Varför tiger finska medier om ÖT:s och VBL:s scoop?

VBL och ÖT scoopar i dag med att berätta att lagförslaget om jour, som berövar Vasa centralsjukhus en fullskalig jour, innehåller en medveten feltolkning av grundlagsutskottets utlåtande om svenskans ställning.

Rätt tolkat skulle utlåtandet stöda en fullskalig jour i Vasa, men regeringen väljer att tolka till Seinäjokis fördel.

Professor Olli Mäenpää har ”aldrig stött på något liknande fel”. Han tror att felet är avsiktligt. Professor Markku Suksi pratar om regeringskris.

Med alla mått mätt är bara misstanken om att lagberedningen innehåller medvetet fusk, understödd av två sakkunniga, allvarlig. Inte bara för att den handlar om svenskan, vården och den största reformen i Finland nånsin, utan också för att sånt helt enkelt bara inte får hända i en rättsstat.

Så VBL och ÖT skriver om detta. Svenska Yle hakar på liksom övriga svenska dagstidningar genom FNB. Från FNB får också österbottniska Pohjalainen och Ilkka nyheten. Deras publikation är naturlig eftersom Pohjalainen tagit ställning i frågan med VBL och Ilkka utgår från Seinäjoki.

I övrigt är det tyst på finskt håll. Finska Yle har inte nämnt vad som kan vara ett mixtrande med grundlagsfrågor. Samma gäller HS, Lännen Medias tidningar och andra drakar med tyngd, en tyngd som man nog i andra fall gärna placerar mot statsmakten.

Å ena sidan är det inte uteslutet att ärendet förekommer i finska medier i framtiden. Å andra sidan: adderar man mediernas reaktionsförmåga i vanliga fall och frågans allvar borde resultatet ha varit åtminstone ett omnämnande under dagens lopp.

Att det inte är det, inte ens hos finska Yle som är lika viktig i Österbotten som den svenska sidan, är ett bevis på att svenska medier i Finland inte får något gratis. Snarare har de ett motlut som finska medier, som inte är sparar på hänvisningarna sinsemellan, sällan upplever.

Men det handlar också om något potentiellt allvarligare, nämligen den outtalade tanken att frågor som rör den språkliga minoriteten är de svenska mediernas bevakningsområde. Kanske är det nyhetsredaktionernas avstånd till det svenska, kanske är det själva ämnets medieosexighet, men konsekvensen är densamma: i frågor som rör den tvåspråkiga rättsstaten har finska medier en kvävande effekt då de egentligen borde agera blåsbälgar.

Så mycket för den tredje statsmakten.

Dan Lolax, samhällsjournalist på ÅU

Tillägg 18:30: Helsingin Sanomat publicerade på tisdag kväll en artikel om språk- och vårdfrågan.

Att ljuga för nyhetsmedier i PR-syfte är fortfarande att ljuga

I dag har det visat sig att mannen som tvättade sig i en biltvätt i Närpes var ett trick iscensatt av biltvätten. I går fick firmans uppdatering på Facebook spridning också utanför Finland då Vbl frågade ägaren varför nån skulle vilja tvätta sig i en biltvätt.

Kanske borde man inte orda så mycket mera om det här. Risken finns ju att firman får ännu mera reklam – vilket var syftet från första början.

Åtminstone tycker Vbl:s chefredaktör Niklas Nyberg att ägaren förbrukat tidningens förtroende och att han inte är värd den typ av uppmärksamhet som Hbl ger honom:

 

Det är lätt att hålla med Nyberg, men det finns skäl att trots det säga några saker om det här. Bland annat eftersom jag sett reklamtricket användas som bevis för att journalister är dåliga på att säkerställa fakta och på att det är mediernas generella ointresse som gör att företag tvingas vilseleda för att få uppmärksamhet.

Vill man prata källkritik – vilket jag tycker man överlag ska – så är det här ett synnerligen dåligt exempel. Hade det varit så, att Vbl bara kopierat firmans uppdatering utan att ringa upp och ställa frågor, då hade kritiken varit befogad.

Men nu ställde Vbl frågor och ägaren ljög. Man kan vrida och vända på det här hur man än vill, men faktum kvarstår: ägaren ljög. Motivet var säkert att göra reklam men i det ögonblicket som Vbl började ställa frågor blev lögnen en del av reklamen.

Den som tycker att det är ok att medvetet vilseleda en journalist har all rätt att göra så, men kan kanske i samma veva fundera på om hen är villig att acceptera lögner i andra sammanhang – av t ex politiker och tjänstemän.

Och den som tycker att felet ligger hos journalisten, som ställde frågorna och fick osanningar, kan tänka på det här: journalister handskas dagligen med vinklingar, halvsanningar och lögner som de försöker lägga till rätta för läsarna. Det här är utmanande, men också ett ansvar nyhetsmedierna har tagit på sig.

