Är ÅU sämre än HBL?

Dagen innan julafton uttryckte Thomas Rosenberg på kolumnplats i HBL (bakom betalvägg) sin oro över den finlandssvenska identitetens framtid på ”webbens jagcentrerade klickverklighet”.

Jag delar inte Rosenbergs oro. Däremot blir jag smått bekymrad över hans syn på hur lokaltidningar handlar om låga trösklar på kvalitetens bekostnad.

Rosenberg skriver: ”det är lokaltidningens viktigaste funktion; att tröskeln är så låg som möjligt, för läsare, annonsörer och skribenter. Det är inte den journalistiska kvaliteten som är det primära utan närheten och det välbekanta, även om det är ‘dåligt’.”

Skribenten menar säkert väl då han skriver gott om lokaltidningarnas ”amatörmässighet”, men det är ett välmenande med ett nedlåtande tonfall.

För medan det är självklart att lokaltidningen ska vara tillgänglig – vilken tidningen ska inte vara det? – så är det en tillgänglighet som aldrig är frånkopplad kvalitetskravet.

Det gäller att skilja på två saker: dels det redaktionella innehållet i en tidning, dels det som finns på insändar- och andra sidor ämnade uttryckligen för läsarnas material.

För det förstnämnda gäller journalistiska kvalitetskrav, också då det handlar om frilansande skribenter som bidrar med recensioner och kolumner.

Om en ung skribent recenserar film i en tidning, för att använda Rosenbergs exempel, är det helt säkert för att hen upplevs leva upp till kvalitetskraven, inte för att anything goes.

I de fall där läsarnas material tas in gäller andra krav, men kraven är fortsättningsvis sådana att tidningen måste kunna stå för det material som publiceras.

Om man vänder på Rosenbergs resonemang, men fortsättningsvis tar det på allvar, betyder det att HBL är en otillgänglig kvalitetstidning. Jag undrar om kollegorna i huvudstaden smäller med hängslena åt den beskrivningen?

Lika litet som jag skulle glädjas över ett påstående om att ÅU:s kvalitet inte når högre än tidningens låga tröskel, vill jag tro.

Det Thomas Rosenberg vill säga är att lokaltidningen är kittet i det lilla samhället och då är kvalitet inte så viktigt. Men han har fel. Förutom att han blandar äpplen och päron, och tyvärr ger uttryck för en fördomsfull syn på lokalpressen, missar han följande poänger:

  • Tillgänglighet, ”låg tröskel” om man så vill, är ett tecken på kvalitet; på att lokaltidningen gör det den ska göra, nämligen vända sig till sina läsare, ibland med hjälp av kunniga, icke-redaktionella medarbetare.
  • Att ”få sin identitet bekräftad” är inte, som Rosenberg påstår, lokaltidningens enda ansvar inför läsarna. Eftersom lokaltidningen, som vilken tidning som helst, styrs av journalistiska principer, kan ansvaret också utmynna i att rubba invanda mönster – i att inte bekräfta utan utmana läsarens identitet.

Lyckas lokaltidningarna med det här? Nej. Men det är den princip de utgår från. Att inte göra det – att ställa tillhörighet framför kvalitet i alla lägen – leder till den jagcentrering Rosenberg tillskriver webben.