Ska SFP tas på orden?

I dagens ÅU (7.11) ingår artiklar om hur SFP hanterar flyktingfrågan på lokal nivå i Kimitoön och Pargas (kortversion här). Kommentaren nedan finns i anslutning till de artiklarna.

Det är motiverat att lyfta fram SFP då det handlar om flyktingfrågan i Åboland. Inte för att SFP allena bär ansvaret utan för att partiet är tongivande i Pargas och Kimitoön och förknippat med öppenhet och tolerans.
Att det i de åboländska kommunerna finns en verklighet som avviker och ibland skär sig med partitoppens budskap är i sig inget unikt. Det gäller alla partier att retoriken på riksnivå blir genomskinlig i den kommunala verklighetens kranka sken.

Att granska SFP:s budskap om ett rikare Finland ur åboländsk synvinkel handlar därför inte inte om att moralisera utan snarare om att problematisera; om att bedöma partiets uttalade mål.
Räcker det att målet finns som en motkraft till en inåtvänd och ibland rasistisk hållning? Eller måste det finnas en rörelse mot målet?
Stefan Wallin skrev som SFP-ordförande att partiet är beredd ”att bära ansvar och förtroende på politikens alla nivåer.” (Medborgarbladet 2/2011). Hur har det ansvaret, till exempel i flyktingfrågan i Åboland, omsatts i praktiken?

Att ställa de här frågorna är inte att underskatta att många folkvalda i Pargas och på Kimitoön ifrågasätter om de klarar av att ta emot flyktingar. Det är att ta SFP på orden: ”Vi… välkomnar en lyckad integration – inte för att det är lätt utan för att vi vill” (från Framtidsmanifestet).
Partiets politik kan inte definieras enbart utgående från vad det inte är (exkluderande, inåtvänd), utan från vad politiken åstadkommer – bland annat i Pargas och Kimitoön.
Också på kommunal nivå ska ett invandrarvänligt parti kunna granskas som om valteserna togs på allvar och förväntningarna var motiverade.

Om förväntningarna är motiverade, vad är då SFP:s flyktingpolitik i Åboland så långt? Knappast ett misslyckande men nog ett tecken på att partiets inkluderande politik inte förbehållslöst omfattas av alla.
Om förväntningarna ska dämpas, hur ska vi förstå SFP:s politik? Som alltid anpassad, ibland förverkligad men aldrig en som formar omständigheterna?
I så fall måste Framtidsmanifestets viljeyttring om en lyckad integration omvärderas.