Månadsarkiv: juni 2015

Rövarstek – den ultimata gropmaten

Det här är målet. Men resan är minst lika rolig.
Det här är målet. Men resan är minst lika rolig.

Tänk om det fanns ett sätt att pressa in så mycket som möjligt av vad som rent traditionellt kallas manlighet in i en och samma maträtt. Kroppsarbete, eld, rök, glöd, kött, avbitartång, chili i ett och samma paket!
Inte möjligt! säger du. Ha! säger jag. Visst är det! Rövarstek är svaret.
Ta ett kompisgäng (det funkar minst lika bra om ni är tjejer eller av flera olika kön) och släng ihop en rövarstek. Vi gjorde det på midsommar, men det funkar när som helst på året – så länge jorden ger med sig och inte myndigheterna har slängt upp en stoppskylt mot eldning.

Vad behöver du?
Kött
Lämplig marinad, kör med chili för att lyfta den lite (förslag längst ner)
Smörpapper
Aluminiumfolie
Tidningspapper
Vatten
Hönsnät eller ståltråd
Avbitartång
Spadar
Stenar
Ved
Tändstickor
Tålamod

Det enda du behöver tänka på innan du börjar är att marinera köttet. Då passar det att fixa marinaden ett par dagar på förhand och låta köttet bada i den i ett par dagar. Vill du istället fixa en rub (gnida in köttet med en kryddblandning) funkar det också fint.
Som kött körde vi dryga kilot vardera av nötytterstek och griskassler. Det går att göra större bitar. Det är svårt att göra mindre bitar. De torkar sönder och håller på.

I övrigt så följer du bara följande fotoguide:

Gropen grävs bäst av andra. Lämplig aktivitet för kringstående personer är till exempel öldrickande.
Gropen på ungefär en kubikhalvmeter grävs bäst av andra. Lämplig aktivitet för kringstående personer är till exempel öldrickande. Eller fotograferande. Se till att gropen inte grävs där marken innehåller torv. En jordbrand är kanske bra att värma sig med, men brandkåren tenderar att bli bitter.
Den färdiga gropen fylls med stenar. Helst av någon annan, men i värsta fall får du leta själv. Skottkärra hjälper.
Den färdiga gropen fylls med stenar. Helst av någon annan, men i värsta fall får du leta själv. Skottkärra hjälper. Stenarna placeras i botten och längs kanterna av gropen och får gärna vara stora för att hålla värmen – det är de som ska laga maten, inte du.
Tänd en eld i gropen. Det här kan du med fördel göra själv eftersom du kanske känner dig duktig då. Sen ska någon bara hålla igång elden i fyra-fem timmar. Det kan vara du. Men då behöver du vänner som öl eller chips.
Tänd en eld i gropen. Det här kan du med fördel göra själv eftersom du kanske känner dig duktig då. Sen ska någon bara hålla igång elden i fyra-fem timmar. Det kan vara du. Men då behöver du vänner som öl eller chips. Men mitt tips är att låta någon annan vakta elden, som här. Då kan du till exempel bada bastu eller något under tiden.
Förbered köttet. Placera den marinerade köttbiten i några varv fuktigt smörpapper. Fuktigt för att du har vätt ner det under till exempel vattenkranen eller i vattentunnan. Nästa lager blir några varv aluminiumfolie.
Förbered köttet. Placera den marinerade köttbiten i några varv fuktigt smörpapper. Fuktigt för att du har vätt ner det under till exempel vattenkranen eller i vattentunnan. Nästa lager blir några varv aluminiumfolie. Ja, bilden är suddig. Inte ölens fel.
Efter att köttbitarna är foliehattade så blöter man några tidningar och sveper in folieklimparna i dem. Slutligen så använder man all den händighet man har för att göra ett paket av det hela, antingen med hönsnät eller ståltråd, eller både och. Då får man nånting som...
Efter att köttbitarna är foliehattade så blöter man några tidningar och sveper in folieklimparna i dem. Slutligen så använder man all den händighet man har för att göra ett paket av det hela, antingen med hönsnät eller ståltråd, eller både och. Då får man nånting som…
...ser ut såhär. I paketen ligger också en del grönsaker - men allvarligt talat, vill ni ha goda grönsaker så släng dem på grillen i stället. Vid det här laget så har det brunnit i gropen i fyra, fem timmar enligt dem som har vaktat dem. Det betyder att den är klar att börja kocka. Gropen alltså.
…ser ut såhär. I två av paketen ligger också en del grönsaker (men allvarligt talat, vill ni ha goda grönsaker så släng dem på grillen i stället). Vid det här laget så har det brunnit i gropen i fyra, fem timmar enligt dem som har vaktat dem. Det betyder att den är klar att börja kocka. Gropen alltså.
Efter att ha grävt upp glöden (då fotade jag inte - det var lite varmt) så placerades de fyra knytena längst ner på de varma stenarna och den glödande kolen skyfflades över alltihopa innan det täcktes med sand (och en skottkärra). Efter det här återstår ytterligare tålamod.
Efter att ha grävt upp glöden (då fotade jag inte – det var lite varmt) så placerades de fyra knytena längst ner på de varma stenarna och den glödande kolen skyfflades över alltihopa innan det täcktes med sand (och en skottkärra). Efter det här återstår ytterligare tålmodighet.
Efter dryga tre timmar av till exempel öl, eller bastu... eller både och var det dags att gräva upp knytena. Våra köttbitar låg på dryga kilot vardera. Med större köttbitar krävs mera tid (duh). Riktigt stora köttbitar kan till och med kräva en eld ovanpå gropen. Och det är ju roligt.
Efter dryga tre timmar av till exempel öl, eller bastu… eller både och var det dags att gräva upp knytena. Våra köttbitar låg på dryga kilot vardera. Med större köttbitar krävs mera tid (duh). Riktigt stora köttbitar kan till och med kräva en eld ovanpå gropen. Och det är ju roligt.

