Långfärdsskridsko

I skrivande stund är långfärdsskridskosäsongen i Egentliga Finland redan den längsta på många år och har redan pågått i två månader. För min egen del inledde jag rekordtidigt den sjunde november på Littois träsk och jag var inte den enda på isen den dagen, något man för övrigt ska undvika.

Det hade antagligen gått att börja en eller två dagar tidigare, men jag råkade vara bortrest då. Isen var i alla fall så stark att man inte ens behövde kolla den så mycket, en fördel med att känna sin närsjö och dess svaga ställen. Helt islagd var sjön ändå inte. I tillägg till luftningsplatserna var det öppet på ett ställe som sannolikt har en källa under sig.

Långfärdsskridsko eller långfärdsskridskoåkning tycker jag för övrigt är ett ganska misslyckat namn på aktiviteten. Långfärd ger för mig associationer till något som sträcker sig klart över ett dygn, men det är ju inget man gör på skridsko. Som längst är det i praktiken fråga om heldagsturer. Då tycker jag att turskridsko vore ett betydligt bättre namn, helt i enlighet med det finska retkiluistelu eller det norska turskøyting.47 km på Aura å.

Som vanligt då det kommer is och folk börjar röra sig på isen sker det olyckor. Ett flertal skridskoåkare har räddats i sista stund, men tyvärr har det också skett olyckor med dödlig utgång. Gemensamt för dessa är att skridskoåkarna rört sig utan säkerhetsutrustning och även med bristfällig kunskap och fel attityd. Som vanligt blev långfärdsskridskoåkarna utpekade i media och folk förfasade sig över fenomenet. Föreningen Suomen Retkiluistelijat – Finlands Långfärdsskrinnare skrev ett svarstal i Helsingin Sanomat, där det poängterades att föreningen med sina 3300 medlemmar under sin 24-åriga historia aldrig behövt ty sig till räddningsmyndigheterna, trots tusentals turer och många tiotusen kilometer på sjöar och havsis.dsc02409

Utrustningen som krävs i tillägg till långfärdsskridskor är isdubbar, en ryggsäck med vattentätt förpackade reservkläder, kastlina och isstavar. Isstavarna ska inte förväxlas med skidstavar. En av isstavarna har en extra tyngd, som gör att man med ett slag kan slå genom 4-5 cm tjock is, det som minst krävs för att isen ska anses tillräckligt stark. Med isstaven kollar man således att isen håller och alltid när det finns skäl använder man den, t.ex när isen skiftar i färg, man kommer nära något utflöde av en bäck eller till något ställe som topografin antyder kan vara strömt osv. Ryggsäcken är inte bara till för att transportera reservkläderna och termosen med kaffe, den är även flythjälp om man hamnar i vattnet. Det är lättare att ta sig upp på isen med isdubbarna om man flyter lite högre i vattnet. Kastlinan kan man använda från vattnet om man behöver hjälp av någon annan, alternativt kasta till någon som hamnat i vattnet. Slutligen, så länge isen inte kan anses vara helt säker bör man inte fara ut ensam. Det är trevligt med sällskap och dessutom en säkerhetsfaktor. Har man allt detta i ordning, samt gärna även plurrningsövningar bakom sig, kan man röra sig ganska säkert på isarna.dsc01942

dsc02376En s.k vindbrunn. Med snö på en dödsfälla för en oförberedd skridskoåkare.

En långfärdsskridsko är längre och lägre än en vanlig hockeyskridsko. Det finns modeller som någorlunda passar vanliga styva vandringskängor. Tidigare var det också vanligt med skridskor för den gamla typen av telemark- och skidkängor med NN-näbb, men numera använder de flesta skidbindningar som möjliggör lös häl. Skidkängor för skatingstil ger bra stöd och är kanske det effektivaste alternativet, men vanligast är ändå kängor och bindningar av BC-typ (antingen Rottefellas eller Salomons version). De har fördelen att även lämpa sig relativt väl för att gå med, medan skidkängor för skating oftast har en mycket styv och hal sula som inte är rolig att gå med.

Trettondagen erbjöd härlig skridskåkning på havsisarna i närheten av Åbo. Följande natt kom dock en del snö, så det är oklart hur skridskosäsongen fortsätter. Snön inverkar på två sätt: Den isolerar mot kyla uppifrån och isen kan försvagas underifrån av varmare vatten och isen gör det dessutom mycket svårt att följa med skiftningar i isen, vilket behövs för att veta när isen ändras och kan bli svagare. Någonstans är det dock oftast möjligt att åka skridsko, om det bara är kallt nog. Och det kommer oftast en fortsättning på vårsidan, när snön smält men isarna är kvar.

Be Sociable, Share!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *