Vilken är mediernas roll om Jussi Niinistö sänder Ryssland en signal?

”Åland ockuperas”, ”grönklädda män”, ”Krim”, ”Ryssland”.

Nordens förhållande till Ryssland är nu sånt att medier går från 0 till 100 på två röda då sluga dykare insinuerar u-båtsfynd och då Finlands försvarsminister Jussi Niinistö (Sannf) ser Åland ”i fel händer” som en laddad pistol mot Sveriges tinning.

Klart är, att det är bättre att ha en försvarsminister som talar än en som tiger. Och eftersom jag är obevandrad i försvarsfrågor skulle det aldrig falla mig in att börja dissekera Ålands strategiska betydelse.

Men just tack vare att jag å ena sidan läser torsdagens toppnyhet som vanlig nyhetskonsument och, å andra sidan, gillar att dissekera journalistik, gör jag följande iakttagelser.

Då Lännen Media gick ut med Niinistös uttalande måste nyhetsredaktionerna, åtminstone på finlandssvenskt håll, ha kablat ut sina versioner i ett yrvaket tillstånd. I ett skede hette det att det var Finland som var berett att ockupera Åland.

Det här ändrades sedan till att Finland var berett på att Åland ockuperas, alternativt på att försvara Åland. (På riktigt?! Försvara Åland?! Vem hade trott det?! Obs. ironi.)

Men hur var det med den beredskapen? Var det inte den som, enligt Niinistö, inte finns; som försvaret måste se över? Mycket av Niinistös uttalande verkar gå ut på att säga en sak – och sedan ta lite av det tillbaka.

Läser man Svenska Yles återgivning heter det bl a så här:

  • ”[D]et… är skäl att se över försvaret av Åland. … [F]örsvarsmakten har ändå inte inlett några nya förberedelser eller diskussioner… om försvaret av Åland.
  • ”Militär expertis bedömer att Ryssland i händelse av en väpnad konflikt i Baltikum eller Östersjön skulle försöka ockupera Åland och Gotland. Försvarsminister Niinistö anser ändå inte att risken för en konflikt har ökat.”
  • ”[I] en krissituation kan vi inte lita på [internationell rätt] till hundra procent. … Det måste vi beakta i planeringen, sammanfattar Niinistö. Vad försvarsplanerna går ut på kan Försvarsmakten av naturliga orsaker inte berätta.”
  • ”Åland är legitimt en del av Finlands område och på grund av områdets försvarsdoktrin som vi har så har Försvarsmakten naturligtvis i uppgift att förbereda att försvara också Åland, såsom vilket område som helst (säger flottiljamiral Juha Vauhkonen).”

Alltså. Det är skäl att göra si-och-så – men det har försvaret inte gjort. Det finns ett scenario framtaget av anonyma experter, men Niinistö tror inte att scenariot är troligt. Finland planerar, men planerna är hemliga. Och i slutändan finns inget exceptionellt med Åland. (Det tycks också vara förra försvarsministern Carl Haglunds åsikt.)

Så vad var det som hände i torsdags, förutom att medierna fick tassa kring Rysslandsfrågan med febrig nervositet?

Professor Pami Aalto säger att en rysk ockupation av Åland är mycket osannolik. Men han tycker det är bra att Jussi Niinistö säger något, bryter tystnaden och visar ryssen att Finland är alert.

Det finns ett par slutsatser att dra av det här. Den ena är att vad vår försvarsminister säger inte är så viktigt, bara han säger nåt överhuvudtaget. Tanken är att det sänder en signal till Ryssland – you bet.

Den tanken styrks av överstelöjtnant Aki Huttunens uttalande för FNB: Motivet bakom uttalandet vill han inte spekulera i men det handlar om en ”medveten strategisk kommunikation” och ett ”budskap på hög nivå”.

Tydligen är nivån så pass hög att budskapet blir otydligt.

Är det inte märkligt egentligen, att vår försvarsminister uttalar sig och efteråt är det oklart vad han sa och varför han sa det? Experter tolkar Jussi Niinistös ord som om han vore försvarsminister för en främmande makt.

Och förutsätter inte en sån kommunikation följsamma medier? Ni vet, såna som sparar följdfrågorna till experterna, låter antydningar förbli vaga, låter det spända läget i Östersjön bära budskapet då det inte är starkt nog att bära sig självt.

Är det här vad som hände, att Niinistö inte sa så mycket men sände en signal med hjälp av medierna? Hur skiljer sig i så fall finländska medier från, säg, ryska?

En annan slutsats: Sannfinländarna har en enorm partipolitisk fördel genom försvarsministerposten.

Vem bryr sig om Olli Immonen då grönklädda gubbar eventuellt möjligen intar en del av Finland som vi på ett naturligt sätt kanske är beredda/oförberedda att försvara?

Dan

Därför måste Olli Immonen avgå; därför kommer han att sitta kvar (om regeringen inte skärper sig)

Den sannfinländska riksdagsledamoten Olli Immonen, som också leder nationalistiska Suomen Sisu, lovar dyrt och heligt att han och hans stridskamrater ska slåss för en sann finsk nation.