Efter gropen så får knytena gärna stå och hämta andan en stund, men sedan får någon som inte är så känslig i fingertopparna öppna dem. Därefter kan man servera dem, till exempel som på första bilden. Vill man vara bra och sparsam som jag, så tar man marinaden och kokar ner den (efter skumning) med lite socker (om det behövs). Då blir det extra mycket smak av allt.

Ja, jag lovade er en marinad för köttet också. Den här passar i princip till vilket kött som helst. Den här gången var det kasslern som fick bada i den. Yttersteken fick bada i teriyakisås. För jag var trött.

Marinad (till vilket kött som helst)
Soyasås
Honung
Vitlök
Chili
Olja

Häll soyasås i en bunke. Typ en deciliter blir bra. Häv i tre matskedar honung och grovhacka en hel vitlök med skal och allt och häll i den med. Avsluta med att ta lämpligt antal starka chilin, hacka dem och blanda i dem. Hälla allt i en stadig plastpåse och dumpa i köttet. Låt ligga i några dygn och vänd köttet så att alla sidor påverkas. Tillred.

/Robin

Alternativa burgare för midsommaren

Nånting att sätta tänderna i under midsommarhelgen.
Nånting att sätta tänderna i under midsommarhelgen.

Midsommaren är grillarens högtid, och en klassiker på grillen är hemlagad burgare. Det här kunde bli ett inlägg om hur man mal, tillreder och grillar den perfekta biffen eller hur man bakar det bästa burgarbrödet, men det sparar jag till ett senare tillfälle.

I stället tänkte jag bjuda på två alternativa burgare. Båda vegetariska (inte veganska dock), och väldigt olika till karaktären. Men båda två sjukt goda.

Burgare behöver inte nödvändigtvis göras med kött. Direkt man släpper tanken på att det måste finnas kött i den amerikanska klassikern, öppnas oanade och betydligt flera möjligheter att föra in himmelska ingredienser mellan två brödhalvor.

En sak att tänka på när man gör burgare är dock att grilla brödet. Annars blir burgaren lätt mjuk och faller sönder i handen. Ni vet, som megaburgarna på Hese.

Burgare med halloumi, karamelliserad lök och grillad paprika
för fyra burgare
4 stycken burgarbröd
400 gram halloumi
3 stycken gula lökar
1 msk äppelcidervinäger
2 stora paprikor (valfri färg)
2 stycken frilandsgurkor
8 klyftor inlagd vitlök (t.ex med chilismak – hittas bland annat på Lidl)
Olja eller smör
S & P
Eventuellt sallad och vitlöksdressing

Det här behövs för att fixa en mycket bra halloumiburgare.
Det här behövs för att fixa en mycket bra halloumiburgare.

Gör så här:
1. Skär löken i ringar. Fräs löken i en stekpanna. Salta och peppra. När löken börjar bli mjuk, tillsätt äppelcidernvinägern. Låt gå på låg värme tills löken är mjuk och karamelliserad – på gränsen till brun.
2. Sätt paprikorna på grillen (det är ju ändå ett grillrecept det här). När en sida får blåsor och börjar mörkna, vänd på paprikan så att alla sidor får samma behandling. När hela paprikan är full av blåsor (det gör inget om den har blivit lite svart), sätt paprikorna i en plastpåse och ställ åt sidan. En kvart senare, ta ut paprikorna och dra av skalet som torde lossa lätt. Släng stjälkarna och fröna och skär paprikorna i stora bitar.
3. Skala gurkorna slarvigt (lämna lite skalrester för syns skull). Skiva gurkan i ungefär 4 mm tjocka skivor. Sätt i en skål. Hacka vitlöksklyftorna i tunna, tunna skivor och släng ner bland gurkorna och blanda om.

Efter att ha legat på grillen och i en plastpåse lossar paprikornas skal lätt.
Efter att ha legat på grillen och i en plastpåse lossar paprikornas skal lätt.

4. Skiva halloumin i runt 8 mm tjocka skivor och grilla dem. Smöra (eller olja) insidan av hamburgarbröden och grilla dem.
5. Bygg burgaren: Börja med ett välgrillat bottenbröd, placera fyra-fem gurkskivor underst, tillsammans med en fjärdedel av vitlöken och täck med eventuellt salladsblad. Fortsätt med halloumin och toppa med paprika och rikligt med karamelliserad lök. Toppa eventuellt med mera vitlöksdressing om du som jag är galen i det.
Resultatet ser ni på bilden överst.

 

Följande burgare är ett recept som jag återkommer till oftare än något annat burgarrecept jag har i min repertoar. Jag har tyvärr inga bilder på lager, men ni får hålla er till godo med ett löfte om att det här är gudomligt gott.

 

Ungefär så här ”utslagen” måste en portobello vara för att funka bra som burgarbiff. Bild: Lafujimama.com

Burgare med portobellobiffar, ananas och blåmögelost
för fyra burgare
4 burgarbröd
4 biffstora portobellosvampar
4 msk olja
1 vitlöksklyfta
½ färsk ananas (du kan fuska med inlagda ananasringar, men det är inte lika gott)
2 msk creme fraiche (eller turkisk yoghurt, majonnäs eller smetana)
50 g blåmögelost
eventuell sallad
S & P

Gör så här:

1. Blanda oljan med salt, peppar och en pressad vitlöksklyfta. Om du vill experimentera med andra kryddor är det här du ska göra det.
2. Ta bort foten från svamparna, och pensla ovan- och undersidan med den smaksatta oljan du just skapat. Pensla rikligt.
3. Skär ananasen i fyra centimetertjocka skivor, ta bort mitten och skalet.
4. Blanda creme fraiche med blåmögelosten till en ganska tjock röra. Peppra.
5. Grilla svamparna på båda sidorna tills de är klara, runt 10 minuter. Grilla samtidigt ananasringarna och bröden.
6. Bygg burgaren: först bröd, sedan eventuellt salladsblad och svampen (lättast för byggandet om du har svampen upp och ner). Sprid därefter ut en fjärdedel av mögeloströran (eller mer, eller mindre beroende på tycke och smak) och toppa med ananasringen och den sista brödhalvan.
Det går bra att använda vitlöksdressing också här om man är lagd åt det hållet.

För de som saknade köttet utlovar jag desto mera sånt i mitt nästa inlägg.

/Robin

Om matbloggaren

För de som behöver någon slags auktoritetsförklaring över bloggskribenten för att kunna ta till sig det som skrivs så tillhandahålls tyvärr ingen. Det enda som finns på min CV gällande mat och dryck är ett genuint intresse och oöverkomliga tvångstankar som cirkulerar kring mat 90 procent av min lediga tid.

För de som bara söker efter en person att förankra tankarna som presenteras här i bloggen kan jag presentera lite snabbfakta:

Namn: Robin Sjöstrand
Jobb: Journalist på ÅU
Lagar mat: Minst fem dagar i veckan. Helst sju. Ofta länge.
Favoritkök: Alla matkulturer har något fint att ge till världen, men under pistolhot blir det mexikanskt eller sydostasiatiskt.
Matstil: Soul food. Inte kanske inte i den traditionella sydstatsbemärkelsen, men tanken är densamma. Jag vill att min mat ska ge välbefinnande på ett väldigt grundläggande plan. Jag är imponerad av folk som är kemister i köket och äter gärna deras mat, men jag lagar mat för våra fem primära sinnen, inte för hjärnan.
Matfilosofi: Maten får gärna vara närproducerad och gå i takt med årstiderna (även om jag gör undantag). Jag använder också gärna vilda växter i matlagningen. När det gäller kött ser jag helst att alla delar av ett djur som dödats för mat används. Har dock fortfarande lite svårt för magsäck i någon form.
Inställning till vegetarisk mat: Med en sambo som inte äter uppfödda djur överhuvudtaget blir det en hel del vegetariskt hemma hos oss. Med lite ansträngning blir vegetarisk mat underbart och det kommer att finnas en hel del av den varan i bloggen. Däremot är jag av den åsikten att vegetarisk mat aldrig ska försöka återskapa kötträtter, utan istället hitta alternativ. Direkt man försöker ersätta kött med något annat får man ett dåligt alternativ som kommer att jämföras med kött för att det är så tydligt att det finns där just därför.

Matbloggaren i eget kök.
Matbloggaren i eget kök.

ÅU får en matblogg

Mat är en del av livet och eftersom livet är lokalt, så är också maten lokal. Med det sagt så ska jag alltså ta min absoluta passion i livet – mat och dryck – och försöka omvandla det till en blogg. Jag vill försöka presentera matlivet i Åbo och Åboland genom den här bloggen. Det kan handla om restaurangbesök, pubbesök, marknadsbesök eller helt vanligt experimenterande i köket.

I och med ÅU får jag en plattform för mina tankar och funderingar kring mat (samtidigt som ÅU får den matblogg tidningen så storligen saknar). Jag får också möjlighet att göra utsvävningar som inte ryms i de artiklar jag skriver för tidningen om jag gör matrelaterade grejer, och det känns roligt.

Min inledande tanke är att åstadkomma minst ett blogginlägg i veckan som på ett sätt eller annat behandlar mat och dryck – gärna lokalt förknippad eller i samklang med årstiderna. Har ni info om mat- och/eller dryckesevenemang, tips, idéer, kritik eller bara allmänt vill kommentera så kan ni göra det i kommentarsfältet eller skicka er tanke till robin.sjostrand@fabsy.fi.

/Robin