Etikettarkiv: skrik

Sova. Det är svårt, det.

Vår yngsta son hade kolik under sina första levnadsmånader. Det var en mycket tung period och jag minns inte speciellt mycket av den. Har visst skrivit någonting om det i denna blogg också. Oberoende så gick det ju till sist över och sonen kunde börja sova ordentligt igen. Ända tills för någon månad sedan.

Det är få kvällar och nätter numera då han inte skriker, ibland tills han nästan storknar, då han skall sova. Antingen skriker han före han somnar, eller så somnar han lugnt och vaknar efter en stund och skriker. Det enda som brukar hjälpa är att mata i honom mjölkflaska efter mjölkflaska, utom då det inte hjälper (han har aldrig använt tutt och avskyr den). Ibland får han dessutom hård mage av all mjölk och då skriker han ännu mera (ibland har man fått hälla i honom över 6 dl mjölk under en natt).

Jag begriper inte vad det är som är fel. Han skriker och vänder och vrider sig som om han skulle ha jätteont, men dom gånger vi gett burana åt honom brukar han lugna sig långt före medicinen har hunnit ha effekt. Ibland har han luftbesvär eller hård mage och då kan jag förstå att det kanske inte är så lätt att sova. På dagarna är han en pigg och glad pojke som äter och växer och utvecklas utan några problem. På nätterna förhandlas han till något annat.

Jag går bara och väntar på att också den här perioden skall ta slut och att han ska kunna börja sova lugnt igen. Han har det knappast speciellt lätt själv heller, vilket jag borde försöka komma ihåg varje gång jag blir irriterad över skrikandet (vilket tyvärr händer rätt ofta).

Andra veckan

Nu har jag varit pappaledig i en vecka. Martina har jobbat sex dagar av sju och de två äldsta barnen har varit i dagvård tre dagar. I det stora hela har det gått bra. Jag har bl.a. hämtat barnen från dagvården med cykel oberoende av väder, jag har byggt en pepparkaksbrandstation, jag har lagat hemlagad mat nästan alla dagar, jag har gått till butiken med alla tre (tålamodet höll dock på att ta slut på hemvägen) och även besökt brandstationen.

Jag har inte ännu lyckats hitta balansen mellan hushållsarbete och att umgås med barnen så att inget skulle bli lidande. De dagar som jag satsat mera på att städa, diska och laga mat så har ungarna mest suttit med iPaden eller sett på TV. De dagar som jag lekt mera med ungarna har huset sett ut som ett bombnedslag på kvällen. Det måste gå att hitta någon sorts kompromiss.

Jag måste också arbeta lite med mitt humör. Jag har fortfarande en tendens att själv börja gorma och skrika när ungarna gör det (eller när dom inte lyder), trots att jag vet att det inte fungerar alls. Håller man sig själv lugn och funderar på bakgrunden till att ungarna beter sig som dom gör så blir resultatet så mycket bättre. Det vet jag. Ändå finner jag mig gång på gång i samma situation. Jag har dock blivit lite snällare för varje dag, så än finns det hopp. Jag måste bara se till så att jag själv blir medveten om vad som håller på att hända före det händer.

Det tyngsta har nog varit allt torkande och städande. Speciellt mellersta sonen kan få för sig att t.ex. tömma sin tallrik på golvet när han ätit färdigt, smula sönder kex och frukt som han inte vill äta, gå och gräva i kylskåpet och i misstag hälla mjölk i DVD-hyllan, kissa på golvet med flit så fort man tar bort blöjan eller få ett utbrott och tömma alla leksakslådor (inklusive legobitarna) på golvet i vardagsrummet. Jag är urled på att hela tiden behöva torka, städa och plocka upp. Det är bl.a. i sådana här situationer som jag höjt rösten onödigt mycket (se förra stycket).

Den tyngsta tiden har faktiskt varit de timmar när Martina inte är på jobb. Antingen skärper sig ungarna extra när dom är ensamma med mig, eller så kompenserar dom på något sätt för förlorad mammatid när Martina är hemma. Det skriks, bråkas och råddas om vartannat och man är fullständigt slut på kvällen när ungarna äntligen somnat.

Hittills har jag ändå trivts rätt bra och idag tänkte jag t.o.m. tanken att det är synd att det inte är Martina som har de höga inkomsterna i den här familjen. I så fall kunde jag t.o.m. tänka mig att stanna hemma lite längre än en månad. Återstår att se hur jag tänker om den saken om några veckor. Just nu har jag i alla fall ingen lust att gå på jobb och det ser jag som något positivt. Har även vid flera tillfällen funderat över mitt yrkesval och mitt framtida yrkesliv, men det tänker jag inte gå in på nu.

Hemmapappan 1 – moder natur 0

Idag när jag skulle cykla iväg för att hämta de två äldsta pojkarna från dagvården upptäckte jag att det börjat regna och blåsa. Samtidigt for hustrun iväg på jobb med bilen. Det var bara att klä regnkläder på yngsta sonen och mig själv och trampa iväg.

En trekvart senare var vi alla hemkomna och någorlunda torra. Yngsta sonen gallskrek hela vägen (skulle jag antagligen också ha gjort med en för stor hjälm och regnrockshuva framför ögonen), men annars gick det bra. Måste utveckla någon sorts system som gör att yngsta sonen kan sitta bekvämare i cykelvagnen (har han hjälm på sig kan han inte ha huvudet i en naturlig ställning), samt ett bättre regnskydd för den som sitter i cykelstolen.

Nattskift

Klockan är nu 1 på natten och det är min tur att ha nattskift. Lille Edvin, 7 veckor, har nämligen problem med magen och brukar tillbringa nätterna med att skrika. Förra natten fick min fru inte sova alls och som om det inte var tillräckligt fortsatte han att skrika även hela dagen. Nu ligger han och sover här bredvid mig, men det är bara en tidsfråga innan han vaknar och skall ha mat. Eller skrika. Eller bådadera.

Det tycks inte vara så enkelt det där med mat och magen. Edvin har inte haft det lätt. I början hade han problem med att rapa och gallskrek i ungefär en timme efter varje mål. Han åt dessutom med två timmars mellanrum, så det blev en hel del skrikande. Cuplaton-droppar och byte av ersättning (Edvin får både modersmjölk och ersättning, främst för att jag ska kunna dela på matningen med min fru) underlättade situationen märkbart.

Sedan kom följande problem. Inström är ju lika med utström, men inte i Edvins fall. Han äter nog som tidigare, men inget kommer ut. En ordentlig förstoppning med andra ord. Var tredje dag brukar det lossna och då är det inga små mängder vi talar om. Man bokstavligen ser hur magen krymper. Sedan är det skrik och gråt och ruttna fisar som gäller i tre dagar igen.

Idag (tekniskt sett igår) tog jag Edvin till en barnläkare för att säkerställa att det inte är något värre som ligger bakom tarmproblemen. Det var det lyckligtvis inte, så i morgon bär det av till apoteket för att köpa maltextrakt. Jag hoppas innerligt att det kommer att fungera.

Edvin skulle få vakna nu så att han kan äta och – förhoppningsvis – somna om. Jag vill gå i duschen och sedan få några timmars sömn så att jag inte är en fullständig zombie på jobbet imorgon.