månadsarkiv: juli 2015

Hemresan

Besättningen inne i Siaröfortet.

Besättningen inne i Siaröfortet.

Vackra vyer mot stora farleden...

Vackra vyer mot stora farleden…

Hemresa över Skiftet på natten

Hemresa över Skiftet på natten

Beesättningen för etapp 3 uppställd i ASS. Från höger: Elias, Filip, Walter, Björn, Alex O, Matti, Alex S.

Beesättningen för etapp 3 uppställd i ASS. Från höger: Elias, Filip, Walter, Björn, Alex O, Matti, Alex S.

Vi  vaknade till doften av gröt som skepparen hade tillrätt. Efter morgonmålet så uträttade vi diverse morgonbestyr och sedan kastade väi loss och vände fören hemmåt. Ute på havet blåste en brisk västanvind, så spinnakern hissades. Under färd tillreddes delikata crepes. Solen sken och vi njöt av de sista vyerna av den Stockholms skärgård innan vi nådde ut på Ålands hav. Vi valde de smalare innre rutterna i Ålands norra skärgård och njöt även där av vackra vyer i solnedgången. Vid mörkrets inbrott hade vi nått ut på skiftet.

Enligt den ursprungliga planen hade vi tänkt stanna i Verkan och äta de klassiska ribsen på Buffalo men på grund av tidig ankomst samt löften om dåligt väder så valde vi att åka rakt till ASS och således avsluta seglatsen en dag tidigare än planerat. Ass angjordes kring klockan 11. Väl framme inleddes sedvanlig städning i solljuset.

Distansen för hela EB-seglatsen blev 1806M och för vår etapp blev det 680M. Sammanlagt har 26 SP- are deltagit i seglatsen; d.v.s mer än en fjärdedel av kårens medlemmar! Tack och förlåt för detta äventyr!

Och tack till er som följt oss på sociala medier under hela vår resa! Detta är ett minne för resten av livet!

EB – gänget:

Etapp 0: Jesper Broo, Peter Rönnberg, Johan Halonen, Emil Oljemark, Markus Pyöli, Alexander Fagerström.

Etapp 1: Elias Skrifvars, Juhana Syrjälä, Janne Artama, Andreas Salakari, Lukas Blomquist, Atle Welander, Rasmus Vilén, Anton Isoherranen.

Etapp 2: Kalle Mether, Elias Skrifvars, Henrik Nurmi, Christian Wikström, Niklas Jylhävuori, Mikael Lindberg, Richard Örn.

Etapp 3: Elias Skrifvars, Alex Söderholm, Walter Hautala, Alex Oljemark, Matti Tarmio, Björn Bonsdorff, Filip Blomquist.

Slutgiltiga rutten blev: Åbo (ASS) – Nyköping – Stegeborg – Norsholm – Ljungsbro – Motala – Vadstena – Karlsborg – Hajstorp – Lindökroken (Brommö) – Vänersborg – Lilla Edet – Kungälv (Bohus fästning) – Marstrand – Smögen – Skagen – Läsö – Köpenhamn – Klintholm – Stubbeköping – Halmstad – Köpenhamn – Sassnitz – Allinge – Christiansö – Borgholm – Svenska Utö – Vaxholm – Siaröfortet – Åbo (ASS)

1806 Sjömil, 42 seglatsdygn!

Tack för oss!

-Scoutkåren Pojkarna-

 

Öland och Stockholms skärgård

Öland och Stockholms skärgård…

Efter att vi anlänt till Borgholm tog vi en bunkringstur till butiken och passade på att flirta lite med jordgubbsförsäljaren. Sen gick vi längs prinsessan Estelles promenad mot Sollidens sommarslott. Lite räkmackor och fisksoppa avnjöts och så fortsatte promenaden mot Borgholms slottsruiner. Vackert gammalt fort.

Själva gästhamnen var lite av en besvikelse eftersom det var lite för mycket av en ”partyhamn” för vår smak. Tidigt på måndag morgon lämnade kårchefen oss för att åka tillbaka till Finland för förvärvsarbete, någon timme senare hoppade en del av besättningen på bussen till Kalmar med det söndriga spinnaker-seglet med. Medans spinnun syddes besökte vi Kalmar slott och strövade längs med de mysiga smågatorna och inhandlade ditt och datt av nödvändigheter för fortsatt färd.

