Rönnskärsarkipelagen

Semestern har början och det finns igen lite mera tid att göra sådant man vill göra. Denna gång blir det i alla fall ingen längre kajaktur, då jag hade alldeles för mycket frånvaro från familjen ifjol. En rad kortare turer hinner jag i alla fall med, och detta är en av dem.

Österbottens steniga och ganska krävande skärgård har länge varit ett specialintresse för mig. Barndomens somrars vistelse i Sundoms yttersta skärgård präglade mig nog på något vis. Även senare har jag tillbringat tid i trakten, då frun är från Närpes. I kajak har jag området mellan Kaskö och Mickelsörarna relativt bra utforskat, men en lite lucka fanns då jag aldrig tidigare med kajak besökt Rönnskärsarkipelagen, som ligger nordväst om Bergö. Turen hade jag nog kollat upp på sjökortet för flera år sedan, och nu blev det äntligen dags att förverkliga den.
Jag mötte upp med Alf på Bergö på fredag eftermiddag. Vi packade kajakerna och drack en kopp kaffe innan vi gav oss av lite efter halv fyra. Vädret var utmärkt och blev bara bättre.

Lite hinder på vägen, men med kajak kommer man genom.

Vi paddlade västerut för att runda Bergö gaddarnas sydspets, där vi åter fann en rolig lite stenlabyrint.

Efter det blev det en överfart på 6 km till Strömmingsbådan, känt från väderleksraporterna och för fyren. Det är inte ofta det är så här lugnt så här långt ute. Bakom Alf är nästa land Åland, efter nästan 300 km.

Strömmingsbådan efter 23 km.

Vi tog iland och utforskade ön.

Fyrselfie.

Trots att ön är så liten och karg har den varit en viktig bas i utskärsfisket. Fyren byggdes 1885 och är mestadels i originalskick. Lampan har förstås bytts ut från den ursprungliga oljelampan, men fresnellinsen är fortfarande original. Fyrvaktare med familj levde där året runt tills fyren automatiserades på sextiotalet.

Tobisgrisslan är vanlig i trakten.

Vår landstigningsplats.

Vi kunde ha blivit där över natten, men vädret var så fint att det skulle ha varit synd att inte fortsätta. En bra sak med att vara ute med Alf är att man inte behöver hålla tillbaka något. Om han mot all förmodan skulle bli trött skulle han ändå inte medge det och paddlingen skulle fortsätta i alla fall. Den första etappen på 23 km var í alla fall lätt, så vi fortsatte med en överfart på 11 km till Storsanden.

Rönnskären till höger.

Ett helt otroligt väder.

När vi närmade oss Storsanden såddes ett frö av tvivel i mina tankar. Den såg inte ut som väntat, och var om möjligt ännu stenigare och ojämnare än omgivningen. Det visade sig att det var fråga om en kommunikationsmiss. Alf hade visserligen varit här, men den ö med samma namn han pratat lyriskt om tidigare befann sig på ett helt annat ställe.

Enligt kartan fanns i alla fall några fiskarbastun på norrsidan, vilket antydde att terrängen var bättre där. Apropå kartor, så hade jag glömt mina sjökort hemma i Åbo, och Alf var förstås inte till någon hjälp då han inte befattar sig med dylika världsliga saker. Lyckligtvis har jag en utmärkt sjökortsapp i min telefon och eftersom vi ändå mest rörde oss i ytterkanten av skärgården var det lätt att navigera visuellt och med kompass, och bara då och då ta sig en titt i telefonen.

Det visade sig att ingen var vid stugorna och då hamnen var så usel knappast heller ofta är där. Således tog vi land där efter att ha paddlat 35,5 km under eftermiddagen och kvällen. Helt klart en av dom sämsta landstigningsplatser jag använt.

Bredvid stugorna fanns det ett slätt område, men det växte onödigt mycket kruståtel där, så vi gick en bit till några små klipphällar för att slå läger och laga middag.

Vattnet har perfekt salthalt för att koka ris, pasta, potatis osv.

Vi hade lite tid efter lunchen för ett glas vin och en liten hutt.

Vi tog en titt på väderleksprognosen och kartan och kom fram till att Norrskär kanske vore ett alternativ i alla fall. Norrskär är långt ute och avståndet dit var 17 km, med den lilla holmen Skättan till höger 5 km bort som ett delmål.

Solen gick ner och då får man gå och lägga sig.

Fullmåne.

Jag var ännu trött efter en seg halsfluss, så jag sov riktigt länge på morgonen och steg upp först lite över åtta.

