Vigselvägval

Det är inte överraskande att biskop Eero Huovinen i Helsingfors stift föreslår att kyrkan avstår från vigselrätten om det civila samhället vill ge homosexuella par rätten att gifta sig.
Huovinen har alltid definierat den smala vägen på ett lite eget sätt.
Den Huovinenska idén är en ren försvarsmekanism från kyrkans sida.
Det politiska Finland flaggar för förändring. Kyrkan känner en civil vittring.

Könsneutrala äktenskap blir knappast en stor valfråga. En för finländska förhållanden ovanligt stor enighet råder redan bland partierna. Saml, SDP, De gröna, Vf och SFP stöder könsneutrala äktenskap.
Sannfinländarna och KD motsätter sig och Centern balanserar mellan sin konservativaste falang och den realpolitiska realiteten att nästa regering antagligen förnyar lagen på den här punkten. Vill man vara med kan man inte definiera ut sig på äktenskapet.

Blir lagen verklighet – kanske redan år 2012 – får homosexuella par adoptera barn också utanför den egna relationen. Samtidigt ges man rätt till gemensamt efternamn.
Kyrkans värsta farhågor från några år tillbaka besannas alltså på ett slags räls.
När Finland sa ja till registrerade parförhållanden befarade många kyrkans män att förändringarna inte stannar här.

En blick på Europa ger en delvis överraskande bild. Till och med Portugal och Spanien godkänner könsneutrala äktenskap. Att Holland var först i Europa är bara som det ska vara.
Bland de nordiska länderna har Island, Sverige och Norge nått samma fas.
Justitieminister Tuija Brax lät i somras förstå att ministeriet i höst initierar en utredning.

Med den politiska uppbackningen redan redovisad torde lagändringen ske smidigt.
Det betyder att Finland om cirka två år har en lagstiftning som är könsneutral när det gäller äktenskapet. Staten har då reglerat sin syn på homosexuella par i enlighet med en allmäneuropeisk utveckling.

Det ställer kyrkan inför vägval.
Riksdagen stiftar en lag som möjliggör könsneutrala äktenskap i juridisk mening. Vigande instans är då – vid sidan av kyrkan – magistraten.
Också Brax utgår från att kyrkan avgör vem man viger.
Det svaret vet vi: Kyrkan är inte redo för könsneutrala äktenskap. De strider mot den lutherska tron enligt vilken äktenskap ingås mellan man och kvinna.

Biskop Huovinen väcker därför tanken att kyrkan avstår från rätten att viga. Huovinen är ordknapp i gårdagens HS, men andra har utvecklat samma idé – bland dem KD-riksdagsledamoten Bjarne Kallis.
Enligt Kallis bevarar kyrkan sin självständighet om man avstår från vigselrätten. Man slipper utsättas för påtryckning och beskyllningar att man diskriminerar vissa människogrupper.

En kyrka som avstår från rätten att viga finländare? Vägvalet känns radikalt.
Man avstår från en juridisk rätt till förmån för en trosmässig rätt att ceremoniellt viga personer av olika kön.
Om uttrycket tillåts: ett slags poker i positioner. Man skyddar det ceremoniella kortet och avstår frivilligt från det juridiska.

Den breda beredskapen hos partierna visar att en förändring är på kommande.
Det öppnar för alternativa lösningar:
q Alla vigs i magistraten, och kyrkan står för en ceremoniell komplettering, och – för den som vill – för en trosmässig inramning. Kyrkan har då full frihet att välja vem man ”viger”.
q Magistraten viger dem som kyrkan inte välkomnar och dem som av egen vilja väljer magistraten. Vigselrätten förblir hos kyrkan och vi har två juridiska vägar till äktenskap (liksom i dag).

Det sannolika utfallet är en dualism: Kyrkan viger (också i juridisk mening) dem man accepterar, övriga vigs i magistraten.
Staten kan inte diktera hur kyrkan ser på förhållandet mellan man och kvinna, man och man eller kvinna och kvinna.
Det är politiskt oredovisat hur partierna ställer sig till en kyrka som inte ställer upp på deras jämlikhetslinje.

Partierna torde nöja sig med att lagen bereder en juridisk möjlighet till könsneutralt äktenskap.
Den omedelbara följden för kyrkans del blir troligtvis att finländare i oförändrat stor utsträckning vill gifta sig i kyrkan. Men notera då att 56 procent av vigslarna ifjol var kyrkliga – möjligen en överraskande låg siffra.

Den tudelade vägen – magistrat och kyrka – är lätt för kyrkan eftersom den inte ställer enskilda präster inför ett teologiskt val.
Det Huovinenska förslaget följer en logik. Avstår man från den juridiska vigselrätten fråntar man staten dess påtryckningsmöjligheter.
Men kyrkan kan vänta ut den världsliga makten.

En gissning nu är att partierna – politiken – nöjer sig med magistratsvägen och låter bli att ställa kyrkan inför absoluta krav.
Den opinionsmässiga påtryckningen finns där hela tiden – men äktenskapsfrågan innebär bara en liten höjning av trycket. Kyrkan har ställts inför svårare frågor än denna.

Inga relaterade artiklar.