Gryning på Norra Östersjön

Gryning på Norra Östersjön

Vi kastade loss så fort vi återvänt till Borgholm. Svenska Utö var målet och 140 sjömil distansen.  Vädret var lite sämre denna sträcka. Det blev tidvis hårt seglande i vakter och resan tog ca ett dygn. Mycket goda ”juttun” och i sista vaktpasset innan Utö fick vi en toppfart på 11 knop med storseglet och Genua 3:an, fett najs asså!

Segway utfärd på Utö

Segway utfärd på Utö

Hamnen på Utö var väldigt fullproppad av folk som sökte skydd för ovädret, men efter några försök lyckades vi klämma in oss på en ganska bra plats. Sen blev det bastu och glass. På morgonen slöade vi lite och så vandrade vi iväg för att ta en titt på ön. Vi fick den briljanta idén att hyra Segways, som visade sig vara utmärkta att utforska ön med. Några cyklade och några lekte med Segways, som visade sig lättare än vi trott. Det kan varm rekommenderas att hyra ifall ni besöker Utö, var rätt så billigt och garanterat kul.

Dop utanför saltsjöbaden

Dop utanför saltsjöbaden

Spinnusegling utanför Stockholm

Spinnusegling utanför Stockholm

Efter lite matinköp och stuvande startade vi mot Vaxholm i Stockholms skärgård. Nu var det fina vädret här och det seglades lungt och både gitarren och stereon var framme. Vid Nacka kanal, förbi Saltsjöbaden drogs motorn igång, och efter att vi klarat kanalen var det dags för Elitbåtlagsseglatsdop. Förstagångsseglarna Matti och Filip fick testa flytvästarna och höra lite historier om Poseidon och kung Neptun. Efter att de svabbat vattenlinjen upptogs de som fullvärdiga medlemmar i kårens elitbåtlag. Lite simmande och hoppande senare kunde vi ta iland i Vaxholm var vi möttes av en fin gästhamn och lite liveband som spelade Gyllene Tider. Ungkarls-delen av besättningen använde sig flitigt av appen Tinder och kollade lite in de lokala damerna och sedan kröp vi till kojs.

På torsdag morgon väckte skepparen oss med gröt och det goda skärgårdsbordet som inhandlats på Utö. Sen begav vi oss mot Vaxholms fästning , en kort färjtur senare var vi alla inne en barndomsnostalgidimma, eftersom fästningen använts för inspelningarna av Pippi på de sju haven. Tyvärr fanns det ingen ”Knubbis” i tornet,  och ingen Jocke med Kniven skymtades. Fästningen hade ett väldigt fint museum som ni absolut skall kolla in ifall ni har vägarna förbi!

Fästningsbesöket blev längre än vi trott och vi kastade loss genast då vi återvände till hamnen. Spinnun hissades och vi styrde kosan mot ett modernare fort, nämligen Siarö Fort vid Stockholms inlopp. Efter några regnskurar men annars skönt seglande, fast än lite för svag vind, lade vi till vid den pittoreska hamnen. Nu har kustartillerifortets grottor och skyttegravar utforskats och man kan bara konstatera att kanonerna var ganska mäktiga! Nu sitter vi i båten och snackar strunt och skall snart gå lägga oss för att i morgon på morgonen kasta loss mot Finland.

Uppe i tornet på Vaxholms fästning

Uppe i tornet på Vaxholms fästning

Sassnitz-Allinge-Christiansö-Borgholm

Vi hissade spinnakern nästan genast då vi kommit ut från Köpenhamn och rundat Öresundet, och det hölls uppe enda tills vaktbytet kl 12 på natten. Efter några regnskurar och lite skiftande vind under natten nådde vi Sassnitz på Rugen ca 8 tiden på morgonen. Snacka om fart.

