Pekka Haavisto är Svenskfinlands man. Det menade åtminstone Svenska Yle nån vecka innan andra omgången.
Jag förbryllades av det här. Inte för att jag hade svårt att se finlandssvenskar rösta på Haavisto. Snarare var det grunden för påståendet ”om Svenskfinland fick rösta fram den nya presidenten skulle han troligen heta Pekka Haavisto” som fick mig förbryllad.
I enkäten fick Haavisto 46 procent av de säkra väljarnas stöd. Niinistö fick 34 procent bakom sig men hela 16 procent hade inte bestämt sig. Vilket betyder att Niinistö mycket väl kunde vara ”Svenskfinlands man”.
Och dröjer man vid det uttrycket, så kan man fråga sig ifall det var beskrivande: Ett underlag på 500 deltagare, utspritt över hela Svenskfinland, gör att enkäten inte snappar upp regionala skillnader.
Ifall en kandidat är stark i söder, men lider klara förluster längs med kusten – vilket enkäten inte uteslöt – är han då Svenskfinlands man?
Vi kan koppla ihop frågan med hur det sen gick.
Sauli Niinistö är vår nya president. Han har redan hunnit upprepa klichén om att han är hela Finlands president. Men han har också sagt – indirekt och direkt – att det här med att vara, för att parafrasera, ”hela Finlands man” är något som kräver en insats. Just därför att det finns en splittring och en politisk apati.
Enkäten ledde till viss debatt, och Svenska Yle motsatte sig säkert inte uppmärksamheten.
Jag tror att formuleringen, själva greppet – att utgående från en webbenkät klumpa ihop hela Svenskfinland bakom en kandidat – väckte irritation. Att vara en heterogen, språklig minoritets förkämpe kräver mera än vad en webbenkät mäktar fånga.
Enkätresultatet visade sig vara missvisande. Även om vi med säkerhet inte kan säga hur finlandssvenskarna röstade så vet vi att Haavisto inte segrade i någon svenskspråkig eller tvåspråkig kommun på fastlandet.
Forskaren Kjell Herberts säger till mig att han är överraskad och förklarar utfallet med att de osäkra valde Niinistö och att de som deltar i enkäter tenderar att vara opinionsbildare, ”men i övrigt representativa”. Enkäten kan också ha sammanfallit med ”Haavisto-hypens” topp, tror Herberts.
Vi behöver inte stirra oss blinda på resultatet men det vi journalister behöver göra är att behandla enkätresultat och opinionsmätningar ärligt. Och varför inte föra en grundlig diskussion om dem, så här i valets kölvatten.
Ifall nyheten görs i samma ögonblick som mätningen beställs, då är förutsättningarna för en nyanserad behandling av resultaten dåliga.
Men med insikten om att varje mätning inte kommer att leda till braskande rubriker minskar också risken för opinionsinflation – d.v.s ett spekulerande i överflöd som använder, i sig, objektiva mätinstrument för att smyga in slutsatser som sällan låter sig dras enkelt.
Dan
Intressanta tankar.
Frågan är hur mycket man ska tro på internetenkäter. Kan det vara så att de är mera osäkra pga att de är slarvigt utformade, är åtkomliga under kort tidsrymd och inte är demografiskt representativa. De är slarvigt gjorda helt enkelt.
Och att sedan en forskare påstår att de som deltar i en enkät ”tenderar att vara opionsbildare” låter lite konstigt. Mera engagerade kan jag gå med på och det skulle falla bra med resten av internet i alla fall. På twitter och facebook hade Haavisto flera följare än Niinistö ända in till slutet.
Problemet enligt mig är att journalisterna misstolkade enkäten. Haavisto var den populära i svenskfinland, bland dem som var på internet. Inte för hela svenskfinland. Man parade helt enkelt ihop fel fråga med fel svar, och det blev tokigt.
Kjell Herbets, som gjort enkäten, kallar också enkätdeltagarna ”aktiva” och ”trendsättare”. Tror att du och han är ense om betydelsen av aktiviteten på Twitter etc.
De som deltagit i den här enkäten har gjort så genom att de deltagit i tidigare opinionsmätningar. I de här mätningarna har de fått frågan om huruvida de vill vara med i andra enkäter. Ett ja är förvisso slumpmässigt, men antyder ett intresse. Är det sen så, att vissa kandidaters anhängare är mer aktiva på så vis än andra kandidaters? Och att de aktiva kandidaterna också har ett närmare förhållande till webben?
I det här fallet finns det inga skäl att tro att enkäten var slarvigt gjord. Frågan är – precis som du är inne på – hur långt kan man tänja på resultatet. Speciellt med tanke på de frågetecken som finns.