Etikettarkiv: respons

Respons

Har fått mer respons än vanligt på mitt förra inlägg. Flera verkar tycka att det är modigt att skriva så öppet om det här.  Några har varit uppriktigt oroliga över hur illa däran jag faktiskt är och några har sagt att de känner igen det jag skrivit.

För er som är oroliga kan jag komma med lugnande besked. Jag ligger inte i soffan som en liten ynklig hög (även om jag ibland har lust att göra det). Idag satte jag in sista skivan i pojkarnas nya klädskrubb, förde ett lass bråte till avstjälpningsplatsen, cyklade 26 km och gjorde nytt personligt rekord i pull-ups (nä, jag är inte fullt så aktiv alla dagar). För några nätter sedan ryckte jag ut till en liten eldsvåda. Jag somnar bra på kvällarna, men då jag blir väckt av något barn (vilket jag blivit så gott som varje natt de senaste 7.5 åren) så har jag ibland svårt att hitta sömnen igen. Mitt humör och min sinnesställning är lite som en berg-och-dal-bana med toppar och dalar. Emellanåt känns allting riktigt riktigt dåligt, emellanåt känns allt helt bra. Det som stör mig mest just nu är biverkningarna från medicinen. Jag har ont i magen och känner mig åksjuk hela tiden och har helt tappat aptiten. Dom säger att det kan ta två veckor före medicinen ger effekt och biverkningarna avtar. Jag tänker försöka hålla ut till midsommar ännu. Har inget blivit bättre efter det slutar jag med medicinen.

Jag tycker egentligen inte att jag är speciellt modig som skriver så här öppet. En av orsakerna är i högsta grad egoistisk och en direkt följd av grundproblemet till att jag mår som jag gör. Träffar du mig i butiken är det inte sagt att du märker att jag är sjuk. Men umgås du med mig under en längre tid så märks det att jag inte presterar lika bra som jag gör normalt. Genom att vara öppen kan jag se till så att alla har rätt bakgrundsinformation före de dömer mig (se vilket ord jag använde – det är dumt, men i sådana banor har jag tänkt i många år nu).

Jag skriver även av andra orsaker. Jag brukar ha lättare att formulera mig och samla mina tankar i skrift än i tal och jag hoppas kunna komma fram till vissa insikter genom att strukturera upp vad jag tänker och hur jag mår på det här sättet. Sen är det också skönt att höra att det finns andra som mår och tänker som jag, en form av ”peer support” så att säga. Slutligen hoppas jag förstås att någon annan som läser mina texter ska finna stöd och tröst i dem (räddaren i nöden, du vet…).