DSC_0541

Väl framme tog vi en liten tupplur efterföljd av en förstärkt frukost. Sedan prövades våra tyskakunskaper och vi lyckades hyra billiga cyklar åt hela besättningen. En lång och väldigt svettig cykelstund senare anlände vi till badorten Prora, ursprungligen planerad som lyxbadort åt nazisterna, men kom aldrig att användas. DSC_0569Väldigt fin strand, men många absurda förfallna gamla halvfärdiga badhotell. Dagen på stranden var perfekt och det var nästan svårt att få de sista gossarna upp ur vattnet för att cykla tillbaka mot hamnen. Efter lite kohandel vid fiskebåtarna lyckades vi få tag på rökt flundra och makrill, och kunde därmed tillreda en av de bästa måltiderna besättningen någonsin skådat ombord. Efter matkomat cyklade de flesta ännu iväg mot nationalparken på udden och vi fick se otroligt vacker lövskog som sedan abrupt slutade i stora sandstensstup rakt ner i havet. Parken bjöd också på väldigt fin flora och fauna.DSC_0612

DSC_0642Ungefär tiotiden på kvällen var vi redo att kasta loss mot Bornholm med Allinge i sikte. Natten var tyvärr lite väl lugn, så plåtgenuan användes lite mera en vad vi helst skulle ha gjort, men ”juttuna” var goa och gitarren plockades också fram på däck under nån av vaktturerna. På morgonen siktade vi Bornholm och efter att ha passerat det vackra slottet vid Hammarhamn på norra sidan tog vi iland vid Allinge DSC_0671mitt på dagen. Som sig bör med hungriga pojkar ombord så tillreddes det genast en massiv lunch innan vi gick tillbaka mot udden vi passerat för att skåda de vackra vyerna på närmare håll. Vid Hammerbakke slott togs det vackra besättningsfoton och det lokala mejeriet erbjöd delikat mjukglass för ett nästan skäligt pris. Sedan promenerade vi runt mot Sandvig för lite strandhäng och ett dopp i det blå.

Då vattnet blev för kallt gick vi mot båten och strövade omkring i de pittoreska husen vid Allinge och bunkrade mat (och jordgubbar som smakade barndomssommar). Vid 6-tiden kastade vi loss mot Christiansö. Det hade blåst upp lite, vilket vi givetvis bara uppskattar, och med stadig fart seglade vi den tretton sjömil långa sträckan till vår kvällshamn på några timmar. Under dessa timmar åt vi de godaste hamburgarna som någonsin ätits och tillretts på en kryssande båt. Hamnen visade sig trots sin ödslighet vara rätt fullsmockad, men vi hittade till sist en båtplats och tog en snabb titt på danspaviljongen.

Danmarks östligaste punkt Christiansö bjöd på fantastiskt vackra vyer och på små stigar som passerade de vackra husen. Ön fungerade som en fästning från 1694 in på 1800-talet, den f.d. militära närvaron syntes idag i form av kanoner, gamla garnisoner och förrådsbyggnader som renoverats till bostäder. Efter att spenderat förmiddagen vandrandes och fotograferandes på den fantastiskt vackra ön som än idag upprätthålls av den Danska militären styrde vi skotan mot Öland och staden Borgholm.

IMG_20150718_183912Spinnakern hissades omedelbart upp och tack vare slören uppnådde vi seglatsens topphastighet 16,5 knop, för många av besättningen var detta det även ett personligt fartrekord. Den stadiga vinden fortsatte hela sträckan till Borgholm och de 110 sjömilen blev bakom oss på ca 15 timmar med en medelhastighet på ca 7 knop. I Borgholm servas Verdandi före seglatsen fortsätter mot norr.

DSC_0761

 

Etapp 3 startar…”homeward bound”

Så var det sakta men säkert klart för resans sista etapp, men den planerade rutten Halmstad-Hem.

Det sista besättningsgänget hoppade på färjan mot Stockholm söndag kväll och stod efter några om- och meDSC_0346n med biluthyrningen med två sprillans nya Audi A3:or vid kajen i Stockholm. Efter en gemytlig liten road-trip genom halva Sverige. Resan gick smärtfritt genom fantastiska landskap kring Vättern, bl.a. Gränna passerades. Efter kort kaffepaus i Husqvarna anlände karavanen till Halmstad var det blev ett snabbt omfamnande av besättningen från etapp 2 som sedan dammade iväg hemåt med de röda bilarna.

