Så skulle mediekritiken fungera

I dagens ledare för jag ett resonemang om mediekritik som utmynnar i ett förslag: skapa ett gemensamt mediekritiskt veckomagasin.
Här är lite mera kött på benen.
Om inte för annat så för att nån ska kunna komma med ett bättre förslag.

Vem ska vara med?
Yle och de stora mediekoncernerna och -husen, typ Sanoma, HSS och KSF, är givna kandidater.
Insatsen kunde vara en procentuell andel av den egna omsättningen.
Men det skulle finnas vissa gränsvärden så att små, fristående tidningar kunde vara med om de så önskar – utan att riskera den egna budgeten. (Jo, jag tänker t.ex. på ÅU.) Vi pratar inget tvång här, all medverkan är frivillig. De som är med får använda det producerade materialet som de vill.

Varför vara med?
Det är svårt att hitta ett ekonomiskt incitament. Åtminstone till att börja med. Främst handlar det om hur medierna upplever sig själva och hur de vill framstå för allmänheten.
Medieforskaren Anu Koivunen skrev helt korrekt i en Twitterdiskussion tidigare idag att det handlar om en profilhöjning för journalistyrket. Det är alltså en kvalitetsfråga, inte en affärsmodell.
Jag noterade på Facebook ett antagande att kvällstidningarna inte bryr sig om en sån här möjlighet och att de seriösa dagstidningarna redan får värdefull feedback av sina läsare. Men det håller inte streck. Mediekritiken gör ingen skillnad på kvälls- och dagstidningsjournalistik. Och medan läsarrespons ska högaktas så ska den inte tas för en målmedveten analys som höjer sig över också det kvalificerade tyckandet.

Vilket är materialet?
Här kan man gå olika vägar, eller kombinera dem. En möjlighet är att materialet, som sagt, är tillgängligt för alla som är med i projektet. Med andra ord skulle materialet vara sånt som lämpar sig för tv, radio, webb och tidning.
Det kan betyda versionering, t.ex. en artikel i olika format – ljud, bild, grafik.
Det kan också betyda att olika innehåll görs för olika medier – t.ex. att (delar av) redaktionen tar sig an ett visst uppslag med ett visst medium i tankarna. Produkten kan sedan yngla av sig i andra format, men kortare. Materialet ska också finnas på svenska – förstås.
En annan möjlighet är att det mediekritiska materialet har en helt egen plattform: webb(-tv), podsändning, men knappast tidning.

Vem granskar medierna?
Finansieringen skulle möjliggöra en tillräckligt stor och självständig redaktion. Den kan vara centraliserad – t.ex. i redan befintliga redaktionsutrymmen: också ett sätt för ett mediebolag att vara med i samarbetet – eller utspridd i landet.
Pengarna från mediebolagen skulle kanaliseras in i ett fristående produktionsbolag. Det här borde inte vara ett problem för skattefinansierade Yle som redan nu använder sig av outhouse-produktioner.
Avgörande är att redaktionen är tvåspråkig och multimedial (betyder inte att en person måste vara bägge, men att det präglar redaktionen som helhet).

Men…
Mediekritik är något som inte får lämpas på en enskild redaktion.
Den borde vara en naturlig del av det journalistiska hantverket. Att ifrågasätta är inte att kakka i eget bo. Det är i bästa fall att göra boet bättre. Och det vill väl alla journalister bidra till…

Dela med dig!

En reaktion på “Så skulle mediekritiken fungera

  1. Bästa Dan!… Mediakritik? Ta exemplet Fukushima nyligen: tyska media skrev:
    Jordbävning, tsunami och kärnkraftskatastrofen orsakade nästan 20000 människors död. Nästan ordagrann berättade finsk/svenska Yle om samma sak.
    Har någon dött p.g.a. atomolyckan? Om så hur många?
    Som tvåspråkig german vet jag att de germanska språken har ett problem: man kan suggererar någonting som inte har hänt.!
    När närmare 80 % av de (riks)svenska journalister erkänner att de sympatiserar med gröna/röda idéer så är det inte direkt ett problem. Problemet är att redaktörerna vill påverka. Gräset kan vara annorlunda på andra sidan bäcken… Gillar man inte det så leder det förr eller senare till att man vill att ”de andra” bör byta åsikt. Gör inte samma dumheter på den här sidan av bottniska viken. Rapportera neutrala nyheter utan att ta ställning så som hittills i ÅU!
    (Sorry för grammatiska fel.) Jörg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *