Östra delen av Skärgårdshavet

Sanna-Mari frågade om någon ville göra henne sällskap på en paddlingstur över veckoslutet. Eftersom jag var den enda som kunde komma planerade hon en lite längre tur i östra Skärgårdshavet. Väderleksprognosen var inte heller denna gång helt uppmuntrande, men precis som tidigare i år preciserades prognosen inför veckoslutet och vädret var riktigt fint. Jag tycker mig ha märkt ett tydligt mönster i prognoserna detta år, som om det alltid skulle sättas in en felmarginal mot det sämre i slutet av prognosperioden. Men så kan det väl ändå inte vara?

Vi träffades i Dalsbruk lite över fyra på eftermiddagen och kom iväg lite före fem. Först blev det lite paddling i innerskärgården.

Sanna-Mari kunde några genvägar.

Vi närmar oss den yttre skärgården, där jag gillar att paddla.

Ett fint övernattningsställe kom emot lite för tidigt.

Backtimjan.

Vi fortsatte.

Vi paddlade ganska snabbt, lite över 8 km/h i en lätt medvind. Sanna-Mari gick Vigus långa specialisering till havskajakguide i fjol med mig och vi har också åkt en del krävande långfärdsskridsko på svåra isar tillsammans, så vi har en ganska bra bild av våra respektive färdigheter. Jag utgick således från att Sanna-Mari bra skulle orka paddla långa distanser, men noterade i alla fall att hon också är en klart snabbare paddlare än de flesta jag paddlar med.

Vi anlände till ett lämpligt ställe lite för åtta efter att ha paddlat 21 km.

Sanna-Mari plockade lite smultron som efterrätt.

Efter middagen fanns det gott om tid att ströva på ön.

Vänderot.

En imponerande myggsvärm. Jag såg ett flertal av dessa och det var spännande att se hur formationen levde.

Strandveronika.

Norrsidan.

20 km till Bengtskär.

Smultron.

En märkligt stenformation.

Rotmonstret.

Mitt i början av året införskaffade Hilleberg Niak 1.5 fungerar som det ska. Ett Hillebergtält är alltid en ordentligt investering, men det finns fog för priset.

Mera svärmande myggor.

Solen gick ner 22:35, nästan en timme tidigare än för en vecka sedan i Rönnskär.

I ett skede var det lite kallt under natten. Jag hade varken sovsäck eller täcke med mig, utan förlitade mig i stället på en tunn påse i silke. Då solen steg upp runt 4:40 började det snabbt bli varmt i tältet, men jag sov ändå till halv sju. Sanna-Mari tvingades ur sitt tält redan lite över fem av solen.

Fackelblomster.

Frukost.

Då man använder stenar för att säkra tältet måste man komma ihåg att sätta stenarna tillbaka därifrån de togs, utan att någon kan märka något efteråt. Enklast är att ta de från en plats där det inte märks lätt, t.ex från vattenbrynet. I detta fall lånade jag stenarna från ett röse och när jag satte dem tillbaka på rätt ställe med kartlaven uppåt kan ingen märka något.

Dagens första etapp var till Gunnarsörarna, som Sanna-Mari ville kolla upp för guiden över Skärgårdshavet hon skriver. Vi kom iväg lite innan åtta på morgonen.

En säl öbserverar vår framfart.

Vi närmar oss.

Gunnarsörarna är ett typisk exempel på något som byggs med projektpengar och sedan glöms bort. Laavun var ganska fin men naturstigen var nästan helt igenvuxen.

Nästa hållplats var Södra Skogsskär som skulle ha hällristningar.

Vi hittade inget som gick att tyda, men Sunna hade i alla fall varit där.

Sedan följde en överfart på 11 km till Morgonlandet.

Där finns en skyddad hamn.

Lunch vid Morgonlandet.

Det hade varit lättare att ta i land på andra sidan, men vi ville inte störa de många tärnorna.

Ruttplanering?

En av de två stugorna på Morgonlandet kan hyras för övernattning.

Bastun är lite intressant placerad mitt i skogen,

Kustartilleriet har även huserat här, liksom på många andra öar.

