Statsminister Sipilä är inte längre trovärdig som mediekritiker

Statsminister Juha Sipilä (C) kom på kollisionskurs med Yle och journalisten Salla Vuorikoski – som nu lämnat bolaget – för att han upplevde att Yle inte gav honom tillräckligt med tid att kommentera en eventuell jävsproblematik i anslutning till det statliga stödet till Terrafame.

Ett par timmars varsel per e-post räcker inte, sa Sipilä och vägrade, efter att Yle publicerat nyheten och använt citat som statsministern gett till Kansan Uutiset dagen innan, att ge de kommentarer Vuorikoski hade bett om. Skadan var redan skedd, motiverade en sårad Sipilä.

På det hela taget agerade Yle rätt. En nyhetsredaktion måste kunna publicera, speciellt om man sökt den berörda parten och i väntan på hans kommentarer använder mindre än ett dygn gamla uttalanden om samma fråga.

Samtidigt är det begripligt varför vissa haft förståelse för Sipiläs ilska. Jävsproblematik har kopplingar till personen, inte bara ministerämbetet, och då är det skäligt att den som berörs uttalar sig, även om det skulle handla om att upprepa en ståndpunkt.

Men i dag slängde statsminister Sipilä sin trovärdighet som mediekritiker överbord. I en intervju för Helsingin Sanomat säger justitiekansler Jaakko Jonkka att Sipiläs regering struntar i lagförslags grundlagsenlighet och hänvisar till en ”politisk tidtabell” för att inte behöva testa förslagen mot grundlagen.

Det justitiekanslern säger går alltså till själva rättsstatens kärna och får mången annan kritik mot statsministern att blekna, jävsproblematiken i all ära.

Så vad gör Sipilä? Gör han sig tillgänglig för medierna för att diskutera Jonkkas kritik (som de flesta tagit del av under söndagsmorgonen) på samma sätt som han sade sig ha velat diskutera en eventuell jävsproblematik kring Terrafame?

Nej. ”FNB bad om kommentarer av både Sipilä och [justitieminister Jari] Lindström, men båda tackade nej.”

Justitiekanslern ger alltså en intervju som av många läses som en varning om att rättsstaten håller på att urholkas och Sipilä tackar nej till att kommentera detta för nyhetsmedierna.

I stället väljer han att skriva ett blogginläggsom om envägskommunikation av Finlands ytterst ansvariga politiker är det som lugnar situationen då ordet ”diktatur” redan förekommer i diskussionen.

Nästa vecka ger förhoppningsvis mer insyn i sakfrågan men ett är säkert: statsminister Sipilä står inte längre i en position att kritisera medier för bristande omdöme.

Han har, med sitt e-postbombardemang mot journalisten Salla Vuorikoski, med sitt val att inte kommentera Terrafame för Yle och, nu, med sitt val att göra sig otillgänglig för följdfrågor och i stället försöka styra grundlagsdiskussionen enligt egna önskemål, visat sig vara en politisk anakronism då det handlar om öppenhet och tillgänglighet.

Dan Lolax, samhällsreporter på ÅU

Vad sa Päivi Räsänen?

Tillägg 10.7, kl. 21:40: En uppmärksam läsare har varit bättre att söka Räsänens tal än jag. Länkar till talet här, men ändrar inte mitt tidigare inlägg nedan. Det vore historieförfalskning.

Inrikesminister Päivi Räsänen skapade rubriker idag genom ett tal som hon höll på Missionsdagarna i Kankaanpää i lördags. Tidningen Kankaanpään seutu var först ute med nyheten, andra följde efter. Bland annat gjorde jag själv en uppföljning med Salla Peltonen, doktorand i kvinnovetenskap.

Det är knepigt att göra en uppföljning på uttalanden som filtrerats genom medierna. I grunden finns förstås en tillit till kollegorna men förstahandsuppgifter är ändå förstahandsuppgifter. Därför sökte jag också Räsänens originaltext idag, utan att komma över en sådan.

Det var därför med glädje som jag noterade att ministern själv satt upp ett nytt inlägg på sin blogg som rörde just dagens kalabalik. Glädjen blev kortvarig. Räsänen säger att enstaka meningar har plockats ur sitt sammanhang och att dagens diskussion är därför missvisande. Men tro inte att hon försöker reda ut missförstånden genom att t.ex. publicera talet i sin helhet. Istället gör Räsänen det som hon anklagar medierna att göra. Hon slänger fram citat – och de flesta av dem är plockade ur Bibeln.

Det är upp till var och en att läsa Päivi Räsänens redogörelse av vad hon själv sagt, och det är viktigt att påpeka att det inte finns några skäl att anta att Räsänens inlägg inte håller streck. Min snabba reflektion, främst vad gäller abortfrågan, är följande:

I den aktuella texten går inrikesministern från en hypotetisk situation där en person av den överordnade makten kan tvingas mörda oskyldiga, via gammaltestamentliga exempel och hänvisningar till Nazityskland, till dagens Finland där, enligt Räsänen, dylika situationer inte kan uppstå. Men i samma resonemang noterar hon att en läkare kan undvika att utföra en abort – och därmed avsluta en liten utvecklande mänskas liv, skriver Räsänen i en parentes – genom att avgå från sin tjänst.

En tolkning är att Räsänen menar att det är en sorts juridisk teknikalitet – möjligheten att säga upp sig – som gör att läkare kan undvika en situation där de tvingas mörda.

Vad gäller diskussionen om vad som smäller högre, lagen eller Bibeln, notera ministerns sista mening efter att hon hänvisat till den ministered hon svurit: ”… esivaltaa ja sen säätämiä lakeja on kunnioitettava, mutta esivallankin yläpuolella on kaikkivaltias ja kaikkitietävä Jumala.” Det vill säga: den världsliga auktoritära och lagstiftande makten ska respekteras, men över den finns en allsmäktig och allvetande Gud.

Det man inser här har inte så mycket med Päivi Räsänen att göra, som med hur illa hänvisningen till Gud i en ministered rimmar med ett sekulärt och mångkulturellt samhälle där det är vår likhet inför lagen, inte inför de olika gudar vi tror eller inte tror på, som avgör.