Hur gick det så här?

Fortfarande ung och vacker, nyss fyllda 30 är jag plötsligt inte mer den yngsta i laget jag spelar i, utan näst äldst, efter min bror.

Är jag nu en av de där gubbarna som kommer på träning efter jobbet och far hem och nattar barnen efteråt? Nå inte riktigt, efter tre studieinriktningar är jag kanske inte statens mönsterelev utan har i lugn och ro kunnat koncentrera mig på min ”framgångsrika” innebandykarriär.

Känns kroppen långsammare på andra sidan 30-stecket? Tar återhämtningen längre? Är jag nu en klok innebandyspelare? Mja, nej och nej. Jag hör kanske inte mera till lagets kanonkulor, men så länge man inte behöver svänga så mycket rör sig fötterna ännu riktigt bra, nu är ju visserligen innebandyplanen inte så lång… Min återhämtning har alltid varit usel, muskelvärk minst tre dagar efter varje träning, så inget nytt under solen. Är jag en klokare innebandyspelare? Kanske, jag skulle ju vilja säga att jag gör de rätta löpningarna och tajmningarna, men men.

På en punkt har jag dock förbättrat mig det senaste året! Att flytta ihop med en elitroddare har fört med sig betydligt mera bär, grönsaker och sallader på matbordet, fler mellanmål och kvällsmål har fått middagen att minska.

Dags att äta upp den sista tårtbiten och bege sig ut i löpspåret i höstrusket för att hålla jämna steg med ungtupparna som jag fajtas om spelplatserna med. På lördagen skall gubben igen visa vad han går för då serien fortsätter för IKA.

IKA #12 Thomas Rikberg

Lagkamraterna tyckte det var dags för en ny klubba dagen till ära.
Lagkamraterna tyckte det var dags för en ny klubba dagen till ära.