If you can’t do the time – Don’t do the crime

Tankar kring utställningen Valtio+ i det gamla länsfängelset på Kakolabacken.

Öppen ti-fre kl 12-18, lö-sö 12-16. Till den 31.7.

kakola4

nabb_teeri

Nabb + Teeri

kakola9

Utställningen Valtio +, som arrangeras i det före detta länsfängelset Kakola, av konstnärsföreningen Arte i samarbete med helsingforsgalleriet Huuto, fria konstgrupper och enskilda konstnärer, är en fascinerande, tankeväckande och utmattande upplevelse.Projektet har verkställts i rekordfart och själva utställningen byggts på bara några veckor.

Plustecknet i slutet av namnet hänvisar dels till den röda tegelbyggnadens planritning som har formen av ett plus och till en s.a.s. odefinierad överflödig faktor. Det är egentligen en ganska bra beskrivning av utställningen som helhet. Någon strikt gallring har inte skett bland varken och i många fall finns varken konstnären eller namnet på verken utskrivna. Som helhet är Valtio+ nästan övermäktig. De över hundratalet celler i fyra våningar utgör ett sådant myller av intryck, att det till slut är svårt att fokusera.

Idén bakom Valtio+ är att sammanföra en plats som byggts för absolut statlig kontroll, med samtidskonsten som i sin ideala form representerar frihet och ett utmanande av samhällets kontrollmekanismer och maktutövande. Utställningen är gratis och öppen tisdag till söndag. Sedan fängelseportarna slogs upp den 11 juli har i medelsnitt över 500 personer per dag tagit sig upp till Kakolabacken. Besökarna kommer antagligen mera för fängelset än för konsten, vilket betyder att många som inte annars söker sig till samtidskonst här möter verk av ett hundratal samtidskonstnärer på en gång.

Mari Hokkanen

Mari Hokkanen

odotus1

Del av verket Odotus.

kakola6

Egentligen pågår två utställningar samtidigt: fängelset i sig själv som symbolisk kropp och konstverken som placerats däri. Det går inte att skala av den starka laddningen och de konkreta spåren av den hårda fängelsetillvaron.  Människoödena ekar i kvar rummen. Porrtidningsurklippen, väggklottret och galghumorn som bokstavligen sitter fast i väggarna vittnar om en tillvaro baserat på regler och upplevelser som känns främmande för världen utanför. ”Juniorelle! Eka 10 vuotta on vaikeeta, sit se on ku jäitä polttelis T. Picasso”. ”If you can’t do the time, don’t do the crime”.

Kakola stängdes år 2007, på grund av att fängelsebyggnaden, som byggdes i mitten av 1800 talet, inte fyllde minimunkraven gällande bl.a. hygien för ett västländskt fängelse. I en stor del av cellerna fanns till exempel ingen toalett utan bara ett ämbar som ställdes in i ett skåp över natten. Det nuvarande fängelset byggdes sedan långt utanför stadens centrum i stadsdelen Starrbacken.

kakola5

kakola2

”Room service”

Kakola_arte

Trots att fångarnas väggklotter i cellerna känns mera (upp)rörande än kontverken som fyller dem medverkar en mängd skickliga konstnärer, en stor del av Åbos konstnärselit och stora nationella namn i Valtio+. De åbobaserade konstgrupperna Videokaffe och Anna Breu, Jan-Erik Andersson, årets unga konstnär 2014 paret Nabb + Teeri och Marjo Levlin för att bara nämna några. Den fulla listan finns på evenemangets webbsida: www.valtioplus.com.

Men få av verken kommunicerar på något innovativt sätt med den unika miljön.Givna teman som maktutövande och kontroll eller helt enkelt ondskan och godheten finns visserligen, men de flesta verken är formalistiska eller på något sätt väldigt förutsägbara, och fram för allt förvånansvärt opolitiska. Jag hade förväntat mig något i stil med den kinesiska konstnären Ai Weiweis sätt att undersöka materians politiska laddningar.

Det var egentligen inte meningen att detta skulle bli konstkritisk text, men som kritiker är det svårt att stänga av den analytiska apparaten. Att se på Vatio+ som en utställning bland andra går inte riktigt. Om jag lägger mina förväntningar åt sidan kan jag se att det är frågan om något annat här, om konstnärens frihet som en kristallisering av själva begreppet, om förmågan (rätten) att bara tuta och köra, om att vara opolerad, överdriven och om att misslyckas och att i just misslyckandet hitta en sorts grundläggande medmänsklighet och vitalitet.

Eller som sista meningen i projektets stipendieansökan uttrycker det:

”Istället för att göra kompromisser är projketet ett öppet sår som blöder över den påtvingade likriktningen.”

Valtio+ är öppen till den 31.7 och definitivt värd ett besök.

kakola3