Efter en flera år lång väntan kunde vi sen skåda de vackra dynerna kring Tylö Sand, alla med Gyllene tiders legendariska låt klingandes i öronen. Ett långt dopp i de kalla vågorna och en enorm Tylö Sands glasstrut senare var vi redo för middag och sedan nattseglats mot Köpenhamn. Avfärden fördröjdes några timmar på grund av problem med standarden för gasflaskornas DSC_0330munstycken (något man kanske kunde ha EU-standard på?), Skepparen och jag fick en skön löprunda runt halva Halmstad innan vi till sist hittade en adapter. Seglatsen mot Köpenhamn förlöpte lugnt i skön fart och de som inte hade vakt sussade sött inne i kojerna efter en lång dag. Kårens nya medlem Matti fick en ordentlig inskolning i segeltrimmandes ädla konster av Kårchefen under hundvakten på småtimmarna.

Cirka åttatiden på Tisdag morgon skymtade vi vindmöllorna vid Köpenhamns infart (undrar varför man inte kan bygga en så ståtlig park utanför Helsingfors?) och Öresundsbron. Därmed väckte vi skepparen och DSC_0470gjorde oss klara för att ta iland. Efter lite slöande och frukost vid gästhamnen vid Indiaport började vi promenera in mot stan. Lite Pölse och fotograferande av den lille Sjöjungfrun han vi med innan vi strövade upp mot Tivoli längs med Ströget. Dagen tillbringades i nöjets anda på Tivolit var alla de mest fartfyllda attraktionerna prickades av. Då vi sent omsider var klara på nöjesparken var de flesta ganska trötta och snurriga efter alla G-krafterna från den galna attraktionen där man slungades runt i ett miniflygplan högt över staden i ilfart, totalt värt entimmes kö. En del av gänget gick tillbaka mot båten för att förbereda delikat middag, medan några prövade de lokala el-cyklarna som visade sig riktigt behändiga att åka med då man väl klurat ut det något besvärliga betalsystemet. Efter avnjuten måltid somnade kårchefen vid bordet. Några gick en kort kvällspromenad och sedan somnade vi alla gott.

DSC_0382

Idag vaknade vi tidigt och skepparen hade redan tillrätt gröt åt gossarna då vi steg upp. Vi tog en promenad mot Chirstianshavn, var vi beskådade den vackra kyrkan och tog en tur genom det mytomspunna Christiania området. Sedan blev det mega-macka och el-cykel race genom stan tillbaka til båten. Nu skall vi strax kasta loss mot Sassnitz vid Rügen i Tyskland. Vindarna ser lovande ut och vi hoppas på att vara framme inom ett dygn.

Varma hilsen fran København

 

Ner till Tylösand

Det gick ungefär som förutspått med vinden; på fredag eftermiddag hade det mojnat tillräckligt för att vi skulle kunna kasta loss från Stubbeköbing. Vinden var nu passligt frisk, och resan tillbaka över Hjelm Bugt mot Mön gick betydligt snabbare än på vägen in mot Storströmmen, med en medelhastighet om sju-åtta knop. Efter Möns Klint höjdes kursen norrut mot etappens slutmål, Halmstad, cirka 100 sjömil bort vid det laget; vinden mojnade stadigt efterhand längs natten, och efter att Drogdenrännan och Köpenhamn passerats på morgonnatten hade den ursprungliga segeluppsättningen på bottenrevad stor och G3 bytts ut till full stor och G1. Fram till Halmstad anlände vi efter ett drygt dygns segling på lördag eftermiddag; båten förtöjdes i Båtklubb Najadens gästhamn, där den förblir tills nästa besättning tar över på måndag. På söndag förmiddag tog sig besättningen, som det heter i Gyllene Tiders klassiker, ner till Tylösand för bad; stranden var relativt tom, tvärtemot vad sången och legenderna berättade, men det torde bero på att det var en halvmulen söndagsförmiddag. I vart fall spenderades det merparten av några timmar med badande och glassätande som avslutning på etapp 2, innan det var dags att ännu städa upp båten för följande besättning; härmed tackar besättningen på etapp 2 för sig, och önskar etapp 3 lycka till medan vi tar oss hem tillbaka. Tack för oss!

