Nuvarande riksdagsledamoten James Hirvisaari (Sannf.) skrev i februari 2010 en bloggtext där alla tänkbara invektiv och starkt belastande omdömen kopplades till en ”obehärskad muslimsk invandring”.
Hovrätten i Kouvola har dömt honom till dagsböter för hets mot folkgrupp.
Fallet Hirvisaari är ett exempel på en gråzon där rättsväsendet har en uppgift Men ansvaret måste vidgas.
Hirvisaari inledde sin kolumn med farhågorna att en muslimsk inflyttning leder till äkta rasism riktad mot speciellt judar men också finländare och andra etniska grupper.
Denna omtanke gav han en rubrik som uppmanade oss att slå när vi möter ett huvud med lockar (”Kikkarapäälle kuonoon”).
Utöver den muslimska rasismen får vi – håll i er – diskriminering, outhärdlig arrogans, hat, kvinnounderkastelse, sexuella trakasserier, uppror, droger, rån, våldtäkter, pedofili, polygami, hedersbrott, rituell slakt, självmordsbombande och terrorism. Stenandet som straffmetod landstiger liksom ”genomruttna och genomfalska seder och fenomen”.
Hovrätten i Kouvola fann texten förolämpande och förtalande, generaliserande och diskriminerande. Hirvisaari döms till 25 dagsböter (1 425 euro) för hets mot folkgrupp. Rätten konstaterar att texter av det här slaget är ägnade att gödsla intolerans och skapa förakt för och hat mot muslimer överlag.
Hovrätten stödde sig bl.a. på några utslag av internationella människorättsdomstolen.
Man beaktar att politiker ska kunna räkna med större frihetsgrader när det gäller att bilda opinion via tillspetsningar.
Men hovrätten fann att det inte kan anses vara en tillåten överdrift eller provokation att stämpla en hel folkgrupp som kriminell.
Hovrättens dom är viktig men inte den viktigaste ingrediensen i debatten.
Hirvisaaris parti har slunkit in i ett juridiskt-formalistiskt väntrum där man vägrar ta ställning till det lämpliga innan slutlig dom har fallit.
Vi har sett det förr. Partiordförande Timo Soini kan drabbas av tunghäfta. Han tvår sina händer och gör rätten till enda domare i partiet.
Anmärkningsvärt är att tingsrätten i Päijänne-Tavastland för ett år sedan friade Hirvisaari. Ja, han hade generaliserat. Nej, han hade inte begränsat ”egenskaperna” till extremislamism.
Till tingsrätten svarade Hirvisaari att han absolut förnekar att han diskriminerar någon. Han är inte utlänningsfientlig, han uppviglar inte till hat, han stör ingens religionsfrid, han motsätter sig inte invandring, han hetsar ingen mot någon, han anser att alla människor har lika värde.
Jaha, sa tingsrätten. Av det svaret framgår att Hirvisaari ”inte har haft för avsikt att förolämpa eller förtala alla muslimer”.
Det låter som en parodi på en rättsprocess. Det är tingsrättens ord.
Hovrätten läser Hirvisaari annorlunda. Den anser att han har varit medveten om att texten förolämpar, förtalar och skapar förakt för och hat mot muslimer.
Texten kan läsas bara på ett sätt – hovrättens.
Om Hirvisaaris svar accepteras så lättvindigt som av tingsrätten öppnar vi för en samhällsdebatt där allt är tillåtet så länge man minns att beskriva sig själv som motsatsen till det man ger uttryck för i text.
Vi får verkligheter och subverkligheter – ett mentalt klimat där man inte behöver ta ansvar för sina ord.
Det är nämligen ytterst vad yttrandefriheten handlar om. En rätt och en skyldighet.
När Hirvisaari i I-S säger att han är orolig över yttrandefriheten missbrukar han en av de viktigaste rättigheterna i vårt samhälle. Den är ingalunda obegränsad – ens i samhällsdebattens namn.
Hovrätten noterar att den europeiska människorättskonventionens artikel 10 ger alla en yttrandefrihet. Men Europadomstolen utgår uttryckligen från att politiker ska undvika att generera intolerans.
Hovrätten slår explicit fast att hatfullt prat inte åtnjuter skydd av artikel 10.
Hirvisaari hoppas hans fall kan föras till högsta domstolen (HD). Det juridiska spåret lever sitt eget liv.
Det gör också det politiska – Hirvisaari kan räkna med att massivt verbalt stöd rinner in över nätet.
Men partiordförande Timo ”jag-är-katolik-och-kan-alltså-inte-vara-rasist” Soini har tappat målföret.
Han är bunden av tidigare utsagor att den som döms för rasism sparkas ur partiet – men den normalt så talföre partiledaren finner inte orden.
James Hirvisaari har i sin blogg gjort sig skyldig till odiskutabel och extremt grov generalisering med rasistiska förtecken.
Han säger sig vilja väcka debatt om invandringen – som han i inlagan till tingsrätten inte säger sig vara emot.
För att ”debatten” ska få alla ingredienser har Jussi Halla-aho skrivit att president Halonens nyligen fällda kommentar om sannfinländskt röstande finländare har bäddat för en dom av det här slaget.
Herrar Hirvisaari och Halla-aho lever kroniskt i verkligheter där hat och ofördragsamhet är en av politikens huvudingredienser.
Och Timo Soini tiger.
Det finns ett hat därute. Hirvisaari föder det, fångar upp det och förstärker det.
Han är en del i en större rörelse som hotar debatthygienen. I en enkät i I-S får presidentkandidaterna frågan vilket ord man avskyr mest. Soini svarar ”integration”.
Hirvisaari är inte lika slipad som sin partiordförande. Men det är ingen slump att Hirvisaari är riksdagsledamot i Soinis parti.
Cafépatrullen
ÅU på Facebook
