam jag är över att det inte var magsjuka vi fått.

Jag är fortfarande inte frisk och har bl.a. blivit tvungen att skjuta upp mitt konditionstest för rökdykare. Jag kommer inte ihåg när jag senast skulle ha drabbats av ett så här segt virus, men jag misstänker att en delorsak är att jag egentligen aldrig hunnit vila ut ordentligt.

När man själv är sjuk eller ens barn är sjuka får man sjukledigt från jobbet. Är man sjuk och är hemma med barnen är det bara att bita ihop och försöka hålla ut på något sätt. Jag lyfter på hatten åt alla ensamstående föräldrar som klarar av detta.

Jag har sagt det åt mitt team på jobbet och jag säger det här också: när ni blir sjuka, så vila ordentligt! Var hellre borta en extra dag från jobbet än kom tillbaka för tidigt. Vilar man ordentligt är man sjuk i bara några dagar, gör man inte det är man mer eller mindre sjuk i några veckor.

Foto: http://www.stockphotosforfree.com/free-stock-photos/p-24229-assorted-pills-in-prescription-bottles.html

Två veckor kvar

Om två veckor är jag tillbaka på min arbetsplats igen. Har inte riktigt bestämt mig ännu om jag ser fram emot att återvända till arbetslivet eller inte. Just nu orkar jag egentligen inte tänka alls.

Jag har inte sovit på hela natten överhuvudtaget eftersom jag varit och släckt en eldsvåda. Gick och lade mig kl 4, men fick inte sömn på två timmar och sedan vaknade Edvin och ville upp. Robin är dessutom hemma och skall till läkare senare på dagen eftersom han har en envis ögoninflammation. Dessutom har han snorat och blött näsblod om vartannat hela morgonen. Martina är på jobb och Lucas är på dagis (lyckligtvis).

Idag tänker jag strunta i mina försök att gå ner i vikt och äta så mycket sött jag vill, bara för att hålla mig vaken (nej, jag tänker fortfarande inte börja dricka kaffe). Började faktiskt dagen med att baka kex, så att Robin ens skulle få någonting i sig (han har inte riktigt haft någon aptit under de senaste dagarna). I kväll ska jag sova. Hoppas jag.

Jouren i Pargas

Jag kommer ihåg när jag fick öronvärk mitt i natten när jag var liten. Mamma ringde till hälsovårdscentralen och sedan for vi iväg med bilen. Läkaren tog emot direkt och jag fick örondroppar, antibiotika och ett pussel. Det var på den tiden det fanns läkarjour dygnet runt i Pargas.

Efter barndomstiden behövde jag väldigt sällan besöka hälsovårdscentralen. Nattjouren drogs in i något skede (minns inte ens när) och flyttades till Åbo, men jag brydde mig inte speciellt mycket. I praktiken märkte jag bara av det under mina två månader som sommarvikarie på räddningsverket, då man måste besluta om patienten skulle föras till Pargas hälsocentral eller till Åbo.

Sedan kom barnen. Plötsligt fick vi besöka läkarjouren flera gånger per år. Det har varit hög feber hos spädbarn, andningssvårigheter, RS-virus, öroninflammation, feberkramp, m.m. Några gånger blev det medicinering av olika slag (antibiotika, ventolineinhalation, m.m.), några gånger blev det resa till barnpolikliniken vid ÅUCS och några gånger var det ”falskt alarm”.

Av någon konstig anledning blir våra barn (nästan) alltid sjuka på kvällen, och då oftast på fredag kväll. Vi har alltid febernedsättande medicin hemma, så en natt klarar vi oss nog. Är det fråga om en vanlig förkylning krävs inga läkarbesök, men om vi börjar misstänka att det kan vara fråga om något värre vill vi gärna få en professionell bedömning av en läkare redan följande dag.

Nu skall då både kvälls- och veckoslutsjouren flyttas till Åbo. Jag har själv blivit tvungen att besöka Åbo-jouren två gånger. Första gången var då jag fick matstrupsinflammation sent på lördag kväll och åkte in till Åbo hälsocentral (det här var före samjourens tid). I väntrummet satt blodiga fyllbultar och ambulanserna hämtade in nya patienter i en jämn ström. Mitt fall prioriterades dock och jag fick den vård jag behövde utan att egentligen behöva vänta.

Andra gången var då Robin hade haft feberkramp och hälsocentralläkaren remitterade oss till samjouren i Åbo. Vi fick sitta och vänta i en och en halv timme tills läkaren tog emot och konstaterade att vi borde ha remitterats direkt till barnpolikliniken istället.

Det att kvällsjouren ny flyttas har jag inte så mycket emot, om det innebär att jag trots det kan få en läkartid för mitt sjuka barn följande dag. Jag jobbar på en mycket familjevänlig arbetsplats, så jag kan t.o.m. fara mitt på dagen utan större problem.

Med veckoslutsjouren är det annat. Jag tilltalas inte alls av tanken på att behöva vänta till måndag morgon för att få besöka den egna hälsocentralen, om barnet blivit sjukt på fredag kväll. Att åka in till Åbo och vänta obestämt antal timmar på att få träffa en läkare tilltalar inte heller (speciellt inte om man är ensam, inte får barnvakt och blir tvungen att ta med alla tre ungarna). Är det fråga om något akutare blir väntetiden förstås kortare, och är det mindre akut skulle det säkert gå bra att vänta till måndagen. Men hur skall man veta om det är akut eller inte?

I debatten som förts i massmedia har flera fört fram åsikter om att man ändå alltid måste in till Åbo och att de ändå inte kan göra något på hälsocentralen i Pargas. De här personerna verkar utgå ifrån att man måste ha huvudet under armen – minst! – förrän man får anlita jouren. Jag är av annan åsikt.

Jag har aldrig tänkt på hälsocentralen som ett ställe dit man för livshotande fall – de skall utan dröjsmål föras direkt till ÅUCS. I samtliga fall som jag blivit tvungen att anlita jouren i Pargas har det varken krävts laboratorium eller röntgen. Det viktigaste har alltid varit att få en lägesbedömning av en läkare. Att åka in till en redan överbelastad specialjour av den anledningen känns direkt dumt.

Sedan har jag som ingenjör svårt att förstå hur så många verkar vara förvånade över hur långa köerna är vid samjouren i Åbo, men det kan jag återkomma till senare.

Foto: http://www.stockphotosforfree.com/free-stock-photos/p-2005-medical-industry.html