Ingen politik i Eurovisionen? Potentiellt kontroversiell mellanakt i kvällens semifinal

Som mellanakt som visas före tävlingsresultatet är färdigt att utropas i den första semifinalen ikväll, har Sveriges television beställt ett “budskapsstarkt” dansnummer som heter Gray People, det gråa folket, av Fredrik Rydman och Jennie Widegren. Som programvärdarna förklarar handlar det om situationen av världens flyktingar och krisen i Europa. Igår på generalrepetitionen lyckades det intensiva numret tysta publiken som i dess början uppenbarligen ännu var inställt på att prata på under denna paussekvens i programmet. I slutet av dansvisningen var många märkbart berörda. I programmet utgör numret (tillsammans med den från Melodifestivalen bekanta versionen av Heroes med Måns Zelmerlöv och en dansande barnkör med anknytning till temat mobbning) en emotionell kontrapunkt till den allt frejdigare och fräckare humor som odlas i programvärdarnas snack författat av Edward af Sillén och Daniel Réhn.

Enligt reglerna för Eurovision Song Contest är politiska budskap, symboler och gester förbjudna i bidragen. Något motsvarande förbud finns inte, åtminstone formellt, för det innehåll som tävlingens värdbolag producerar för ESC-programmen.

Politik kan knappast helt uteslutas i en tävling mellan nationer (via deras statliga TV och radiobolag) som ju är politiska enheter. Diskussionen om frågan går dock tyvärr ofta mellan två förenklade motsatta positioner: kraven att hålla politiken utanför Eurovisionen och ett påstående att evenemanget aldrig varit något annat än genomsyrat av politik.

Förbudet mot politiska budskap i bidragen har under åren tolkats snävt och försiktigt av arrangören Europeiska Rundradiounionen EBU. Man undviker bäran uteslutningar och konflikter. Den outtalade linjen verkar vara att endast upprop för eller eller emot namngivna eller annars tydligt igenkännbara politiska aktörer inte accepteras.T.ex. på 1980-talet var ju fredssångerna en standardgenre och frihet kan också hyllas i allmänna termer utan att det blir problem med EBU. Olika konflikter mellan länder har också varit närvarande i parternas bidrag men alltid i poetiskt vaga formuleringar.

Uteslutningarna och kraven på ändringar i låttexter har varit få. Georgiens förslag “We Don’t Wanna Put In” under praktiskt taget krigstillstånd med Ryssland fick inte sjungas i Moskva 2009 och referenser till den nye presidenten Jushenko måste strykas ur den orangea revolutionens signaturmelodi som representerade Ukraina 2005. I år granskade Eurovisionens styrande organ, referensgruppen, Ukrainas bidrag 1944 som handlar om deportationer av Krimtatarer det året (utan att explicit nämna det) och kan tydligt ses mot dagens läge på Krim. Det blev dock inga krav på ändringar. Budskapets omväg via historien och tillräckligt vaga formuleringar räckte för att sanktioner undveks.

I sina egna bidrag har Sverige aldrig avvikit ett tum från den opolitiska linjen. Men nu är flyktingtemat alltså synligt och uttalat framme i ESC 2016 i Stockholm. Det fanns med redan i en snutt i den video med vilken SVT välkomnade alla människor till festivalen med temat Come Together och en betoning på mångfald. (Jag märkte just att den videon inte längre är tillgänglig när jag ville göra en direkt länk till den från den officiella webbsidan eurovision.tv. Bara presentationstexten finns kvar.) Det återkommer också exempelvis i Bosnien-Herzegovinas nummer kvällens semifinal i form av ett taggtrådsstängsel mellan två solister. Är det så att ett tillräckligt gott och humant budskap inte blir betraktat som politiskt? I alla fall är det inte så långt från själva Eurovisionens ursprungliga, inte helt opolitiska, idé vid tävlingens instiftande efter andra världskrigets konflikter att föra samman folken i Europa genom ett gemensamt underhållningsspektakel. Balansgången mellan engagerande innehåll med höga ideal som kan tänkas öka underhållningsevenemangets relevans och djup och undvikande av splittrande propagandistiska inslag kunde vara tydligare om EBU formulerade sin linje med tydligare begrepp än mångtydiga uttryck som “politiskt”. Någon sådan diskussion har vi inte dock hört om. Men skulle det vara dags? Låter det sig göras utan nya, tärande konflikter? Turerna kring policyn om vilka flaggor som ska tillåtas bland publiken är ett färskt exempel som tyder på att det bubblar under ytan.

Be Sociable, Share!

Lämna en kommentar