Det går undan på vägen över Hjelm Bugt

Det går undan på vägen över Hjelm Bugt

Morgonvakten utanför Köpenhamn

Morgonvakten utanför Köpenhamn

På väg in mot Halmstad

På väg in mot Halmstad

Besättningen funderar i centrala Halmstad

Besättningen funderar i centrala Halmstad

Besättningen på Tylösand strand

Besättningen på Tylösand strand

Åtminstone hade vi tur med hamnen

Som det heter så bidde det ingen vante, eller i detta fall någon resa upp till Bälten; dagen efter att senaste inlägg postades och vi skulle ta oss till Vordingborg började det blåsa rejält mer än hittills; rakt västlig kuling, över 15 m/s. Seglatsen från Mön upp till Storströmmen gick ännu att genomföra, även om det redan på den något öppnare biten över Hjelm Bugt från Klintholm till infarten till Storströmmen började gå en del sjö motsvarande vindstyrkan i storlek. Väl inne på mer skyddat vatten byttes genua 3 ut mot focken, som var framme för första gången någonsin för flera av deltagarna; med kombinationen bottenrevad stor och fock hankade vi oss därefter fram genom Storströmmen i motvind tills vi nådde Vordingborg. I skydd av kraftverket på Masnedö väntade vi sedan på att klaffbron framför inloppet till Vordingborgs hamnar skulle öppnas efter att brovakten på sin klingande danskengelska förkunnat att han kunde öppna om ”haalfänaur”. Efter den utlovade halvtimmes väntan slapp vi förbi bron, och kunde puttra för maskin längs det grunda, smala faret till Vordingborgs nordhamn bara för att konstatera att det var överfullt och grunt; Stubbeköbing stod näst i tur, några sjömil tillbaka längs den väg vi kommit. Tur nog hade vindriktningen inte skiftat, och vi kom tillbaka österut med 15 m/s slörbog med bottenrevad stor i en hastighet om tidvis 10 knop. I Stubbeköbing fanns det visserligen plats, men en titt på väderleksrapporten visade att det följande dag skulle blåsa ännu mer, 15-20 m/s väst, och att det troligen inte skulle vara någon desto större idé att bege sig varken västerut eller österut den dagen. Denna profetia gick i uppfyllelse på morgonen, då det visade sig att det faktiskt blåste upp till 20 sekundmeter i pustarna; därmed har vi det senaste dygnet suttit något inblåsta i Stubbeköbing, ett märkvärdigt folktomt men annars ganska fint ställe, medan vi väntat på att vinden mojnar något, vilket den ska göra på fredag dag eller senast till lördagen. Troligen blir det inte därmed någon tur upp genom Stora Bält denna gång, då vi så småningom måste börja ta oss till Sverige för besättningsbyte på måndagen. Nästa gång bloggen uppdateras har vädret då förhoppningsvis förbättrats något, och vi har förhoppningsvis kunnat förflytta oss åtminstone någonstans från Stubbeköbing.

På väg över Hjelm Bugt från Mön mot Storströmmen

På väg över Hjelm Bugt från Mön mot Storströmmen

Passerar Faröbron i Storströmmen, en aning motvind...

Passerar Faröbron i Storströmmen, en aning motvind…

På väg mot Stubbeköbing efter att hamnen i Vordingborg ratats, nu åtminstone medvind

På väg mot Stubbeköbing efter att hamnen i Vordingborg ratats, nu åtminstone medvind

Besättningen i ett besynnerligt folktomt Stubbeköbing

Besättningen i ett besynnerligt folktomt Stubbeköbing

 

