Fegandets politik

Det här sveket är gigantiskt. Den politiska eliten tvår sina händer efter unisona löften i våras. Det blir ingen lagändring som möjliggör humanare tolkning i fall som Falayed och Antonova.
Fegandet kan få stora konsekvenser för invandringspolitiken.

Detta har hänt:
q Två fall, den egyptiska farmodern och den ryska mormodern, piskade i mars upp en opinion för att de ska få stanna – trots att Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) hade slagit fast att allt går rätt till.
q Republikens president röt till, statsministern lovade snabb lagändring.
q På tröskeln till sommaren visar det sig att lagändringen inte är initierad. Statsministern säger att det är ”förargligt”.
q Ännu i maj säger sju gruppordförande av åtta i riksdagen att de är för en lagändring – bland dem SDP:s Eero Heinäluoma.
q Augusti: Samlingspartiet backar. SDP backar via ett frontalangrepp på minister Astrid Thors (Hbl i går). Centern backar via ordföranden för riksdagens förvaltningsutskott Antti Rantakangas.

Vad har hänt? Finland befarar en åldringsinvasion. Lagen säger att en person utanför kärnfamiljen kan återförenas med sin familj om det råder ett ”totalt beroende” mellan dem.
Det lagförslag som nu möter politisk motvind stipulerar att beroendet ska vara ”synnerligen beroende” (huomattavan riippuvainen).
Är oron befogad?

Strikt taget inte. Kvar finns tolkningsmånen vad synnerligen beroende innebär.
Det migrationsverk som hittills har tolkat lagen strängt kan fortsätta att göra det.
En ny lagtext i sig öppnar inga portar – inför ingen automatik.

Sakligt sett är med andra ord en lagändring inte nödvändig.
Samma migrationsverk som tolkade den gamla lagen skulle tolka den nya.
Vill den politiska nivån finjustera migrationsverkets tolkningspolicy kan man göra det per exaktare direktiv.

Problemet sitter inte här. Det ligger i en politisk nervositet på gränsen till hysteri inför aprilvalet 2011 där Sannfinnländarna via hejdlös populism kan komma att påverka maktpartierna i för dem viktiga marginaler. Valutgången kan avgöras på basis av vad som står efter decimalkommat.
Populismens frammarsch är ett dokumenterat fenomen i Europa. Soini har redan bokat flygbiljett hem från Bryssel.
Den finländska politiska eliten är paralyserad.

Men faktum kvarstår: Den politiska eliten – kraftigt påhejad av president Halonen – har lovat förändra lagen så att den bättre beaktar humanitära hänsyn.
Det finns självklart en prislapp på detta. Visserligen stipuleras att den familj som tar emot en far- eller morförälder ska kunna försörja personen.
Men finländare – och nyfinländare – vet att försörjningsförmågan kan förändras över en natt.

Det handlar nu om att stå upp för uttalade värderingen. Att visa ledarskap. Att våga gå ut i valrörelsen och säga att Finland har råd att föra en mer human flyktingpolitik – i, notera, denna detaljfråga.
Kröker man rygg nu är början gjord för en fegare attityd bland den politiska eliten.
– SDP är ett internationellt parti, svarade Maarit Feldt-Ranta i radion på frågan om man blivit främlingsfientlig.

Feldt-Ranta sällade sig häromdagen till de medlemmar i riksdagens förvaltningsutskott som säger nej till en lagändring.
Eero Heinäluoma stämde i våras in i hallelujakören.
Vart försvann internationalismen under sommaren?

Faktum kvarstår: Finland har lovat humanisera sin politik på den här punkten.
Det har skett på en politisk bredd vi sällan skådat (och helst hade låtit bli att skåda: Presidenten ska inte blanda sig i lagstiftningsfrågor, inte heller i hur myndigheter tolkar konkreta fall).
Det politiska Finland ligger som en rykande ruin där alla bärande konstruktioner  eliminerades under en het sommar.

Också migrationsminister Astrid Thors (SFP) får ta på sig en del av skulden.
Riksdagens förvaltningsutskott har ett antal gånger bett ministeriet utreda hur övriga nordiska länder och EU sköter återföreningspolitiken. Thors har svarat att ministeriet inte har resurser att göra utredningen.

Thors om någon borde inse att invandrarfrågor är minerad mark. Man måste ta sig fram under maximal politisk generositet.
Att gömma sig bakom resursbrist uppfattas – rätt eller fel – som politisk arrogans.
Och ger SDP & Co en bakport där de kan smita ut.

Läget nu: Det blir ingen lagändring. Men det mediala trycket försvinner inte. Vi får  framöver ta del av enskilda snyfthistorier som upprör den allmänna opinionen.
Men kanske presidenten tiger still. Politikerna drar sig säkert för att lova något.
Den egyptiska farmodern Fadayel skapade ett tragiskt fall med bäring långt fram i tiden.

Finland sluter sig i invandrarfrågor.
Med cirka åtta månader till val har Finland underordnat sig populismens politiska logik.
Jyrki Katainen försöker rädda vad som inte kan räddas. Han säger i Aamulehti att lagändringen skulle särbehandla folk och det strider mot grundlagen.
Saltomortalernas moder! Den som är ”totalt”beroende särbehandlas lika mycket som den som är ”synnerligen” beroende.

Finland svor våren 2010 högtidligt och närapå unisont i humanismens namn.
Det som skulle bli en politisk manifestation bidde en tumme ner för det humanitära.
En mörk sommar för finländsk politik. Och allt tyder på att det bara är början på fegandets politik.