Nyhetsmedierna ska bedömas utgående från hur väl de lyckas i det uppdraget, men det betyder inte att den som ljuger fråntas ansvaret för lögnen. Speciellt inte om man medvetet använder medierna för att sprida lögnen.

Dan Lolax, samhällsreporter på ÅU

Vad HSS Medias miljonvinst betyder – och inte betyder

Mediekoncernen HSS Media, som ger ut Vasabladet, ÖT och Syd-Österbotten, gjorde i fjol – efter två förlustbringande år – en vinst på en miljon euro.

Det här är ett remarkabelt resultat. Inte bara för att HSS Media är upp i 2010 års vinstsiffror, och t o m nosar på 2007 års resultat, utan också för att resultatet visar möjligheterna och sätter press på övriga finlandssvenska medier och deras ägare.

Det kan vara skäl att fundera på vad det goda resultatet betyder – och inte betyder. Eller snarare: hur resultatet kan tolkas, och hur det inte kan tolkas. Nedan en kort lista.

  • Demon-vd:n Wahlbeck. Svante Wahlbeck var ett överraskningsnamn då han valdes till HSS Medias vd 2014. Främst p g a att han hade noll erfarenhet av mediebranschen. ”Det handlar om att skapa produkter som folk vill köpa. Det är regeln oberoende av om man har en mediebakgrund eller om man, som jag, kommer från läkemedelsbranschen”, säger Wahlbeck i dag. Frågan är: Kommer andra ägare att se Wahlbecks oerfarenhet av mediebranschen som en styrka och kommer det i sin tur att synas i rekryteringen?
  • Om din hand förleder dig till synd, så hugg av den! Nå, kanske inte fullt så dramatiskt men HSS Medias försäljning av Pietarsaaren Sanomat har sin del i vinsten. Inte bara för att den gav en engångsvinst – vore intressant att se exakt hur stor – utan också för att tidningen, enligt Wahlbeck, inte var vinstgivande. Frågan är: Kommer HSS Medias avskurna hand att inspirera ägare som ser inte tillräckligt vinstgivande tidningar i koncernen? (Brasklapp: PS var en anomali i det finlandssvenska medielandskapet så man ska inte dra för stora växlar på detta.)
  • Mer yta för annonser. HSS Media räknar bloggportalen Sevendays och gratistidningen Jeppis Weekly till sina satsningar. Klart är, att de här satsningarna är till för att fånga upp annonsörerna, innehållet kommer i andra hand. Det innebär inte att innehållet är svagt, utan enbart att det är relationen kostnadseffektivt-annonsinkomster som väger tyngst. Frågan är: Kommer vi att se fler såna här ben växa ut ur mediebolagens kroppar? Kommer det redaktionella innehållet att bli lättproducerat kitt som håller samman annonserna?
  • De dyra journalisterna. HSS Media hade inte gjort det här resultatet om koncernen inte sagt upp folk. Efter fjolårets samarbetsförhandlingar blev HSS Media fjorton personer färre, elva av dem hade jobbat på redaktionerna [se korrigering längre ner]. Med den åtgärden har man alltså lyckats göra ett resultat som kan jämföras med det HSS Media gjorde 2010, vilket var ungefär då annonsintäkterna började dala och nätets olönsamhet blev ett akut problem. Men det betyder knappast att HSS Media funnit en varaktig balans. Upplagan sjunker och med den de traditionella annonsintäkterna (med undantag för Syd-Österbotten). De digitala prenumerationerna ökar, liksom annonsintäkterna för nätet. Men den utvecklingen får inte stanna upp. Frågan är: Har uppsägningarna visat att HSS Medias tidningar kan bevaka regionen med krympta redaktioner och vad innebär det för journalisternas förhandlingsposition under framtida samarbetsförhandlingar – på HSS Media och andra mediebolag?
  • Vad säger allt det här om innehållet? Den frågan kan inte jag svara på. På den frågan svarar ÖT:s, VBL:s och Sydins läsare. De svarar på den genom att fortsätta läsa – eller så inte. Men viktigast av allt: De svarar på den genom att börja läsa. I den pågående omställningen tappar alla tidningar läsare, bl a p g a läsarna inte kan identifiera sig med innehållet och inte ser mervärdet i det. Om en tidning kan vinna nya läsare trots redaktionella nedskärningar är det goda nyheter för mediekoncernen men knappast positivt för journalistiken överlag. Frågan är: Hur står sig HSS-tidningarna journalistiskt i förhållande till miljonvinsten och hur tolkar andra tidningsägare den relationen?

Korrigering 20:17: Av de elva som som lämnade HSS Medias tidningsredaktioner gick en i pension och två sade upp sig. Antalet direkt uppsagda redaktionella medarbetare var alltså åtta, inte elva.

Dan Lolax, samhällsreporter på ÅU