Sannfinländarna visar sitt människoförakt

Inför regeringsförhandlingarna ställde Juha Sipilä (C) partierna 15 frågor. En av dem rörde vår immigrationspolitik: ”Har er riksdagsgrupp några konkreta krav på ändringar i den nuvarande immigrationspolitiken eller till den lagstiftning som berör den?”

Alla partiers svar – inte bara på den här frågan utan också på de övriga – ska nagelfaras. Men det är motiverat att rikta uppmärksamheten speciellt mot Sannfinländarna eftersom partiet är uttalat invandrarkritiskt, i viss mån invandrarfientligt, och ibland rasistiskt.

Bl a så här svarar partiet på Centerns fråga:

Turvapaikkamenettely on tarkoitettu henkilöille, jotka kokevat kotimaassaan vainoa. Jos humanitaarisin perustein oleskeluluvan ja myöhemmin mahdollisesti kaksoiskansalaisuuden saanut henkilö lomailee kotimaassaan tai lähettää sinne lapsiaan ”kulttuuria oppimaan”, voidaan katsoa, että lähtömaa ei turvapaikanhakijan itsensä mielestä ole enää liian vaarallinen. Tällaisessa tapauksessa suojeluntarpeen voidaan katsoa päättyneen, jolloin oleskelulupa tulee peruuttaa. Näin tulee toimia myös niiden henkilöiden kohdalla, jotka päättävät lähteä sotatoimiin kriisialueille.

Kort på svenska: En person som på humanitära grunder beviljats uppehållstillstånd och senare fått finländskt (dubbelt) medborgarskap ska kunna berövas sin rätt att bo i Finland om hen åker till sitt hemland på semester eller sänder sitt barn dit för att (citat) ”lära sig kulturen”. Det här eftersom behovet av asyl då kan anses vara upphävt.

Vi kan tänka oss följande scenario om Sannfinländarna får som de vill:

En asylsökande beviljas uppehållstillstånd i Finland. Hen blir en del av det finländska samhället; får jobb; gifter sig; bildar familj; lär sig språket och får finländskt medborgarskap.

Omständigheterna som tvingade hen att fly sitt hemland ändrar. Men familjen är rotad i Finland. Hen är gift med en finländare; barnen är finländare; hen känner sig som en finländare. Att flytta tillbaka är inte ett alternativ.

Men att åka till hemlandet på semester, att visa barnen var hen kommer ifrån, var deras rötter finns – det är möjligt.

Inte för Sannfinländarna. För Sannfinländarna är en utböling alltid en utböling. Hen är aldrig finländare. Hen är alltid ett undantagsfall som ska redas ut. Att skilja en mamma eller pappa från sina barn är inget problem. Hens plats var ju egentligen aldrig i Finland ändå, eller hur?

Sannfinländarna visar sitt människoförakt med det här svaret.

Juha Sipilä har ställt partierna 15 frågor. Nu ska vi ställa Juha Sipilä en fråga: I vilket skede insåg du att Sannfinländarna inte är regeringsdugliga?

PS. Min kollega Annina Suominen uppmärksammar mig på paragraf 9 i grundlagen:

Finska medborgare får inte hindras att resa in i landet, landsförvisas eller mot sin vilja utlämnas eller föras till ett annat land. Genom lag kan dock föreskrivas att finska medborgare får utlämnas eller föras till ett land där deras mänskliga rättigheter och rättssäkerhet kan garanteras, när åtgärden vidtas med anledning av brott eller när syftet med den är rättegång eller verkställighet av ett beslut som gäller vårdnad om eller vård av barn.

Sannfinländarna vill alltså ändra på grundlagen så att finländska medborgare ska kunna utvisas – inte utlämnas för att svara för brott, utan utvisas för att de åkt på semester.

Dan

Hur Helsingin Sanomat blev skyldig Estland en ursäkt

Om nån bad mig att förklara vad journalistik är skulle jag troligen inkludera en formulering av det här slaget:

Journalistiken – då den utmynnat i en artikel, eller i ett radio- eller tv-inslag – ska ha fört nyhetskonsumenten ett steg framåt. Saker ska ha blivit klarlagda i den mån de varit svårbegripliga; orätter avslöjade i den mån de begåtts; frågor besvarade av dem som varit allmänheten skyldiga ett svar osv.

Journalistikens riktning är framåt. Gör den mänskor mindre införstådda i sånt som rör deras liv har journalistiken misslyckats. Försöker man avsiktligt vilseleda mänskor, eller låta dem hålla fast vid fördomar och felaktigheter, sysslar man inte med journalistik längre. Då är det propaganda eller liknande budskap vi talar om.

I historien finns vedervärdiga exempel på hur propaganda iklätt sig journalistikens skepnad och krälande dragit folk bakåt.

Varför raljerar jag om detta? Jo för att Helsingin Sanomats Kuukausiliite valt att försöka föra tidningens läsare bakåt(Jag väljer, efter övervägande, att länka.)

Den finländska journalistikens flaggskepp tar fasta på det lägsta hos läsarna – inte för att utmana fördomarna, utan för att hylla dem.

Kuukausiliite vill nämligen utse det mest nedsättande öknamnet på ester. Redaktionen har bett läsarna sända in förslag. Bland hundratals har trettio valts ut och ett av dem vinner, konstaterar redaktionen hurtigt.

Jag tänker inte räkna upp de mest smädande – och bland öknamnen finns kanske också såna som upplevs som mer lekfulla än nedsättande – utan enbart konstatera: I nåt skede har redaktionen på Kuukausiliite tyckt att det är ett problem att finländare inte har ett nedsättande, etablerat öknamn för esterna.

Inte undra på att Estlands president på Twitter skrev:

Interaktionen med läsarna är mer än nånsin hårdvaluta för medierna. Deras intresse och gunst ska vinnas genom allehanda listor, tävlingar, barometrar och tester.

I bästa fall är det harmlöst, men sammantaget outsinligt och avtrubbande. I värsta fall är det fartblint, enfaldigt, banalt men också hatiskt.

Genom att fiska efter det värsta (som om vi inte hade nog med smädelser!) har Kuukausiliite också blottat sin värsta sida.

Den som har nolltolerans för fördomar söker fram dem bara för att avslöja deras futtighet.

Den som inte kan se förbi sina egna fördomar tar futtigheten för ett innehåll av betydelse.

Journalistik ska i alla avseenden vara en verksamhet ägnad åt det förstnämnda. Därför är HS skyldiga esterna en ursäkt.

Dan

Tillägg 4.4, kl 19.11

HS ansvariga chefredaktör Kaius Niemi har på Twitter förklarat tidningens agerande så här:

 

Ett busstreck har alltså enligt Niemi blivit ett kontroversiellt skämt. HS ville inte såra nåns känslor, säger chefredaktören och utlovar bättre stil nästa gång.

Som om det här var fråga om stil. Som om busiga intentioner ska kunna släta över det faktum att hela fadäsen har sin upprinnelse i nåt som alla mår bättre av att vara utan – fördomar.

Hur kan en tidning som aldrig skulle acceptera ett sånt svar från en person i ansvarsposition själv komma med ett?

Uppdaterat 20:38

HS har plockat bort namntävlingen.