Nästa etapp var till Klovaskär, med en överfart på 9 km till Ljusskäret. Vinden skulle öka till eftermiddagen, så vi försökte komma iväg i tid. Även nu inverkade motvinden på farten. På väg till Morgonlandet höll vi nästan 8 km/h, på väg bort i början knappt 7 km/h och i slutet klart under 6 km/h.

Ljusskäret.

Klovaskär.

Ilandtagningsstället var under vatten…

… men vi hittade ett annat.

Någon slags fibbla.

Det finns en ödesstuga på holmen.

Några hjortron var mogna.

Vi beslöt oss för att fortsätta i den yttre skärgården med en krok västerut innan vi igen skulle dra mot nordost. I början fanns det en del kobbar med roliga labyrinter att paddla i.

Vi fortsatte tills vi såg Kuggskär innan vi vände norrut.

Vi kom till tältplatsen vid halv sjutiden efter att ha paddlat 45 km. Dags att slå läger och laga middag.

Jag gjorde en riktigt god falafelburgare. Definitivt värd att upprepa.

Det fanns gott om tid att fotografera, läsa och njuta av kvällen efter middagen.

Renfana.

Strandgylling.

Lustiga mönster i klippan.

Foto: Sanna-Mari Kunttu.

Gul fetknopp.

Den gick ned även denna gång.

Natten var nu varmare och jag sov nästan till sju.

Sanna-Mari hade stigit upp halv sex och hade nästan packat klart medan jag avnjöt mitt morgonkaffe.

Vi började paddla kl 8:20.

Vi paddlade lite tillbaka söderut för att kunna tas oss västerut norr om Örö, efter vilket tanken var att paddla längs kanten av de större öarna till Purunpää.

Lunch och en första paus vid Högsåra efter 24 km.

Efter lunchen paddlade vi en stund i medvind. Ingen egentlig surf, men några gånger fick man till några längre glid på vågorna. Vi stannade vid Högholmen för att se på jättegrytorna.

På vägen tillbaka till Dalsbruk började vi se lite mera blågröna alger. På några få ställen var det en ganska otrevlig soppa.

Vi var tillbaka i Dalsbruk vid tretiden efter en dag på 40 km. Sedan fredag kväll hade vi paddlat 106 km. En riktigt fin tur och jag får tack Sanna-Mari för den.

På paddlingskurs i Skärgårdshavet

I början av juni var det dags för en sexdagars paddlingskurs i Skärgårdshavet, som en del av specialiseringen till havskajakguide i Vigustudierna. Denna kursdel höll Benjamin Donner inte själv. I stället var Niclas Perander som fungerade som instruktör.

Vi samlades i Pärnäs, packade kajakerna och åt en snabb lunch innan vi gav oss av. Vädret var soligt och fint, men lyckligtvis indikerade väderleksprognosen att vi nog skulle få bättre övningsförhållanden.

Moroten är säkrad.

Så småningom började skärgården öppna sig lite.

Sista biten till Konungskär blev jag bogserare. Jag tyckte det kändes lite tyngre än det borde, men funderade inte mera på saken. Väl framme blev det en ordentligt middag med nypotatis och lövbiff. (Bild Anna-Maria Bühler).

Kvällen var riktigt fin.

Jag sov riktigt dåligt under natten och det stod klart att förkylningen, som hållits i schack av riktigt mycket stress på jobbet, nu slagit ut.

Jag steg upp lite för sju på morgonen. Alf hade redan första koppen kaffe avklarad och underhöll sig med en bok. I vårt tältlag (Alf, Anna och jag) hade vi kommit överens om att man inte fick stiga upp före klockan sex.

Det blev en annan fin dag med tämligen händelselös paddling i fin skärgård.

Annas nya kajak, en Björn Thomasson Frej i fanér, den andra hon byggt i Nickes Kajakbod.

En kort paus på Brunskär för att fundera över våra möjligheter. Vår fart var överraskande låg, så rutten som planerats på morgonen kunde inte genomföras.

Vi kortade av rutten och paddlade till Besaskär för lunch.

Efter lunchen paddlade vi mot Långlandet, ungefär 12 km i sydlig riktning.

Annas kajak är döpt till Bitch och saknar inte attityd.

Vi hade en del övningar på vägen och speciellt vår instruktör hade tydligen svårt att hållas i kajaken.

Den sista biten fick jag äran att dra 2 km med en hastighet av 8 km/h, något som inte vållade mig problem trots min förkylning. En del får dock jobba en del på sin fart.

Väl framme, efter 25 km paddling, kungjorde Nicke att det var dags för den oerhört prestigefyllda kocktävlingen, som traditionellt hålls under denna kursdel. Maten skulle vara klar klockan nio.

Det första bidraget var en vegetarisk thailändsk curry med ris och brödost kokad i kokosmjölk med hjortronsylt till efterrätt.

Vårt tältlag hade behövt en förvarning på sex timmar för att hinna marinera det torkade köttet i vin, så vi fick improvisera. Det blev i stället en förrätt med tomat, basilika och mozzarella toppat med balsamico, avokadopasta till huvudrätt och jordgubbar med vispgrädde till efterrätt.

Det tredje matlaget vann med laxpizza till förrätt, en indisk linscurry till huvudrätt och cheesecake med persika till efterrätt.

Nu blev det en väntan på följande tävlande, men det gick ju bra då det fanns både mat och vin.

Nicke var hopplöst sen, men hade i alla fall en kreativ lösning med fänkål karamelliserad i apelsinsaft, serverad med råris.

Det sista laget hade en tortillamåltid och nybakad jättecookie.

Dags att sova.

Jag sov åter ganska dåligt. Ett väderomslag skedde under natten och det småregnade under morgonen. Våra övningsförhållanden hade anlänt.

Tanken var att surfa till Jurmo, ungefär 13 km söderut över mestadels helt exponerat hav. Vindprognosen var 12-15 m/s och mera i byarna, så allt pekade på att det skulle bli kul.

I början bara att åka med vinden.

I något skede började vågorna öka i storlek och kom även från olika håll. Nicke fick bråttom då de första höll på att fara på fel sida om en ö.

Jag hade inga problem i vågorna, men måste hålla tillbaka hela tiden för att hållas med gruppen. Det hade varit kul att surfa, och kajaken var villig, men det hade gått för snabbt.

Vågorna var runt metern, med några enstaka högre. Jag har varit ute i värre med en mindre stabil kajak.

Det var i alla fall alldeles för mycket för en del deltagare, så vi tog iland på en liten kobbe för att kontemplera situationen.

Då jag inte paddlade kände jag mig riktigt sjuk med en hel del feber och hade mycket svårt att hålla värmen, så en paus var problematisk. Vi beslöt oss för att paddla till Aspö i stället för Jurmo, då Jurmo hade blivit för riskabelt. Det skulle ge vinden snett framifrån, vilket är en säker, om än långsam, vinkel. De starkare paddlarna sattes att bogsera de andra, för att hjälpa till att hålla fören i rätt riktning. Jag fick inte bogsera då jag var sjuk och blev i stället tilldelad navigationen. Jag hittade rätt utan problem, men avdriftens storlek var något jag aldrig varit med om.

En liten respit från vågorna, men inte vinden.

Ut i vågorna igen.

Ankomst till lunchstället, Gråharu.

När koncentrationen släppte, frös jag så jag skakade och tillbringade största delen av lunchpausen i sovsäcken med torra kläder. (Bild Anna-Maria Bühler).

Den sista biten.

S.k bra övningsförhållanden. Benjamin och Nicke var säkert överlyckliga.

Lite dramatik. Annika bogserade Åsa, men orkade inte hålla avståndet till en klippa, som båda spolades upp på. Åsa kom bort och jag lyckades få av hennes bogserlina, men Annika gick ur kajaken. Nicke bogserade bort Annika och kajak och gjorde sedan en räddning.

Vi anlände till Aspö efter endast 9 km den dagen, men det må ursäktas då det ändå blåste en del.

Det blev lite teori och avslappning.

De övriga gick i bastun, men jag passade på att sova en och en halv timme, efter vilket jag kände mig lite piggare igen och kunde ansluta mig till de andra för middag. Vårt matlag lagade pizza. Mycket gott.

Som en helhet förstärkte dagen ändå självförtroendet för mig. Jag kunde slappna av i vinden och vågorna och hade ingen brist på paddlingsstyrka, trots att jag klart hade feber. Dock sov jag som en stock hela natten, så visst tog det på. På morgonen kände jag mig i alla fall piggare, men Nicke tillät mig inte komma med, då det utlovades tunga och kalla räddningsövningar i det fortfarande hårda vädret. Ett bra beslut, som jag kanske inte kunnat ta själv. Tre deltagare hade nu även tagit M/S Eivor tillbaka till Pärnäs, så vi var nu bara nio deltagare samt Nicke kvar.

De andra paddlade iväg för att öva…

… medan jag tog mig en liten promenad. Detta hade t.ex varit en inbjudande tältplats.

Jag hittade platsen där Jarmo från Utö, en paddlings- och fatbikebekant, bodde i en tältkåta under ett års tid med sin flickvän, sedermera fru. Läs berättelsen om det här.

En solig plats. Smultronen var redan mogna.

Läsidan.

Nattviol.

Efter promenaden hade jag ännu tid att sova i två timmar innan de andra kom och det blev dags för lunch. På eftermiddagen blev det mera övningar i vind.

Jag ser inte helt normal ut ännu.

På kvällen var det dags att äta middagen som skulle ha varit vårt tävlingsbidrag. Sparrisen lämnade vi dock bort.

Själva middagen var utsökt.

Under fredagen var det min grupps tur att fungera som ledare. Kursen var lika mycket om ledarskap som direkt paddlingsteknik. Ett önskemål från Nicke (och Benjamin) var en lite längre dag. Den första biten tog oss från Aspö till Fårskär.

Magnus och Åsa utövar en urgammal skarvteknik för att torka vi…armarna.

Långgrunt.

Vi hade planerat en fin rutt med flera trånga passager, något som är extra roligt med kajak.

Lunch vid Långören.

Efter lunchen gjorde vi överfarten till det grunda området som skulle leda oss tilll Jurmo. På bilden Sanden.

Alf är lite blek.

Eftermiddagskaffe vid Jurmo. Nu var det dags att bestämma oss för om vi skulle till Utö eller inte. Alla ville eller åtminstone sade sig vilja det, något vi som ledare inte förväntat oss, då det skulle bli en lång dag. P.g.a fågelskydd finns det knappt några ställen att ta i land på mellan Utö och Jurmo i juli. Vi presenterade i alla fall ett alternativ som gick ut på att utforska haruna söder om Jurmo och stanna på Jurmo, och förslaget föll i god jord.

Paddling söder om Jurmo.

Sandvik harun. Trots att detta bara är mitt andra besök här hamnar stället mycket högt i min topplista. Det är något fascinerande med hela holmen.

På väg igen.

Det blev grunt vid västra Jurmo.

Stenigt som i Kvarken.

Jurmost västligaste udde.

Avslappnad paddling den sista biten.

Det slutliga gänget, med undantag av Nicke bakom kameran.

Landning vid Jurmo efter 43 km och tältning vid Moringharun, den officiella tältplatsen på Jurmo, som jag inte tycker är vidare bra. En så fin och unik holme som Jurmo skulle förtjäna något bättre.

Vi gick och sova i tid, vilket resulterade i att vi i mitt tält började kolla på klockan redan vid halv femtiden. Genast då det blev tillåtet klockan sex steg vi upp. Jag tog frukostsakerna med mig till berget mellan byn och hamnen och njöt av en lugn och fin morgon med kaffet.

Lite för tio på morgonen kom M/S Eivor och vi lastade allt ombord. Under resan hade vi en slutligt genomgång och en utmärkt kurs var över. Tack till alla medverkande för en lärorik och rolig vecka i Skärgårdshavet.

 

Om kaffe

Kaffe. En av höjdpunkterna när man är ute på tur. En vanlig vardag på jobbet är kaffet snarast en rutin som ger struktur åt dagen, samtidigt som kaffet fungerar som en social ritual. Det är närmast den första koppen på morgonen som är riktigt god, sedan avtar smaken i proportion till antalet koppar man dricker. Ute på tur är det annorlunda.

Ute på tur kokar vanligen man kaffe högst tre gånger om dagen, vilket gör att man uppskattar kaffet på ett helt annat sätt än under vardagen. Inget går upp mot att utan brådska avnjuta sitt morgonkaffe med utsikt över soluppgången. Ett viktigt kriterium vid val av tältplats är just morgonutsikten och förbereder man sig väl kvällen innan kan man göra allt detta utan att lämna sovsäckens värme.