Kaffe och smörgås är vad jag föredrar som frukost. Färska croissanter skulle vara toppen, men jag hade inte min fältugn med mig denna gång.

Väderleksprognosen visade på en vind på högst  5 m/s, så vi beslöt oss för att paddla till Norrskär via Skvätten. För en så lång överfart hade jag föredragit torrdräkt, men nu råkade detta vara årets först paddlingstur utan torrdräkt med. Norrskär är långt ute, så man vill ha lite marginaler och man far inte dit i dåligt väder.

På väg lite över tio på förmiddagen.

En kort paus på Skvättan.

Rester efter forna aktiviteter.

En gammal fiskarbastu med lider här också.

En stackars trutunge hade hittat ett bra ställe under min kajak och blev rädd när jag kom tillbaka.

12 km till Norrskär. Lätt, men tråkig paddling.

Snart där.

Vi tog land på sydvästsidan nära fyren och gick upp en bit för lunch.

Efter lunchen blev det en promenad längs den kilometerlånga ön.

Småspov?

Lite likheter med Jurmo.

Jag har alltid förundrat mig över hur fjärilar klarar sig på vindpinade öar som denna. Man tycker att de skulle vara så sköra, men så är det nog ändå inte. Detta är en pärlemorfjäril, men den exakta artbestämningen lämnar jag som övning åt läsarna.

Tillbaka till kajakerna.

Vinden hade nu ökat till 6-7 m/s, klart mera än i prognosen. Det är därför man har marginaler. En liknande ökning från en prognos på 6-7 m/s hade betytt för hård vind för den helt öppna överfarten på 17 km med närmast land i nordost något i stil med Torneå.

Även med denna vind hann vågorna bygga upp sig lite. Inga problem, men med högre vågor skulle marginalerna igen bli för små. Inga bilder heller av de större vågorna då de i alla fall krävde lite koncentration. Risken att kantra var liten, men inte helt obefintlig. Vi hade båda tränat mycket räddningar i fjol, så det var inget vi inte skulle ha kunnat hantera, men det skulle bli kallt efter en simtur. Jag hade en storm cag lätt åtkomlig, så med den hade man ändå kunna hålla värmen. Torrdräkter hade ändå varit att föredra.

Så småningom skymtas några grynnor igen.

Framme vid Storskäret efter tre timmar. Hela dagens paddlingssaldo blev 34 km.

Klockan var nu sju, så vi hann ta oss en titt på ön före middagen. Växtligheten var ganska intressant, med klara bälten av olika karaktär. Här syns t.ex en karg moränrygg omgiven av frodigare skog.

Vitpyrola.

Storskär har en lång historia och har varit en bas för utskärsfiske i över 500 år. En gravgård grundades år 1522 av biskop Arvid Kurck, men has senare förstörts i samband med att ett sjömärke restes. Min släkt på mammas sida har fiskat härifrån i flera generationer. Fortfarande använder sig några utskärsfiskare av ön, men mest är här nu sommarstugor och en gästhamn.

Ön är 2,5 km lång och 1 km bred. Ungefär hälften av ytan är kargare hedmark.

Dags att slå läger och laga middag vid halv niotiden.

Alf hade förstås en riktig biff, medan jag nöjde mig med en thailänds kycklingcurry.

Höskallra.

Alf fixar till sin hängmatta.

En riktigt fin kväll igen.

Vi hade gott om tid på oss att njuta av solnedgången och lite ost och vin. Solen gick ner 23:30.

Jag vaknade lite över sju och Alf var redan uppe. Dagen var åter fin.

Vi åt frukost, packade kajakerna och gav oss iväg vid niotiden.

Norrskatan, där vårt läger varit.

Den lilla byn på Storskäret.

Nästa hållplats Fäliskär efter 7 km.

Vi tog land för att kolla upp båken.

Rönnskärs båk är det äldsta ännu stående sjömärket i Finland, byggt 1784.

Alf har kommit upp sig i världen.

Tidigare var här mera liv och rörelse. Lotsstationen är numera stängd, men det finns en gästhamn och stugor att hyra här.

Sista etappen, från Fäliskär till Bergö.

Vinden är som bortblåst.

Ett sista hinder på vägen.

Snart framme.

Vi kom fram till Bergö vid tretiden och med 27 km i bagaget för dagen.

Rönnskärsarkipelagen visade sig vara ganska långt som jag hade tänkt mig och jag vill enhälligt (jag är helt ense med mig själv) utlysa den till Kvarkens pärla.

Be Sociable, Share!

2 reaktion på “Rönnskärsarkipelagen

  1. Pingback: Östra delen av Skärgårdshavet | Helt ute

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *