Månadsarkiv: juli 2015

Lunchpatrullen: Di Trevi

Kyckling med ugnsstekt potatis, grönsaker och yoghurtsås.
Kyckling med ugnsstekt potatis, grönsaker och yoghurtsås.

Juli månad har för min del gått åt till att jobba kvällar eller jobbiga dagsturer, där man varken har lediga kvällar eller morgnar, vilket har gjort att matlagningen har dragits ner till ett minimum, förråden i frysen sinar och jag har inte fått inte utlopp för mina kreativa nycker som jag vanligtvis brukar få via matlaningen.

Därför har heller inte bloggen uppdaterats särskilt ofta (även om ett inlägg om hamburgarrbröd för grillsäsongen ligger och väntar på att bli till). Därför tar jag istället tillfället i akt för min nya serie: Lunchpatrullen.

Åbo har en hel del lunchställen, några bra – andra inte. Därför tänkter jag mig att man kan testa dem och recensera dem. Jag kommer att förutom recensionen också klassa dem enligt tre kriterier: Mat, pris/kvalitet och omgivning.

Mitt första besök gick till Di Trevi på Auragatan, i princip rakt under ÅU:s före detta redaktion.

Di Trevi

Mat: 2/5
Pris/kvalitet-förhållande: 2/5
Omgivning: 3/5

Di Trevi ligger i Åbos mesta restaurangkvarter och trängs med ställen som Blanco, Tintå och Fontana där det tävlar om kundernas gunst. Uteserveringen är ganska trevlig om sommaren, men precis som för Fontana och Blanco så ligger den lite irriterande nära bilvägen.

Jag beställde en kyckling med ugnspotatis och yoghurtsås, medan mitt lunchsällskap gick på den vegetariska tomatpastan med grönsaker och getost.

På det positiva planet, så kom beställningen oerhört snabbt. Knappa tre minuter hade gått innan maten stod på bordet. Det är å andra sidan alltid en varningssignal, för det betyder också att maten inte görs ”to order” utan istället är tillagad i förtid. Inte nog med det så fick jag fel portion – ett misstag som i ärlighetens namn reddes ut väldigt snabbt.

Däremot besannades farhågorna om att maten lider på grund av den snabba leveranstiden. Kycklingen var torr och potatisen slattrig. Yoghurtsåsen var bra, men den lider inte på samma sätt av sådan behandling. De ugnsstekta grönsakerna får stämpeln okej trots allt.

Mitt lunchssällskaps pasta var undersaltad och underkryddad, förutom en stor kick av chili som inte alls funkade ihop med getosten. Ett plus för den stora biten chévre som serverades ovanpå pastan. Så ska det se ut! Däremot var pastan heller inte al dente, vilket skapar en lite väl grötlik känsla när man äter pasta.

Överlag var besöket ingen större succé och av ovanstående text så kommer största delen av läsarskaran dra slutsatsen att jag är en hopplös matsnobb. Det stämmer till viss del, så den smällen får jag ta.

/Robin

Chicken run – tjuvstart på svampsäsongen

Resultatet av en promenad i skogen.
Resultatet av en promenad i skogen.

Svaveltickan. Denna juvel bland svampar som trots sin läckerhet inte räknas som en matsvamp i Finland har trollbundit både nordamerikaner och engelsmän till den grad att de drar ut långa stegar i skogen för chansen att få smaka på skogens kyckling – Chicken of the forrest – som ofta växer högt upp i träden.

Svampens smeknamn är dessutom hyfsat korrekt eftersom det är den har en konsistens som är det närmaste kött jag har kommit i den vegetariska världen – långt bättre än produkter som soja, seitan och tofu.

Den här färgen ska svaveltickan ha för att den ska gå att äta.
Den här färgen ska svaveltickan ha för att den ska gå att äta (det blir lite suddigt när mobilkameran hålls i ena handen medan andra handen håller i en ivrig hund).

Svampen växer på (ruttna) lövträd, främst ekar, och hittas därför över hela södra Finland. Den har dessutom hittats så långt norrut som i Uleåborg, men där är den betydligt ovanligare.

I svampböcker varnas för att den kan ge magbesvär (vilket brukar vara ett snällt sätt att säga gaser), speciellt i samband med alkoholintag. Själv har jag aldrig märkt av det, men det är upp till var och en att testa.

Smaken på denna svamp är som ingen annan. Man kan tillaga den direkt, eller koka upp den och hälla bort kokvattnet för att få bort lite av smaken.

Om man inte kokar upp svampen innan har smakar den ungefär som kyckling kryddad med citronpeppar.

Den här svaveltickan har blivit för torr och är ljusare i färgen. Den är ingen vidare matsvamp.
Den här svaveltickan har blivit för torr och är ljusare i färgen. Den är ingen vidare matsvamp.

Kokar man upp svampen försvinner en hel del av citronpepparsmaken. Konsistensen är oberoende ganska nära kyckling.

Under en hundpromenad på Runsala i måndags hittade jag några färska exemplar (brasklapp: det finns naturskyddsområde på Runsala, se upp med var du plockar svamp och bär där – rätt som det är så är det förbjudet). Och vad bättre att göra med ett bra exemplar av en svamp än att tillaga det?

Här kommer ett mycket enkelt recept på en variant av kyckling i currysås och ris. Fast inte med kyckling. Utan med… ja, ni fattar…

 

Skogskyckling i currysås
400 gram svavelticka
1 stor lök
2 klyftor vitlök
2 vanliga röda chilin (eller en, eller tre, eller fem – bestäm hur starkt du vill ha det)
2 msk olja
1 dryg matsked currypulver (ta din favoritvariant)
1 burk kokosmjölk
S & P

Gör så här:
1. Skär bort de delar av svaveltickan som är dåliga (de brukar inte vara många, det är en tålig svamp – men delen längst mot stammen kan vara lite träig)
2. Hacka svampen i tärningar, så stora som du hade velat ha kycklingen.
(3. Sätt svampen i vatten i en kastrull och koka upp. Direkt vattnet kokar, ta kastrullen av värmen och häll bort vattnet. Gör detta endast om du vill mildra svampens egen smak.)
4. Stek svampen (oberoende om du kokat den eller ej) i torr stekpanna i några minuter, tills den blir riktigt torr och får lite färg. Hacka lök, vitlök och chili under tiden.
5. Tillsätt olja, lök, vitlök och chili i pannan och stek till löken mjuknar.
6. Strö över currypulvret och rör om. Låt fräsa in i en minut eller två.
7. Häll på kokosmjölken och en fjärdedels burk vatten (mer om det ser ut att behövas). Låt såsen koka ner till en lämplig konsistens, ungefär som en gräddsås.
8. Smaka av med salt och peppar.
9. Servera med ris av valfri sort (förslagsvis den sorten du vanligtvis brukar äta med currykyckling).

Här är receptet i bilder:

Så här ser svampen ut. Den här suddigheten kan inte ksyllas på hunden tyvärr.
Så här ser svampen ut. Den här suddigheten kan inte skyllas på hunden tyvärr.
Stek svampen i torr stekpanna. För att dra ut vätska och för att göra den lite mer fast i konsistensen.
Stek svampen i torr stekpanna. För att dra ut vätska och för att göra den lite mer fast i konsistensen.
Efter lök, chili och vitlök är det dags för currypulvret.
Efter lök, chili och vitlök är det dags för currypulvret.
Låt såsen koka ner. Om du har bråttom som jag hade kan du låta det stormkoka.
Låt såsen koka ner. Om du har bråttom som jag hade kan du låta det stormkoka.

Tid för den gula knölen

Pikkalaka. För lite gräslök. Alldeles för lite.
Pikkalaka. För lite gräslök. Alldeles för lite.

Juni och juli är nypotatisens tid. Den enklaste och lyxigaste mat som finns. Släng några knölar i kastrullen, vänta ett par minuter, och sedan har du en helt perfekt sommarmåltid. Servera med sill, knackorv eller något annat som tar ingen eller två minuter att fixa till.

Men vad gör man om man vill spetsa nypotatisen lite? Förhöja smaken och smälla till med lite salt och lök? Då går man till mammas kokkonst och gör en pikkalaka. Pikkalaka (eller vad du vill kalla det – jag kallar det för pikkalaka för att jag har rätt) går ut på att doppa (pikka) potatisen i en saltlag (laka) och äta den. Enkelt och bäst.

Pikkalaka
x antal nypotatisar (och eventuellt något att äta till)
Kokvattnet av potatisen
Smör
Salt
Gräslök

1. Koka potatisen.
2. Sätt en klick smör i botten av en (helst vacker) kaffekopp. Häll på kokvattnet och salta efter behag. En kopp per person. Man delar inte pikkalaka.
3. Klipp ner rikligt med gräslök i kopparna. RIKLIGT.
4. Ta en eller en halv potatis på gaffeln och pikka.
5 .Ät. Se till att du njuter. Det är ett måste.

Det finns personer som använder vårlök och dill och liknande styggelser i pikkalakan, men då är det ingen pikkalaka mera. Testa om ni vill bli besvikna. Det finns också personer som lägger med grädde i det hela och kallar det för gräddblöiton. Eller fiskspad och kallar det för lakaveeton. Men det är bara pikkalaka som är rätt. Kom ihåg det.