White cliffs of Møn

Måndagsförmiddagen inleddes med ytterligare en promenad in till Köpenhamn; sedan staden utforskats ytterligare och mat handlats för de följande dagarna packade vi åter in oss i Verdandi och kastade loss från Langelinie. Vinden var frisk 10 m/s västlig, och resan ner mot Mön inleddes med bottenrevad stor och genua 3. Även med nästan minimal segelyta uppgick dagens medelhastighet till nästan 8 knop, vilket innebar att sjömilen söderut åts upp i någorlunda duktig takt. Efter den relativt skyddade Drogdenrännan nådde vi något öppnare vatten vid Kögebukten och sjögången började öka något; trots det var fiilisen på topp och ingen var sjösjuk. Några timmar, ett par kaffepannor och en uppsättning nudelwok senare nådde vi Mön, dryga femtio sjömil söder om avfärdspunkten. Besättningen fotograferade ivrigt de vita kalkstensklipporna på öns sydöstra sida medan vi rundade holmen på väg in mot Klintholm; efter att ha gjort en extra gir runt en på sjökortet utmärkt rödstreckad polygon med ”otillförlitliga djupvärden” nådde vi in till hamnen, och hittade för första gången denna etapp en hamnplats utan att först vara tvungna att snurra runt i hamnen i tio minuter. Avståndet mellan pollarna var såpass tillräckligt för Verdandi att måndagens ÅU skulle ha rymts mellan fribordet och pollaren; efter åter en sen ankomst och lite åtföljande kvällste var det sedan sovdags.

Andra dagen i Köpenhamn

Andra dagen i Köpenhamn

Nästan soligt, 8 knop hastighet och gott kaffe, 5/5

Nästan soligt, 8 knop hastighet och gott kaffe, 5/5

Riku på fördäck med Möns vita klippor i bakgrunden

Riku på fördäck med Möns vita klippor i bakgrunden

Skön kvällssegling in mot Klintholm

Skön kvällssegling in mot Klintholm

Richard väckte oss denna morgon till morgongröt och kaffe med en ljuv, munter melodi; sedan vi ätit bestämde vi oss att trots allt gå ut till kalkstensklipporna sju kilometer bort, sedan vi suttit och velat en stund om saken. Vi tog oss till fots längs ”landsvägen” österut mot Geocenter Möns Klint genom synnerligen gemytliga lantliga omgivningar i gassande sol; fram till turistfällan nådde vi sedan en timme senare, något svettiga. En stunds återhämtning senare tog vi oss ner till stranden, där besättningen idkade fotografering samt amatörgeologi. När vi åter klättrat uppför de långa trapporna tillbaka till naturcentret åts det hamburgare medan ett regnområde drog in över ön. Lokalbussen tillbaka till Klintholms Havn togs istället för apostlahästarna, och då dagen blivit ganska lång beslutades det att vi skulle starta först följande dag; kvällen spenderades i båten med fajitas och te. Till näst ska vi ta oss från Mön till Vordingborg, genom den danska Storströmmen.

Besättningen på väg till de vita klipporna

Besättningen på väg till de vita klipporna

Den långa trappan ner till stranden vid Möns Klint, 994 steg...

Den långa trappan ner till stranden vid Möns Klint, 994 steg…

Besättningen uppställd nere vid kalkstensklipporna; trapporna avklarade neråt, bara vägen upp kvar...

Besättningen uppställd nere vid kalkstensklipporna; trapporna avklarade neråt, bara vägen upp kvar…

Framme i Köpenhamn

TIllbaka vid stabil internetuppkoppling och därmed vid bloggen efter en dryga hundra sjömils etapp från Laesö till Köpenhamn. Fredag förmiddag spenderades i Österby på Laesö efter en något senare väckning än normalt efter den föregående dagens sena ankomst; till dagens stora turistattraktioner hörde beachen, glassen i den lokala butiken och duscharna. Därutöver beundrade vi det lokala H-båtsbeståndet samt det lokala fiskesamhället med tillhörande synnerligen storvuxna och feta trutfåglar. När eftermiddagen nalkades efter en kort rundvandring inom stadsgränserna för Österby kastade vi loss och inledde vaktseglingen söderut över Kattegatt för att hinna fram till Köpenhamn tills den femte. Vädret var lugnt, såpass lugnt att motorsegling idkades en stor del av natten då det antingen var bleke eller ”växlande 0-1”. På morgonen kunde det åter seglas en stund, och till och med spinnakern kunde plockas fram för andra gången denna seglats; dock var vinden ihållande svag, och senast vid norra änden av Öresund blev vi tvungna att hala spinnakern och starta motorn åter då vi hade kring två och en halv knop motström genom sundet och vinden började bleka ur. På vägen genom sundet var för en gångs skull hela besättningen åter vaken samtidigt för att åtnjuta en pasta carbonara tillredd huvudsakligen kring ett block baconfläsk som handlats i Skagen. Efter sundet och maten hade vi passerat den kraftigaste motströmmen, och spinnakern togs fram åter för att dra oss söderut i den lätta nordliga vinden. Då etappens andra kväll drog på skymtade Köpenhamn redan vid horisonten, och vi anlände i Langelinie gästhamn kring klockan två på natten.

