Performance: Anna Torkkel – Present

Present är ett nytt verk av Anna Torkkel. Enligt presentationen på Facebook är det en fortsättning på hennes arbete kring närvaro och enkelhet. Jag gick och tittade på urpremiären på Titanik 5.10. Titanik är relativt litet och blev fullt på några minuter. Alla som köade utanför kom inte in och flera stannade till utanför eller tittade på hela performansen genom galleriets stora fönster.

En rytm börjar låta och fyra personer intar golvet. Publiken har instruerats att hålla sig till stolarna längs med väggarna. Personerna börjar röra sig. De verkar inte ta notis varken om publiken eller varandra. I lokalen finns en viss scenografi som ger intrycket av ett landskap. Chiffong som böljar i vindraget av en fläkt ger landskapet liv.

Endast ett par gånger ser jag någon form av försök till interaktivitet mellan personerna på golvet. En gång tar en av dem i inredningen. Annars verkar de rikta sig inåt. De utforskar sin kropp och känner efter hur den fungerar. Oftast ser det ut som dans och personerna tar till vara olika element i musiken. Någon rör sig till basen medan någon annan lyssnar på melodin.

Musiken hinner byta många gånger under performansen som räcker cirka 40 minuter. Ett par gånger stiger tempot och det känns som om en skulle vara på en nattklubb med lysrörsbelysning. Ibland är tempot långsamt och ödesmättat. Mina tankar går till domkyrkans klockslag och soundtrack Petra Lindholm gör till sina videoverk.

Jag funderar på om de hört musiken innan, men drar slutsatsen att de nog inte gjort det. Jag tänker mig att eftersträvan att undersöka närvaro fungerar bättre om personerna på golvet måste koncentrera sig på musiken för att kunna reagera på den. Det är väl här den mesta interaktionen finns, mellan dansaren och musiken.

Tyvärr lämnar performansen mig ganska oberörd. Scenografin är intressant och tillför ett viktigt element. Närvaron i stunden finns också där och en kan låta sig ryckas med i den. Det är också intressant att notera hur personerna reagerar olika till samma ljudvärld och en kan känna efter i sin egen kropp vilken del av musiken de lyssnar på i stunden. Inget av det här blir kvar efteråt, men flyktighet är också en fundamental del av performancekonst. Kanske det är nog.

Performansen kommer att visas igen, men varje föreställning är unik. Vill du se den kan du passa på:
sö 8.10 kl. 17 Kutomo, Åbo. Inträde: 15/10€
to 16.11 kl. 18-20 Sorbus, Helsingfors. Fritt inträde.
lö 18.11 kl. 15 SIC, Helsingfors. Inträde: 15/10€
lö 2.12 kl. 15 Wäinö Aaltonens musum. Muséets inträde.

 

Ny författare på bloggen

Hej bästa läsare!

Konstbloggen har fått en ny författare. Jag heter Julia Nyman och jag är Konstmagister till utbildningen. Ursprungligen kommer jag från Ekenäs, men nuförtiden är jag bosatt i Åbo. Det ska bli riktigt roligt att skriva om konst både här på bloggen och i tidningen.

Planen för bloggen är att lägga upp rapporter av varierande längd från olika konstevenemang i Åboland eller från andra ställen där jag råkar befinna mig. Personligen intresserar jag mig för samhällskritisk konst och nonsenskonst. Samtidskonst upplevs ofta som svår att förstå och det här fascinerar mig. Ingen kan väl förstå sig på allt och det gör inte heller jag, men jag försöker vända och vrida på det jag ser och upplever för att hitta olika ingångar.

Jag jobbar också som projektkoordinator för Konstrundan och som frilansande konstkurator.


Julia Nyman