Om en svår säsong, generationsskifte och ökat innebandyintresse

Det blev ingen topplats, det blev inget kval uppåt, men det blev inte heller något kval nedåt som länge såg hotande ut. Resultatet blev en 7 plats i en serie som var betydligt hårdare än väntat. Om jag minns rätt skrev Johan Backas inför säsongen, i ÅU, att målet var att etablera oss i toppen av div 3. Poängmässigt blev vi faktiskt inte så långt ifrån fjärde platsen.

Efter två säsonger med direkta avancemang var det ett självsäkert IKA som gick in i division 3 för att återigen klara sig fint i serien. Antagligen lite för självsäkert… Trots vinst i första matchen så skulle man snabbt komma ner på jorden. Då halva säsongen hade spelats stod man på 7 poäng och en kvalplats ner tillbaka till division 4… Huvudena hängde tungt på många av spelarna, vilket märktes på både träningsaktivitet och självförtroende. För att vara ärlig så var min egen motivation också lägst vad den varit under hela IKA-eran. Här skulle idrottspsykologerna haft ett passligt projekt! 😀

Den 21.1 skedde dock en stor förändring. Man besegrade den dåvarande serieledaren TVV med 6-4 och självförtroendet började repa sig. Vinsten bäddade för en fin vårsäsong med 5 vinster på 8 matcher. En plusstatistik som innebar att vi steg från ett botten- till mittenlag. Hade vi spelat lika jämnt över hela säsongen hade vi t.o.m. kunnat vara med och kämpa om en tredje plats i serien. Till överlägsna IBK Meda och TVV hade man ändå behövt betydligt mera. Kvalplatserna till division 2 gick alltså åt helt rätt lag! Grattis IBK Meda och TVV, lycka till i kvalet.

Tabellen hittar ni här. Den interna poänglistan (uppdaterad och korrekt sådan) hittas här.

Ojämnheten blev det största problemet för oss denna säsong. Vissa matcher kunde vi spela en underhållande och bra innebandy, medan vi i andra lägen vek ner oss totalt. Jämfört med tidigare år märktes en stor skillnad på speciellt en front, matchtränare. Tidigare om åren har jag och Jens Rosendal kunnat fokusera på att både spela och samtidigt coacha laget under matcherna. Någonting som det hårdare motståndet gjorde betydligt svårare och man hade fullt upp att koncentrera sig på sitt eget spel. Vikten av att ha en matchcoach bakom bänken (exempelvis Emil då han var skadad) blev verkligen tydlig i år och är någonting man måste fundera på till nästa säsong.  Som tränare kan man inte vara nöjd med säsongen som helhet. Men den positiva trenden på våren ger mersmak och vi visade åtminstone att vi hör hemma på denna nivå. En nivå som faktiskt är ganska lämplig för ett studerandelag som IKA Innebandy.

Till näst väntar studerande FM 9-10.4 i Vierumäki, där vi har vår kvartsfinalplats från ifjol att försvara. Sen får vi paketera ihop säsongen och jobba vidare inför nästa. Återigen kommer det att ske en hel del ändringar under pausen. Både för laget, men också för hela innebandysektionen. De gamla trotjänarna börjar en efter en bli klara med studierna och söka sig vidare till arbetslivet. Senast Jens Rosendal som flyttade tillbaka till moderföreningen i julpausen och Peter Rikberg sökte ju sig till fredens öar redan inför säsongen. Det är inte lätt att ersätta dessa, men för att föreningen skall överleva så måste det på något sätt göras och en kontinuitet behövs för att en studerandeförening överhuvudtaget skall fungera. Själv blev jag fr.o.m. 2016 ordförande för hela föreningen, vilket också gör att jag inte hinner jobba för innebandyn på samma sätt längre och jag tvivlar på att Petter Himmelroos orkar dra ett tungt managerlass för evigt. Då det dessutom ryktas om många utbyten nästa år så skall det bli verkligt intressant och se hur lagbygget görs inför säsongen. Tur att Emil Heikkinen kommit in i tränarrullorna mitt under denna säsong, som visar att det finns nytt ansvarstagande bland de yngre förmågorna. Spännande tider!

Även om säsongen för representationslaget inte varit det bästa, så ser jag ändå mycket positivt på innebandyns ställning på Akademin. Ett innebandylag i division 3 och ett i hallisarjans div 2 som kämpar om avancemang. Hög nivå på den egna interna sählyserien med många spelare från betydligt högre serienivå än div 3. Ja, det finns till och med spelare från ÅA som just nu spelar kvartsfinaler i Salibandyliiga med TPS (”matchboll” för TPS på söndag kl 17 i Marli areena). Innebandyn lever och mår alltså bra i skolan, jag myser lite inombords när jag vet att IKA äger en stor del i detta. Dessutom får IKA herrarna sällskap av ett ihopsamlat damlag till Studerande FM, vilket jag är enormt glad för! IKA hade i tiderna ett bra damlag i innebandyns seriesystem, som tyvärr dog ut några år innan vi startade detta projekt.  Kanske framtiden för med sig ett nytt damlag i seriesystemet?

Ser man till föreningens övriga lag så är det en bra säsong på gång just nu. IKA II i Hallisarja kämpar som sagt om avancemang och Volleybollsektionens damer ligger högt i Talvisarjatabellen. Härligt!

Som ni märker är det mycket på gång. Genom det ökade intresset för innebandyn på Akademin så tror jag verkligen att vi klarar detta ”generationsskifte” utan större problem och att vi får se en framgångsrik säsong 2016-17 för alla inblandade lag.

Tobias Björklund #8

Be Sociable, Share!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *