Varför tiger finska medier om ÖT:s och VBL:s scoop?

VBL och ÖT scoopar i dag med att berätta att lagförslaget om jour, som berövar Vasa centralsjukhus en fullskalig jour, innehåller en medveten feltolkning av grundlagsutskottets utlåtande om svenskans ställning.

Rätt tolkat skulle utlåtandet stöda en fullskalig jour i Vasa, men regeringen väljer att tolka till Seinäjokis fördel.

Professor Olli Mäenpää har ”aldrig stött på något liknande fel”. Han tror att felet är avsiktligt. Professor Markku Suksi pratar om regeringskris.

Med alla mått mätt är bara misstanken om att lagberedningen innehåller medvetet fusk, understödd av två sakkunniga, allvarlig. Inte bara för att den handlar om svenskan, vården och den största reformen i Finland nånsin, utan också för att sånt helt enkelt bara inte får hända i en rättsstat.

Så VBL och ÖT skriver om detta. Svenska Yle hakar på liksom övriga svenska dagstidningar genom FNB. Från FNB får också österbottniska Pohjalainen och Ilkka nyheten. Deras publikation är naturlig eftersom Pohjalainen tagit ställning i frågan med VBL och Ilkka utgår från Seinäjoki.

I övrigt är det tyst på finskt håll. Finska Yle har inte nämnt vad som kan vara ett mixtrande med grundlagsfrågor. Samma gäller HS, Lännen Medias tidningar och andra drakar med tyngd, en tyngd som man nog i andra fall gärna placerar mot statsmakten.

Å ena sidan är det inte uteslutet att ärendet förekommer i finska medier i framtiden. Å andra sidan: adderar man mediernas reaktionsförmåga i vanliga fall och frågans allvar borde resultatet ha varit åtminstone ett omnämnande under dagens lopp.

Att det inte är det, inte ens hos finska Yle som är lika viktig i Österbotten som den svenska sidan, är ett bevis på att svenska medier i Finland inte får något gratis. Snarare har de ett motlut som finska medier, som inte är sparar på hänvisningarna sinsemellan, sällan upplever.

Men det handlar också om något potentiellt allvarligare, nämligen den outtalade tanken att frågor som rör den språkliga minoriteten är de svenska mediernas bevakningsområde. Kanske är det nyhetsredaktionernas avstånd till det svenska, kanske är det själva ämnets medieosexighet, men konsekvensen är densamma: i frågor som rör den tvåspråkiga rättsstaten har finska medier en kvävande effekt då de egentligen borde agera blåsbälgar.

Så mycket för den tredje statsmakten.

Dan Lolax, samhällsjournalist på ÅU

Tillägg 18:30: Helsingin Sanomat publicerade på tisdag kväll en artikel om språk- och vårdfrågan.

Den privata vården kan inte vara det enda alternativet

Artiklarna om hemvården i torsdagens ÅU visar bl.a. att kommunernas förtroende för den privata vården är stor. Beslutet om servicesedeln bygger på det förtroendet.

Servicesedeln ska ge vårdtagaren fler alternativ. Lägg till att sedeln är frivillig – d.v.s. att kommunen är skyldig att stå för en motsvarande vård ifall patienten så vill – och systemet låter som en klok lösning.

Det är också en lösning där patienten är kund. Vårdförhållandet ställs under konsumenträtten. ”Kunden betalar för sin valfrihet!” heter det i LPY:s presentation (LPY är paraplyorganisationen för vårdföretag i Finland).

Patienten blir en ekonomisk varelse – homo economicus kallar nationalekonomer henne – som förutsätts vilja välja och vraka bland vårdproducenter. Hon tänker rationellt, kostnadseffektivt, på nyttomaximering.

Hon är kunden som köper produkten (vården). Klagomål ska hon rikta till säljaren. Tvister  går hon till konsumentrådgivaren med och, om nödvändigt, till konsumenttvistenämnden.

Servicesedeln är inte bara ett alternativ. Den är också en strategi. Sedeln är ett sätt att omfördela ansvaret för den offentliga vården, med hjälp av privata vårdföretag.

Frågan vi har skäl att ställa oss – och den vi får återkomma till – är: Sker det på den offentliga vårdens bekostnad?

Ingen skugga ska falla över de privata vårdföretagen, sedeln tas i bruk först i maj. Men det är skäl att påminna om att kommunerna är skyldiga att erbjuda egna alternativ.

Det gäller för beslutsfattarna att garantera att den kommunala vården också är ett riktigt alternativ som kan jämföras med den privata vården. Annars finns inget verkligt val.

 Dan