Etikettarkiv: motion

Samma sak varje år

”Vintern överraskade bilisterna” brukar vi få läsa varje höst då den första snön kommit. Det samma gäller mig och det årliga konditionstestet som jag måste genomgå för att få rökdyka.

För vår del brukar testerna hållas i slutet av november. Även om man borde sträva till att upprätthålla samma kondition och styrka året om blir det ofta så att man tränar lite extra just inför testet (för det viktiga är ju att klara testet, inte att man skall kunna rökdyka effektivt och säkert). I augusti har man stora planer. Man skall gå ner tio kilo. Man skall springa eller cykla tre gånger per vecka, gå på gym, simma, förbättra alla resultat och få godkänt med bred marginal. Sen kommer verkligheten emot och plötsligt står testdagen för dörren. Vikten är oförändrad eller så har den gått upp. Gymkortet är införskaffat men har aldrig använts. Simhallskortet går snart ut med över hälften av gångerna oanvända.

Förra året slapp jag undan eftersom jag var sjuk i ungefär två månader just då testerna ordnades (tror jag skrev lite om det här i bloggen också). Jag tänkte att jag tar testet i januari i stället. Eller kanske februari är bättre, så hinner jag gå ner i vikt och träna ordentligt. Nej föresten, jag måste gå på läkargranskningen först, dom ska man ju gå vart tredje år då man är under 40. Mars då. Njae, läkaren gav grönt ljus men jag känner mig fortfarande inte redo. Tränar och låter bli att äta ohälsosamt och tar testet i april. Måste dessutom få grönt ljus från brandmästaren att jag får boka en tid.

Till sist hade jag slut på undanflykter och bokade en tid till Paavo Nurmi-centret i Åbo. Dock efter två veckor så att jag skulle hinna med lite sista minuten bantning och -träning. Detta var för två veckor sedan. Idag gick jag på testet. Utan att ha gått ner ett enda kilo.

Jag var nervös hela veckoslutet. Vissa av delmomenten visste jag att jag skulle klara med god marginal, andra var jag minst sagt osäker på. På testdagen vaknade jag redan före kl 6 och måste gå på WC. Jag hann även med ett andra WC-besök (vilket var bara bra i det här fallet) före testet, som började 8.30.

Hjärtat dunkade när jag gick in för att anmäla mig. Jag hatar test. Speciellt test där man kan underkännas. Jag fick min nyckel och gick för att byta om. Sedan hände något konstigt. Så fort jag fått på mig sportkläderna började jag lugna ner mig. Då dom mätt vikt och midjemått och det visade sig att båda var aningen mindre än förra gången blev jag ännu lugnare. Inne i själva testrummet var jag nästan inte nervös alls mera. Testövervakaren var väldigt duktig på att ta bort all onödig stress och det har han varit alla de tidigare åren också, det är bara det att jag alltid tycks glömma bort det.

Själva testet gick riktigt bra, jag gjorde t.o.m. ett aningen bättre resultat än förra gången. Tidigare gånger har jag mått illa i en halv timme efter testet, men det lyckades jag också undvika denna gång genom att cykla några minuter extra på motionscykeln efter avslutat test (det lär ska ha något med blodtrycket att göra).

Nu känner jag mig nöjd med mig själv och jag får rökdyka igen. Fast nästa gång skall jag nog gå ner fem kilogram, göra flera magmuskler och cykla ännu en minut längre.

Tänk vad mycket man glömmer på ett år.

Andra veckan

Nu har jag varit pappaledig i en vecka. Martina har jobbat sex dagar av sju och de två äldsta barnen har varit i dagvård tre dagar. I det stora hela har det gått bra. Jag har bl.a. hämtat barnen från dagvården med cykel oberoende av väder, jag har byggt en pepparkaksbrandstation, jag har lagat hemlagad mat nästan alla dagar, jag har gått till butiken med alla tre (tålamodet höll dock på att ta slut på hemvägen) och även besökt brandstationen.

Jag har inte ännu lyckats hitta balansen mellan hushållsarbete och att umgås med barnen så att inget skulle bli lidande. De dagar som jag satsat mera på att städa, diska och laga mat så har ungarna mest suttit med iPaden eller sett på TV. De dagar som jag lekt mera med ungarna har huset sett ut som ett bombnedslag på kvällen. Det måste gå att hitta någon sorts kompromiss.

Jag måste också arbeta lite med mitt humör. Jag har fortfarande en tendens att själv börja gorma och skrika när ungarna gör det (eller när dom inte lyder), trots att jag vet att det inte fungerar alls. Håller man sig själv lugn och funderar på bakgrunden till att ungarna beter sig som dom gör så blir resultatet så mycket bättre. Det vet jag. Ändå finner jag mig gång på gång i samma situation. Jag har dock blivit lite snällare för varje dag, så än finns det hopp. Jag måste bara se till så att jag själv blir medveten om vad som håller på att hända före det händer.