Besättningen på Laesö

Besättningen på Laesö

 

 

 

 

Röd pölse och spinnaker nära Öresund

Röd pölse och spinnaker nära Öresund

Elias kör spinnaker vid Helsingör

Elias kör spinnaker vid Helsingör

Morgonmål med baconsmörgåsar och kokt ägg inledde den första dagen i Köpenhamn; båten städades såhär passligt halvvägs genom Etapp 2 på seglatsen, varefter stegen bar ut till Köpenhamn. En lång rundvandring på staden inleddes från Den Lille Havfrue bredvid hamnen, och tog oss via Nyhavn, Ströget och Tivoli; på kvällen mötte vi även vår sjunde besättningsmedlem, Richard, vid tågstationen, och därmed är vi nu fulltaliga ombord. Med Riku i släptåg gick vi därefter tillbaka till båten längs med strandpromenaden, via vaktombytet vid Amalienborg; imorgon ska vi eventuellt fortsätta bekanta oss med staden och sedan så småningom dra oss vidare söderut.

 

 

Besättningen vid Gefionfontänen i Köpenhamn

Besättningen vid Gefionfontänen i Köpenhamn

En välförtjänt glasspaus i Nyhavn efter en väl utförd båtstädning

En välförtjänt glasspaus i Nyhavn efter en väl utförd båtstädning

Vilopaus på Ströget

Vilopaus på Ströget

På väg tillbaka till båten längs strandpromenaden

På väg tillbaka till båten längs strandpromenaden

Danmark

Åter vid bloggen efter ett par dagars uppehåll. Senast var vi alltså på väg från Smögen på svenska västkusten till Skagen i Danmark, och det var vad som skedde på onsdag. Starten gick ganska tidigt, då vinden utlovats vara svag och distansen var relativt lång. Till en början höll vinden i sig, men dog efterhand ut mer och mer så att vi till sist blev tvungna att starta motorn för att hinna fram i tid. Alldeles bortkastat var detta dock inte, utan besättningen tog tillfället i akt att ta sig ett dopp i Skagerrak, då sjön var lugn, vattnet nästan varmt och stimmen av maneter befann sig på betryggande djup. Efter en uppfriskande badtur i saltvatten fortsatte färden söderut, och snart nalkades Skagen vid horisonten medan pasta bolognese åts. Vi puttrade in i hamnen lite efter nio på kvällen, och lyckades efter en stund hitta plats åt oss, ytterom fyra andra båtar som låg med sidan till vid kajen. En kort rundtur senare var det sovdags efter en lång dag.

Elias vid sjökortet och Niklas vid rodret på väg ut från Smögen mot Danmark

Elias vid sjökortet och Niklas vid rodret på väg ut från Smögen mot Danmark

 

 

 

 

 

 

Den svenska gästflaggan har just bytts mot den danska på Skagerrak

Den svenska gästflaggan har just bytts mot den danska på Skagerrak

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Elias spanar efter en ledig båtplats i Skagen

Elias spanar efter en ledig båtplats i Skagen

Följande dag inleddes med en morgonpromenad ut till Grenen, Danmarks nordligaste spets och platsen där Östersjön och Nordsjön möts. Till ingens förvåning kryllade det av turister, men genom att vada ut några meter till en sandbank som egentligen utgjorde Grenen fick man mitt i allt vara ganska långt i lugn och ro. Efter att bilder tagits och besättningen vadat från Östersjön till Nordsjön ett antal gånger var det dags att ta sig tillbaka till båten, dock först via mataffären, slaktaren för att inhandla pölse, fiskaffären för att inhandla Skagenräkor samt glasskiosken för att inhandla glass med guf. Därefter kastade vi loss och lade kursen mot Laesö. Vinden, vågorna och strömmen samverkade för att få en 30 sjömils etapp att ta nästan tolv timmar; väl framme tillagades Skagenräkorna till räksmörgåsar som åts med god aptit innan läggdags. Till näst kommer vi att ta oss från Laesö till Köpenhamn för att ta ombord vår sjunde besättningsmedlem på kvällen till den 5 juli; till dess alltså.

