Så mycket tjänade Dan Lolax i fjol

Idag handlar nyheterna uteslutande om bara en grej: finländarnas beskattningsbara inkomster.

De här siffrorna är som statistik överlag – de säger inte mycket i sig, men de kan vara del av en gedigen journalistisk gärning.

I rätt stor utsträckning är de inte det. För det mesta handlar det om att lista kända och okända personer bredvid en siffra som anger hens kapital- och förvärvsinkomster.

Eller så tar man en kändis, säg Isac Elliot, eller en politiker, t.ex. Li Andersson, eller nån som figurerat annars i nyheterna, varför inte Talvivaaras vd Pekka Perä, och så får folk lista ut resten själv.

Det finns nämligen mycket som är antytt i det här sammanhanget, som så ofta då det handlar om pengar.

Hur tjänar hen sina pengar? Varför så mycket? Och: är hen värd den lönen?

HBL:s chefredaktör Jens Berg skriver att uppgifterna speglar vårt samhälle, om den journalistiska ambitionen finns. Det håller jag med om. Men i dag då uppgifterna offentliggjorts är det rätt skralt med den ambitionen och med det sammanhanget. Och det gäller alla nyhetsmedier.

Nåväl, de mer djuplodande analyserna dyker säkert upp imorgon. Å andra sidan: vilken effekt tror vi att de kommer att ha? Eller kanske borde vi fråga om vilken effekt vi vill att analyserna ska ha?

Symptomatiskt för den här statistiken är nämligen att den alltid handlar om någon annan. Den dramatiska effekten – som gör att ”vi” läser om ”deras” inkomster – bygger på att den är helt odramatisk för ”oss”.

”Vi” behöver inte diskutera vår lön med någon. Den inställningen gör att Jens Bergs förhoppning om att ”rapporteringen kan bidra till en mer konstruktiv och bredare diskussion om inkomster” inte kommer att besannas.

Löneklyftan i samhället får ett fullständigt sammanhang först då ”vi”, den tysta majoriteten, börjar tala om vår lön.

Höginkomsttagarna gör (motvilligt) en insats för den diskussionen – den insatsen ser vi idag – men medel- och låginkomsttagarna är passiva.

En konstruktiv diskussion om lönenivåerna i vårt land kräver att så många som möjligt, inte bara ”toppen”, lägger sig i blöt.

Har jag sagt A måste jag säga B:

Ifjol var mina förvärvsinkomster 47 666 euro. Några kapitalinkomster har jag inte. Jag är rätt nöjd med den lönen. Den plus min frus lön möjliggör att vi kan sätta undan lite pengar nu och då, samtidigt som vi betalar 1 000 euro varje månad på vårt huslån.

Vad har du i lön?

Dan