Lagmysteriet

Den går under den torra titeln markanvändnings- och byggnadslag, den har som uppgift att reglera var köpcentra och andra storaffärer får placeras och den väcker intresse via sin koppling till valfinansieringshärvan.
Den är ett mysterium.
En revidering av lagen lämnade regeringen i december. Helsingin Sanomat antyder i går att ”starka krafter” i riksdagen verkar för att den inte ska behandlas före valet.
För formuleringen ”starka krafter” står bostadsminister Jan Vapaavuori (Saml) som med skrivbord i miljöministeriet har hand också om planläggningsfrågor.

Vapaavuori har i ett antal år konsekvent motarbetat att köpcentra placeras annanstans än i anslutning till existerande tätorter.
Vapaavuoris linje har varit extremt känd – inte minst har det väckt uppmärksamhet att han som samlingspartistisk minister har sagt nej till kommersiella investeringar.
Vad annat är känt?
Att den beryktade Nova Group har agerat nav i samfällda försök av en grupp affärsmän som har stora ekonomiska intressen av tomtförädling och köpcentra.

Affärsmännen har under det senaste året hörts av polisen i samband med valfinansieringshärvan. Ett mönster har vuxit fram.
Affärsmännen har förnekat att de är intresserade av planläggningsfrågor. De har lagt upp idel det-hade-jag-inte-en-aning-om-miner när de har informerats om att Ilkka Kanerva sitter som ordförande Egentliga Finlands förbunds styrelse.
Kanerva har i snart ett års tid aktivt försäkrat att han minsann inte är intresserad av planläggningsfrågor.

Den juridiska biten lever sitt eget liv. Det politiska spåret når ett delavgörande med en snabbare tidtabell. Hur snabb – det är en del av mysteriet.
Affärsmännen Toivo Sukari, Arto Merisalo och Kyösti Kakkonen har med extrem tydlighet haft som mål att lagen inte ska preciseras på ett sätt som gör det svårt att etablera köpcentra utanför tätorter.

Mejl och teveprogram har visat upp affärsmän som vetat exakt vad de vill och vem de har lobbat hos: ministrar i landets regering och andra politiker.
De har skrutit med att de känner andra ministrar än Vaapaavuori. De har i interna mejl noterat att bland annat Centern inte stöder Vapaavuoris linje.
Lagförslaget har trots det passerat den Centerledda regeringen. Det kan vara en synvilla och det kan förklara varför minister Vapaavuori i  går höjde insatserna.

I HS säger Vapaavuori i klarttext att KMS (Kehittyvien Maakuntien Suomi – dvs. bulvanen för affärsmännens pengar till enskilda kandidater) når sitt mål om förslaget till markanvändnings- och byggnadslag faller i riksdagen.
Det räcker med att förslaget fastnar i miljöutskottet i riksdagen. Utskottsordföranden Susanna Huovinen (SDP) säger HS att hon inte vet om man hinner behandla det före valet.
Enligt Huovinen är en del ”bakgrundskrafter” i rörelse.

Hinner valet före är lagförslagets öde i det blå.
Bilden är intressant:
q Det är utrett att KMS-kretsen inför valet för fyra år sedan spred cirka 500 000 euro i valbidrag till kandidater (främst från Centern).
q Det är dokumenterat att t.ex. Matti Vanhanen som statsminister inte delade Vapaavuoris syn.
q Valfinansieringen blir ett tema i valrörelsen. Men gäller det också substansfrågor med tydlig koppling till valfinansieringen? Köpcenterlagen borde vara intressant nog.

Rent objektivt borde Centern inte stöda ett lagförslag som försvårar byggandet av köpcentra i glesbygd.
Men varför har i så fall Vapaavuori kunnat baxa fram lagförslaget ända fram till riksdagen?
Ett tänkbart svar är att varken Centern eller Samlingspartiet öppet vill motarbeta förslaget och den vägen framstå som ”köpta”.

Landskapsförbunden har på bred front sagt nej till lagändringen – paradoxalt nog, det ger trots allt landskapsplanerna en avgörande roll.
Men majoriteten av dem representerar glesbygd som kämpar mot utvecklingspessimism och ser köpcentra som attraktiva injektioner.
I den andra ringhörnan står Vapaavuori med klimatpolitiska argument: köpcentra ökar privatbilismen. Han ser ensam ut där han står – i synnerhet som De Gröna verkar ha tagit en time out i politiken.

Vi bevittnar ett mysterium: En samlingspartistisk minister driver miljöpolitik mot starka affärsmäns intressen.
Vi förväntar oss att generösa valbidrag i det förflutna sätter fokus på hur enskilda politiker agerar – eller låter bli att agera.
Vi vet att frågan inte följer partimönstren. En av motormännen bakom landskapsdirektörernas aktion mot lagen är Matti Viialainen, SDP.

Jan Vapaavuori är konsekvent men inte dumdristig. Han tar egentligen inga politiska risker. Hans väljare finns där köpcentra redan finns och skulle få byggas också om lagen godkänns.
Och mysteriets upplösning? Bli inte förvånad om lagförslaget blir liggande i utskottet. Det finns många som gärna ser att lagändringen glöms bort – av varierande orsaker.

•