Det finns ju många sätt att koka kaffe och jag beskriver nedan några som lämpar sig för friluftsliv.

Snabbkaffe
Det finns faktiskt folk som dricker snabbkaffe och visst har det kanske sin plats här i världen, men det kräver närmast att man t.ex vält i en fors med kanoten och förlorat all sin mat och utrustning. Själv dricker jag i det fallet ändå hellre varm kakao.P1470004

Engångskaffe
En relativt ny produkt på marknaden är engångspåsar med kaffe, som finns att köpa i välsorterade friluftsbutiker. Användningen är enkel: Man häller kokande vatten i påsen, försluter den och väntar några minuter, varefter kaffet hälls upp i kopp. Det resulterande kaffet är alldeles utmärkt, men kanske aningen dyrt. Den största nackdelen, som för mig är avgörande, är att det är fråga om ännu en onödig engångsprodukt, som kräver onödigt mycket förpackningsmaterial och andra resurser i förhållande till vad man egentligen får (i likhet med kaffekokarna för kapslar).P1470044

Filterkaffe
Det finns ultralätta återanvändbara kaffefilter som man sätter direkt på koppen. Allt som behövs i tillägg till filtret är hett vatten och filtermalet kaffe. Resultatet blir bra och de enda nackdelarna är att det blir klumpigt att laga åt flera personer och att kaffet inte blir riktigt hett om det är ordentligt kallt ute. Efter användning sköljs filtret av med lite vatten (en halv deciliter räcker). Detta är mitt val då man måste spara vikt, t.ex på solovandringar eller turer med terrängcykel.

Fransk press
Det finns kaffepressar för friluftsbruk gjorda i plastmaterial och det finns även ultralätta kastruller i titan till vilka man kan få en passande pressdel. En kaffepress av denna typ ger ofta tillräckligt med kaffe för två till tre personer och kan vara ett bra val ifall man är flera. Vikten är i allmänhet relativt låg. Kaffet blir hyfsat.P1470062

Kaffepanna med kokkaffe
Det givna valet då man har tillgång till öppen eld är ju kaffepanna med kokkaffe. En sådan går förvisso att använda även med ett friluftskök, men med en öppen eld får man ett litet extra smaktillskott i form av rök, helt enkelt en utesmak.

Mokabryggare
En mokabryggare, i Finland även kallad mutterpanna, är ett elegant sätt att koka sitt kaffe. Man behöver relativt finmalet kaffe, som sätts i behållaren mellan de två delarna som sedan skruvas ihop. Doseringen är enkel och är lätt att få rätt varje gång. Kaffet ska kokas med medelhög värme. Märkligt nog varierar resultatet en del mellan olika gånger. Det är alltid bra, men ibland blir det helt utsökt bra. Detta är mitt första val om jag inte behöver optimera vikten på packningen.

Aeropress
Jag har själv inte provat en Aeropress (ännu), men det är ändå skäl nämna den, då det är fråga om en lätt apparat som mycket väl kan tas med ut i naturen. Det resulterande kaffet påstås vara utsökt och för kaffekonnessörer står valet i allmänhet mellan en sådan och en mokabryggare.

Själva kaffet
Kaffe finns av många olika kvaliteter, och det säger sig självt att man ska hålla sig borta från de billigaste varianterna. Rostningsgraden är ju en smaksak, men själv gillar jag mest den relativt mörka franska rostningen, vilken numera finns att få av många olika tillverkare även i Finland (för fem år sedan fanns knappt något annat alternativ än Pauligs Parisienne, vilket i och för sig är ett utmärkt kaffe). Då återstår enbart att kontemplera hållbarheten. Alla vet ju att kaffet ur en nyöppnad påse malet kaffe smakar mycket bättre än ur påsen som nyss tog slut. Genast påsen öppnas börjar ämnen i kaffet oxideras och på en vecka hinner mycket smak försämras. Kaffet håller betydligt bättre om det förvaras i form av omalda bönor. Detta är faktiskt också ett alternativ ute på tur, då det finns lätta kaffekvarnar gjorda just för det ändamålet.P1470003

Det finns förstås ytterligare massor att säga om kaffe, men jag hoppas denna lilla översikt har gett en bild av de vanligaste alternativen för utomhusbruk.