Flopp på hög nivå

Det är svårt att vara politiker på dagens villkor. Verkligheten är komplicerad och medierna – etablerade och sociala – kan på extremt kort tid trumma upp en pressande opinion.
Det hände i fallet Fadayel – den egyptiska farmoder som före den 13 juni måste lämna landet, sina barn och barnbarn.

När HFD-avslaget kom i mars handlade det om Fadayel och den ryska mormodern Irina Antonova. Tystnad rådde om cirka 500 liknande fall som väntar på avgörande.
När press och teve ingående presenterar ett öde likt Fadayels är det lätt att känna empati. Det kyliga systemet våldför sig mentalt på en utsatt. Folket tar den drabbades parti.

Det visar sig nu att den utlovade lagändring som polisen hänvisade till aldrig har initierats.
Det blev övertydligt illustrerat när den mediala vågen redan var inne på sin andra dag i onsdags.
Inrikesministeriet skickade vid 14-tiden ut ett meddelande att man nu har startat ”lagberedningsprojektet”.
Nästan två månader efter att statsminister Matti Vanhanen hade lovat fixa lagändringen före sommaren. Efter den senaste mediala vågen. (Vilket får det att se ut som ett samband.)

Det finns en förklaring: Man ändrar inte på lagar i en handvändning.
Det är den utsagda förklaringen. Det finns en outtalad också: Om man lindrar tolkningen för två personer måste man behandla andra öden på enahanda grunder. Men är någon av förklaringarna en överraskning?

Opinionen har friheten att tala ur en total okunskap om fakta. Den fokuserar på Fadayel och Antonova –liksom teve som via intervjuer för in gripande människoöden i våra vardagsrum.
Allmänheten känner sympati, och varför skulle den inte? Den är fri att reagera.

Det som hände i mars var exceptionellt.
Sittande statsminister – ackompanjerad av sittande president – lovade gripa in med snabb lagstiftning, och polisen tog löftet på allvar.
Vad kännetecknar sittande statsminister?  Han är en veteranerna i riksdagen, har suttit där sedan 1991. Två decennier snart. Han bör veta något om lagstiftningen.

Som statsminister sedan år 2003 måste han därtill känna till grunderna i vår utlänningspolitik.
Han måste ha ett hum om vilken pressen är när det gäller förenande av familjer som definieras vidare än det finländska familjebegrepp som inte vidkänner far- och morföräldrar.
Han måste exakt känna till vilken potential man välkomnar moraliskt  om man låter två personer stanna.
Bara från Ryssland köar enligt gårdagens HS 100-150 personer.

De här kraven måste man kunna ställa på en långvarig lagstiftare och statsminister. Vanhanen gick utan förbehåll ut och lovade ny lag före sommaren.
Onsdagen den 26 maj 2010 säger han att det är ”förargligt” att det inte lyckas. Två människoöden kvitteras med en antydan till axelryckning. Sådär som om han tappat en glasstrut i marken en vacker vårdag.

Det här är politik när den är som värst och när dess negativa potential är som störst.
Fadayel-härvan sänder signalen att politiska ord är dagsländor utan förpliktelse. Till och med landets statsminister kan ge löften som tidtabellsmässigt och substansmässigt är lättvindiga.
Vanhanen måste konfronteras med två frågor: Kan han inte lagstiftningsproceduren? Ville han i mars enbart komma undan en politiskt besvärlig situation?
Vilket svaret än är har staten Finland under oförsvarlig ansvarslöshet gett två individer löften som är maximalt tunga att bära när de kommer i ohanterad retur.

Några ord om substansen.
Ansvarige ministern Astrid Thors säger i gårdagens Helsingin Sanomat att lagändringen kommer att skjuta in sig på föräldrar som är ”synnerligen beroende av sina barn”. Ett nytt läge ska därtill inte orimligt mycket få belasta finländsk social- och sjukvård.
Här signaleras fortsatt stram linje.
Inget ont i det så länge man står upp för sin politik.

Det har inte finländsk politik gjort i fallen Fadayel och Antonova.
Hur hamnade vi här? Det finns några förklaringar. Opinionstrycket blev i mars för starkt för Vanhanen. Hans normala vaksamhet – avsedd som neutral term – sviktade för en stund.

Något senare fick vi den socialdemokratiska påhakningen till Soini-tåget i finländsk utlänningspolitik. Hela det politiska etablissemanget blev starkt påmint om en dubbelnärvaro: ett riksdagsval i april och Timo Soini, populisten som på vårvintern kommer hem och håller verbal lekstuga i en allvarlig fråga.
Man tog till reträtt från givna löften.
En lagändring är på kommande – men tidigast i höst och den ska yxas till så att den inte inbjuder till stort hopp för köande anhöriga till nyfinländare.

Tydligare än så här kan inte valrörelsen ges konturer redan elva månader innan valet. Utlänningsfrågan blir en av valets stora ämnen. Genrepet blev en gigantisk flopp. Statsminister Matti Vanhanen finner det förargligt.

Vidden av fadäsen ser vi våren 2011.
Ingenting tyder på att finländsk politik då höjer sig över dagens nivå.
Orsakerna är två: Substansen är extremt svår och känslig. Den intellektuella ribban är redan i dag lagd lågt, av Soini och hans lärjungar i andra partier.

Inga relaterade artiklar.