Det tyngsta har nog varit allt torkande och städande. Speciellt mellersta sonen kan få för sig att t.ex. tömma sin tallrik på golvet när han ätit färdigt, smula sönder kex och frukt som han inte vill äta, gå och gräva i kylskåpet och i misstag hälla mjölk i DVD-hyllan, kissa på golvet med flit så fort man tar bort blöjan eller få ett utbrott och tömma alla leksakslådor (inklusive legobitarna) på golvet i vardagsrummet. Jag är urled på att hela tiden behöva torka, städa och plocka upp. Det är bl.a. i sådana här situationer som jag höjt rösten onödigt mycket (se förra stycket).

Den tyngsta tiden har faktiskt varit de timmar när Martina inte är på jobb. Antingen skärper sig ungarna extra när dom är ensamma med mig, eller så kompenserar dom på något sätt för förlorad mammatid när Martina är hemma. Det skriks, bråkas och råddas om vartannat och man är fullständigt slut på kvällen när ungarna äntligen somnat.

Hittills har jag ändå trivts rätt bra och idag tänkte jag t.o.m. tanken att det är synd att det inte är Martina som har de höga inkomsterna i den här familjen. I så fall kunde jag t.o.m. tänka mig att stanna hemma lite längre än en månad. Återstår att se hur jag tänker om den saken om några veckor. Just nu har jag i alla fall ingen lust att gå på jobb och det ser jag som något positivt. Har även vid flera tillfällen funderat över mitt yrkesval och mitt framtida yrkesliv, men det tänker jag inte gå in på nu.

Hemmapappan 1 – moder natur 0

Idag när jag skulle cykla iväg för att hämta de två äldsta pojkarna från dagvården upptäckte jag att det börjat regna och blåsa. Samtidigt for hustrun iväg på jobb med bilen. Det var bara att klä regnkläder på yngsta sonen och mig själv och trampa iväg.

En trekvart senare var vi alla hemkomna och någorlunda torra. Yngsta sonen gallskrek hela vägen (skulle jag antagligen också ha gjort med en för stor hjälm och regnrockshuva framför ögonen), men annars gick det bra. Måste utveckla någon sorts system som gör att yngsta sonen kan sitta bekvämare i cykelvagnen (har han hjälm på sig kan han inte ha huvudet i en naturlig ställning), samt ett bättre regnskydd för den som sitter i cykelstolen.

Tredje gången gillt

Igår inledde jag min tredje – och troligtvis sista – pappamånad. Omställningen från förvärvsarbetande förälder till hemmapappa känns lite konstig; emellanåt känns det som om jag skulle skolka från jobbet. Månne inte jag hinner vänja mig under de kommande veckorna (återvänder till arbetet i mitten av november).

Gårdagen gick relativt smärtfritt och ganska snabbt. På förmiddagen cyklade jag till dagisfotograferingen med de två yngsta (de kommer nämligen att vara hos samma familjedagvårdare när min pappaledighet är slut). Det var lite svårt att få dem att både se åt rätt håll och se glada ut samtidigt, men jag tror det blev riktigt bra bilder ändå.

Följande cykeltur kom på eftermiddagen då äldsta sonen skulle hämtas från daghemmet. Att cykla med tre ungar (en sittandes i stol på pakethållaren och två i cykelkärra bakom) är ganska tungt även om avstånden är korta. Det tog också en del experimenterande att hitta den optimala sittplatsfördelningen. Yngsta sonen sitter bäst i cykelstolen, men måste i så fall sättas fast sist eftersom cykeln annars kan ramla omkull. I vagnen trivs han absolut inte om han är ensam. Ifall storebror är med går det lite bättre.

Hann även köra fyra diskmaskiner (av vilka en kördes tom för att rensa rören),  byka och tumla flera lass med tvätt (tappade räkningen), laga lunch och middag (hemlagat båda gångerna, vilket jag är nöjd över) och dammsuga lite. Tyvärr hann jag inte leka speciellt mycket med barnen den här gången, men det kommer nya chanser.

Just nu tar jag det lugnt eftersom jag är ensam hemma. Min hustru har kvällsskift idag och är just nu ute på ärenden med yngsta sonen, medan de två äldsta är på dagvård. Eftermiddagen och kvällen kommer däremot att bli en ordentlig rumba.

Tänkte försöka skriva ett inlägg i veckan om hur det känns att vara hemmapappa, för att se om min inställning ändrar. Just nu, efter en dag, känns det helt OK (jag har ju trots allt varit på två pappamånader tidigare). Det som faktiskt stör mig mest just nu är att jag inte kommer att kunna delta i lika många utryckningar som tidigare. Om frun är på jobb eller kommer att fara på jobb får jag snällt sitta hemma när telefonen piper. Nå, jag har hunnit med en hel del på brandkårsfronten detta år (ska skriva mera om det senare) och utryckningarna lär nog inte ta slut.

Har även lagt upp som mål att försöka gå ner lite i vikt och motionera mera under min pappaledighet eftersom jag har konditionstest för rökdykare i slutet av november. Huruvida det lyckas är en annan femma; idag började jag dagen med att äta choklad… Ska dock försöka släpa ut mig på en länk senare idag.