Etikettarkiv: närdemokrati

Närdemokratin förtjänar mer än floskler

Postat av
Svara

Kalla det medborgardemokrati, deliberativ demokrati eller samrådsdemokrati: på många sätt känns det som om begreppet ”närdemokrati” löper som en undertråd i diskussionen om kommunernas framtid.

Från närdemokratidiskussion i Nagu tidigare i år.

En infallsvinkel kan ni läsa om i ÅU i dag (28.9). Forskaren Staffan Himmelroos har noterat problem och fördelar i de diskussioner som medborgardemokratin tar sig uttryck i.

Ett annan infallsvinkel: i går kväll diskuterade och debatterade partifolk, kommunfolk och experter i Yles kommunalvalsdebatt. I ett skede bad programledarna alla utom experterna att skriva ned det de upplever att kännetecknar en stark kommun.

Service, ekonomi, näringsliv skrev alla – utom de De grönas Satu Hassi. Hon skrev närdemokrati.

En av experten – Jenni Airaksinen från Tammerfors universitet – konstaterade att majoriteten av parti- och kommunfolket tydligen uppfattar kommunen som statens instrument, som ska utföra uppgifter som staten lägger på dem i den form som är mest effektiv, medan Hassi, enligt Airaksinen, signalerar att det finns ett egenvärde i att den enskilda kommunen söker lösningar som ligger den nära.

Jag blir alltmer övertygad om att närdemokrati-frågan förtjänar mera än floskler.

Jag tror att i närdemokrati-frågan finns beskrivningar av och lösningar på problem som utgår från att avståndet mellan individen-beslutsfattaren-servicen är en fråga som är lika mycket värdering som den är pragmatik.

Värdefrågan och jakten på en fungerande lösning utesluter inte varandra.

Intressant i det hela är det här: diskussionen om närdemokrati har aktualiserats eftersom storkommuner ses som oundvikliga.

Men diskussionen borde vara den här: kan betonandet av närdemokrati – med allt vad det innebär av att hitta nya lösningar – vara ett argument mot storkommunernas påstådda oundviklighet?

(Vilka är de nya lösningarna?, undrar ni. Av diskussionen att igår kväll att döma kunde man anta att den har att göra hur den offentliga sektorn tar hjälp av den privata. Men det, å sin sida, föder nya problem. Vem påstod det var enkelt?)

Dan

Den privata vården kan inte vara det enda alternativet

Postat av
Svara

Artiklarna om hemvården i torsdagens ÅU visar bl.a. att kommunernas förtroende för den privata vården är stor. Beslutet om servicesedeln bygger på det förtroendet.

Servicesedeln ska ge vårdtagaren fler alternativ. Lägg till att sedeln är frivillig – d.v.s. att kommunen är skyldig att stå för en motsvarande vård ifall patienten så vill – och systemet låter som en klok lösning.

Det är också en lösning där patienten är kund. Vårdförhållandet ställs under konsumenträtten. ”Kunden betalar för sin valfrihet!” heter det i LPY:s presentation (LPY är paraplyorganisationen för vårdföretag i Finland).

Patienten blir en ekonomisk varelse – homo economicus kallar nationalekonomer henne – som förutsätts vilja välja och vraka bland vårdproducenter. Hon tänker rationellt, kostnadseffektivt, på nyttomaximering.

Hon är kunden som köper produkten (vården). Klagomål ska hon rikta till säljaren. Tvister  går hon till konsumentrådgivaren med och, om nödvändigt, till konsumenttvistenämnden.

Servicesedeln är inte bara ett alternativ. Den är också en strategi. Sedeln är ett sätt att omfördela ansvaret för den offentliga vården, med hjälp av privata vårdföretag.

Frågan vi har skäl att ställa oss – och den vi får återkomma till – är: Sker det på den offentliga vårdens bekostnad?

Ingen skugga ska falla över de privata vårdföretagen, sedeln tas i bruk först i maj. Men det är skäl att påminna om att kommunerna är skyldiga att erbjuda egna alternativ.

Det gäller för beslutsfattarna att garantera att den kommunala vården också är ett riktigt alternativ som kan jämföras med den privata vården. Annars finns inget verkligt val.

 Dan