En del av besättningen ute på sandbankarna vid Grenen

En del av besättningen ute på sandbankarna vid Grenen

En välförtjänt glasspaus efter promenaden ut till Danmarks nordspets

En välförtjänt glasspaus efter promenaden ut till Danmarks nordspets

Sen kvällssegling på väg mot Laesö

Sen kvällssegling på väg mot Laesö

Etapp 2 börjar

Då var det alltså dags för etapp 2 med nytt folk på båten och nytt folk vid bloggen. Besättningsbytet skedde planenligt på måndag i ett mulet, duggregnigt Bohus, där besättningarna möttes på tågstationen innan den första etappens besättning – minus Elias som stannar ombord hela seglatsen – steg på tåget hemåt och den nya besättningen under Elias ledning tog sig med buss till Verdandi där hon låg invid Bohus fästning. Strax därefter var packningarna stuvade och båt samt besättning befann sig på Göta Älv, på väg söderut mot öppnare vatten.

Besättningen på etapp 1 innan hemfärden; fr.v. Janne, Juhana, Anton, Elias, Atle, Rasmus, Lukas, Andreas

Besättningen på etapp 1 innan hemfärden; fr.v. Janne, Juhana, Anton, Elias, Atle, Rasmus, Lukas, Andreas

Besättningsbyte in action på Bohus station

Besättningsbyte in action på Bohus station

Färden nerför älven gick relativt händelselöst till medan motorn förde oss mot Göteborg genom ett något industribetonat landskap. Då vädret så småningom började klarna upp nåddes även Göteborg, och då seglen äntligen kunde hissas utanför Göteborgs lasthamn sken solen skönt. Kursen lades därmed norrut mot etappens första delmål, Marstrand. En frisk västlig vind gav oss en vägvinnande fart på stadiga sju knop, och även spinnakern kunde plockas fram för en kort stund under färden. Väl framme konstaterade vi att hamnen var duktigt fylld – även den ljusröda Volvo Ocean Race – båten tillhörande Team SCA stod förtöjd där – men till sist lyckades vi ändå hitta en ledig plats, av en slump vid samma brygga som en annan Selection 37. Efter en kort rundvandring i byn var det därefter sovdags efter etappens första dag.

Verdandi stävar ut genom Göteborg mot Kattegatt.

Verdandi stävar ut genom Göteborg mot Kattegatt

Elias njuter av en kopp kaffe under andra etappens första spinnakerbog

Elias njuter av en kopp kaffe under andra etappens första spinnakerbog

På infart till Marstrand i vackert kvällsväder

På infart till Marstrand i vackert kvällsväder

Besättningen på exkursion till Carlstens fästning

Besättningen på exkursion till Carlstens fästning

Följande dag inleddes med en exkursion upp till Carlstens fästning som dominerar Marstrandsön. Efter denna utflykt och snabb proviantering på Koöns sida av hamnen kastade vi snart loss igen, åter med kurs mot norr. Denna dags mål var Smögen, en av den svenska västkustens livligaste och populäraste gästhamnar. Vinden var ihållande västlig, kring 5-6 meter i sekunden, och efter att ha kryssat ut ur Marstrand norra vägen gjorde vi god vägvinnande fart om stadiga 7-8 knop med full stor och genua 1. Delikat risotto tillreddes och inmundigades under färd, och sjömilen till färdmålet bara försvann. Framme i Smögen var vi relativt tidigt på kvällen, vilket även gav oss tid att utforska holmen och byn; trots sitt rykte var hamnen ganska lugn. Efter en givande upptäcktsresa i natursköna klipplandskap på holmen och i den pittoreska byn drog vi oss tillbaka till båten inför en tidig start följande dag, då vinden skulle vara motig och svag under vår resa till följande mål, Skagen. Härnäst alltså Danmark, men mer om det nästa gång.

På väg upp mot Smögen över södra Skagerrak

På väg upp mot Smögen över södra Skagerrak

Inkörning till Smögen

Inkörning till Smögen

Besättningen på rundvandring i Smögen

Besättningen på rundvandring i Smögen