(Skärmdump via Kainuun Sanomat.)

(Skärmdump via Kainuun Sanomat.)

Det här är vem Olli Immonen är. Mycket av det han sagt och gjort tidigare, inklusive gruppbilden med finländska nationalsocialister, slinker in som hand i handske med Facebookuppdateringen.

Det finns en Breivisk klang i orden, men Immonen har rätt att uttrycka dem. Frågan är snarare hur Immonens ord sammanfaller med hans uppdrag som medlem av Finlands riksdag, som medlem av Sannfinländarna – som i sin tur är ett regeringsparti.

Professor Kimmo Grönlund har rätt då han skriver att Immonens krigsed inte är förenlig med grundlagen:

Så hur kan en riksdagsledamot som inte tror på likhet inför lagen fortsätta vara ledamot? Sannfinländarna, genom gruppordförande Sampo Terho, gör det de oftast gör i såna här lägen – de gör skillnad mellan privatpersonen Olli Immonen och riksdagsledamoten Olli Immonen.

En liten grundkurs i logik till Sampo Terho & co: Om en person lovar att hen ska slåss mot multikulturalismen ”until the end” så begränsar hen knappast den kampen till efter jobbet.

Det är självklart att Olli Immonen använder den plattform han har i egenskap av folkvald politiker för att sprida sitt budskap. Det här vet partiordförande Timo Soini, som i skrivande stund ligger lågt.

Kommer Soini att agera i fallet Immonen? Knappast självmant. Det kan finnas två skäl till att tro det. Det första skälet kunde vara att Soini delar Olli Immonens hat mot det mångkulturella samhället. Men även om det finns beröringspunkter mellan deras världsåskådningar så är det inte troligt att Soini är en så fullfjädrad nationalist som Immonen är, åtminstone inte sett till hur Soini väljer att formulera sig i invandrings-, flykting- och minoritetsfrågor.

Det andra, mer troliga skälet är att Soini målat in sig i ett hörn. Soini har, då han pressats, tagit avstånd från åsikter som Sannf:s rasistiska falang uttryckt. Men han har inte tvingats svara på frågan om vad det är i Sannf som lockar till sig personer som Immonen och Jussi Halla-aho.

Att svara på den frågan skulle vara att erkänna rasismen inom partiet och tvingas agera mot den. Och det skulle i sin tur betyda att Immonen skulle göras sällskap av en rad andra sannfinländare på vägen ut.

Frågan blir nu: Hur tänker Samlingspartiet och Centern agera? Regeringsprogrammet är sparsamt vad gäller frågor om det mångkulturella samhälle som Finland allt mer blir, troligen på grund av Sannf:s regeringsmedverkan. I programmet finns en mening om att rasism inte är tillåtet, och om tolerans och mänskovärde.

Marianne Lydén skrev tidigare att ”förhandlarnas försäkran om att rasism inte accepteras är till intet förpliktande floskler, ungefär lika relevanta som en rasists försäkran om att hen inte är rasist, eftersom de följs av löften om ‘en oberoende utredning av invandringens kostnader och inverkan på samhället’ och liknande sannfinländsk fördomsskapande retorik.”

Helt rätt, och ändå lyckas Olli Immonen gå emot också floskler om rasism. Ska statsminister Juha Sipilä (C) acceptera det? På vårkanten i ett Slaget efter tolv-program sa jag att Sipilä framstår som en no nonsense-minister. Med det menade jag att han har en målsättning som främst rör ekonomiska frågor och vill inte att nåt kommer i vägen för regeringens arbete för att nå målet.

Det här betyder dels att det regeringens prioriteringar är ganska från skogen. Så kallade värdefrågor verkar behandlas som tjafs. Det betyder också att Sipilä prioriterar en funktionsduglig regering. Det har varit Sannf:s räddning så långt.

Då Timo Soini sms:ade FNB om att han motsätter sig den flyktingkvot som Finland redan bundit sig till, och sedan fegade ur, teg både Sipilä och Alexander Stubb (Saml). Saker och ting blir hanterbara då de tigs ihjäl.

Slutsats: Olli Immonen kommer att fortsätta agera och uttala sig som den nationalist han är. Immonen har sagt att han inte har några politiska ambitioner, dvs. att han kommer inte att ”tona ner” retoriken för karriärens skull.

Soini kommer att fortsätta tiga för allt annat vore att öppna upp ett varigt sår i sidan på den sannfinländska kroppen.

Det enda sättet att få Juha Sipilä att tvinga Sannf till nån form av agerande är att se till att kritiken mot Immonen & co. kommer i vägen för Sipiläs no nonsense-attityd. De som tar avstånd från den typ av nationalism som Immonen företräder måste vara högljudda nog för att Sipilä inte ska kunna ignorera rasismen.

I förlängningen handlar det också om att visa att det öppna samhället inte är tjafs, utan nåt långt viktigare än strikt ekonomiska frågor. I den diskussionen har vi journalister en roll att spela.

Dan