Tyst!, röt SFP:s partisekreterare Johan Johansson och mumlet i stadshussalen i Karleby la sig.

Det var halv tio på morgonen. Sedan dess har ingen rutit.

Stadsdirektör Antti Isotahus inledde partidagen med en utläggning om regionen som – och nu är jag vänlig – hade skyhög gäspfaktor.

Brit Stenman för SFP i Karleby värmde inte heller hon upp publiken och även om avgående ordförande Stefan Wallin rev upp både skratt och applåder ur bänkraderna, och en förutsägbar stående ovation på slutet, så kändes också hans tal, och mottagandet, dämpat.

Ok. Mikael Luther och Ulla-Maj Wideroos hade ljudligt olika åsikter om kommunreformen och lite roligt var det att Svensk ungdom ifrågasatte om seniorerna behöver ett förbund. Men annars har det varit väldigt gemytligt.

Av de två ordförandekandidaterna lyckades Anna-Maja Henriksson bäst i sitt tal. Carl Haglund verkade lite nervös, medan Henriksson lät övertygande i det hon sa (var en bedömning bland journalistkollegorna).

Ändå ser Henriksson ut att ligga efter Haglund. Det har bollats med siffror i dag: jag har inte hört en enda som skulle sätta ministern framför meppen även om många delegater, enligt initierade källor, inte hade bestämt sig innan dagens tal och utfrågning.

Utfrågningen, förresten, var av det snällare slaget eftersom den leddes av SFP:are.

En intressant grej ändå: På frågan om hur de två skiljer sig från Stefan Wallin ideologiskt sa både, ungefär, att partiets strategi, frammejslad av partistyrelsen, är det som i slutändan gäller.

Strategi framom ideologi, alltså.

Är det måhända så, att stödet för Haglund respektive Henriksson ser ut som det gör eftersom delegaterna tänker strategiskt: Vem av kandidaterna är den spjutspets som bäst kan nå sitt mål?

Hur som helst: I morgon avgörs ordförandekampen; om några minuter inleds spelet i ”dödens grupp”. Holland-Danmark har jag som en klar etta på tipskupongen.

(Om ni undrar vad bilden föreställer: Spegelbild av tält i Sundet som flyter genom centrala Karleby. Har absolut inget med partidagen att göra.)

Dan